Logga in

Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

The man from Tornio valley/Мужчина Торнедаля

Meänmaa  

Bengt Pohjanen

The man from Tornio valley

The man from Tornio valley
From 1845
Has been dancing on the golden flour of the sky
and has been shedding his tears in rapid currents,
Laughing and talking,
He has been,
And has called God a parent of heaven.

The man from Tornio valley
Is described
In Olavus Magnus travel guide
From 1500-hundred,
He walks in colourful clothes,
Bathes in the sauna with the opposite sex

And makes deals
With people from many countries.

A woman from Tornio valley
In Terra Feminarum
chased men up in the trees,
used them for breeding
And then ate them all up.

She is described
In Kalevala,
Where she ravages and rules
While the men
Serve her obediently.

 

Where have you been 
The last thousand years?

The man from Tornio Valley
And the woman,
Who, as they relate today,
are fictional
politicised spirits.

When the man from Tornio valley dies,
He whispers like 
Lars Levi Laestadius:
"What a beautiful lady
To have come through this village?"

Translation: Natalia Hedlund

 

Бенгт ПохьяненМужчина Торнедаля

 

Мужчина Торнедаля
С 1845 года
Танцевал на золотом паркете небес
И проливал бурные потоки слез,
Смеялся и рассказывал,
Был то мужского, то неопределенного пола,
И называл Бога родителем поднебесья.

Мужчина Торнедаля
Описан
В путеводителе Улавуса Магнуса
1500-х годов,
Он ходит в цветных одеждах,
Парится в бане с противоположным полом,
И совершает сделки
С заграничными торговцами.

Женщина Торнедаля,
В Земле женщин - Terra Feminarum,
Загоняла мужчин на деревья,
использовала их для размножения,
А потом съедала.

Она описана
В Калевале,
Где она правит и буйствует,
В то время как мужчины
Прилежно ей служат.

 

Где же вы были 
Последнее тысячелетие,

Мужчина Торнедаля
И женщина,
Которых сегодня считают
Вымышленными
политизированными духами.

Умирая, мужчина Торнедаля,
шепчет, 
Подобно Ларсу Леви Лестадиусу:
"Какая красавица
Посетила это село?"
Перевод Натальи Хедлунд

 

 

ett klick/yks tykki

Meänmaa  

Det pratas mycket om "vi och dom"
och jag har upptäckt att de som mest pratar
de är mest måna om "vi och dom".
Hur vet jag det?
Fejan så klart!!!!
Vem klickar vad?
Det är bara ett klick 
som skiljer "vi och dom".

Puhuva paljon "Met ja nuot",
olletikki net jokka enniiten puhuva
erottavva enniiten "mät heistä".
"Met ja nuot": ero oon vain yks tykkäsklikki,
taikka sanosin: tykki, yks tykki vain!
Mie näen sen naamakirjassa.
NOIT=net oikeat.
Ei net klikkaa meitä.

Bara en varitet/Varieteetti vain

Meänmaa  

 

Ett pekoral

Bara en varietet

Då jag föddes en gång utan språk,
födde jag ett som jag skapade på.
Och jag sjöng och jag skrev
både visa och brev.
Det blev erkänt och prisat,
för världen bevisat
att det duger som språk
att skriva och sjunga på.

Men nu har jag hört:
för mig är det kört,
herrarna våra, hetsiga heta
har låtit mig veta:
det är inget språk,
som du skriver på,
det är bara en varietet,
så du vet, det vi vet,
på vår idiolekt:
ditt språk är bara en varietet,
nu är det färdiglekt.

Då jag föddes en gång utan språk
får jag väl dö utan språk.
Mullen får svara på frågan en gång
om livet är en dödens varietet
och döden en livets dialekt.

 

Varieteettiä vain

 

Ko mie kielettömänä synnyin,
mie rohkasin mielen
ja synnytin kielen,
jolla kirjotin, lauloin,
kerroin ja mainoin.
Hyvinhään se meni,
sitä mailmala killathiin,
hyväksythiin ja palkithiin.

Mutta nyt meän uuet herskaapit oon
hallintokunthiin ilmottanheet
ja hallitukshiin kirjottanheet:
ei se ole mikhään kieli,
se oon vain murre ja oma mieli
se oon fiinisti sanottu vain varieteetti.

No älästä nyt huoli, älähpä nyt vain,
s’oli aijottu ylhäälä tuola:
ko kielettömänä synnyin,
saan kielettömänä kuola
nyt mullat vain toisthaan:
elämä oon kuoleman varieteetti
ja kuolema yks elämän itiolekti.

 

 









 

 

 

Orätta vakningar/Väärät valvomiset

Meänmaa  

 

 

 

Orätta vakningar och miljöskam

Jag blev aldrig riktigt klok på vad
det var: orätta vakningar
som troende i min tornedalska
andliga kultur bekände som synd.

Så mycket begrep jag att
man måste bekänna orätta vakningar
för att vara- inte PK, politiskt korrekt -
utan RK, religiöst korrekt.
Då hörde man till de rätta.
”Orätta vakningar” var ett gömställe
för verkliga synder, som man
slapp bekänna om man bekände
orätta vakningar.

Dagens miljöskam påminner mig
om orätta vakningar.
Man måste ha synd och skam att bekänna
annars tillhör man inte gänget, MK.
Miljöskam är ett gömställe
för alla inplastade inköp i plastkasse.
Det kallades förr avlatshandel.
Du betalar plastpåsen
för att fortsätta synda med
alla inplastade varor i kassen.

Väärät valvomiset ja ilmastohäpeä

Mie en koskhaan käsittänny mitä
net väärät valvomiset olit
joita meän uskovaiset tunnustit
saarnamiehile, toisile ja joskus mullekki
ko mie olin pappina.

Kyllä mie sen verran käsitin
ette oli hyvä tunnustaa vääriä valvomisia
jos halusi kuulua oikehaan roikhaan,
silloin ei tarvinu olla PK – polittisesti korehti -
hääty olla UK – uskonolisesti korehti
ja siihen passasit väärät valvomiset,
jokka peitit nimeliset synnit,
joita ei tarvinu tunnustaa ko tunnusti
väärät valvomiset.

Tämän päivän ilmastohäpeä
muistuttaa minua vääristä valvomisista.
Häätyy tunnusta ilmastohäpeän,
muuten ei kuulu oikehaan roikhaan,
MK:hon.
MK oon piilopaikka rötöksille
ko plastipussissa kantaa
kotia kymmensiä plasthiin laitettuja tavaroita.
Ja tunnustaa miljökorehtisuuen
maksamalla valtiolle ja miljööpaavile
aalaattia, synninpäästörahhaa.

 

 

Sång till Davos

Meänmaa  

Förr i världen sjöng vi Sions sånger i Norrbotten,
där de stora väckelserörelserna föddes och varifrån de spreds.

Det var en längtan bort från "sorger och strider,
att där hos min Jesus få vara". 

Theolgia viatorum, vandringsmännens teologi
präglade fromheten.

En av de mest älskade sångerna var:
"Vandringsmannen ständigt längtar till sitt mål sitt dyra hem ..."

Nu är samfunden och kyrkorna sekulariserade, politiserade och marginaliserade.
I desperata försök att inte förlora alla medlemmar försöker man
följa rådande ideologier och sekulära religioner.

 

Jag vill nu bidra med en lite ändrad och till tiden anpassad sång
som kan sjungas på samma melodi som "Vandringsmannen ..."

Jag sänder den till Davos, där de rika och mäktiga samlas.

Sångenr riktar sig till N.N.
Du kan lägga in där det namn du vill,
men det måste vara tvåstavigt,
med betoning på den första stavelsen,
annars kan man inte sjunga den.
Stefan går bra, FN går bra, Trump går inte, inte Isabella, Mp,
Ebba går bra, Jonas och Jimmi osv. 
Välj själv vem du i din sekulära tro vill vända dig till.

Här är sången:

 

1.

Resenären alltid längtar
till sitt mål, semesterland,
så vi alla ofta trängtar
efter Thailands varma sand,
till vårt paradis dit redan
grannen före oss har rest.
Där ock vi får njuta sedan
och med vänner hålla fest.

2.

Forskare, vad lider tiden,
har ej domen kommit än?
Utsläppsmängden är förliden,
hopplösheten bortom den.
Kära N.N. kom att föra
bort att skräp som samlats här,
kom att snart en ända göra
på den flygskam som mig tär.

3.

N.N. alltför slarvig är jag
att sortera skräpet dock,
därför nu av dig begär jag
skammens stora överrock.
I den rocken, N.N. står jag
kanske sonad inför dig
och i utsläppsfria tider
blomstra så evinnerlig.

4.

Framtidshoppet utan sopor
må betaga alla nu
att vi tryggt till konferenser
resa må då allt är rätt.
Inget kött där mer förtäres,
folket njuter samvetsfrid.
Och av glädje N.N lågar,
allt är rätt till evig tid.

5.

Inga bilar där skall tuta,
inga flygplan dåna mer.
Alla äter bara vega,
allt tillagat mycket smart.
Vega varje mun nu tuggar,
utsläppsängslan har förgått.
Och ur N.N:s rena vatten
övernog var mun har fått.

 

Ännu en halvhandske/Toinen konna

Meänmaa  

 

Ännu en halvhandske

Christa Wolfs Barndomsminnen från 1979 har i fyrtio år väntat på att bli läst av mig. Den har stått där som ett minne från året då min roman Och fiskarna svarar Guds frid utkom. Jag fick boken som gåva av Thomas von Vegesack, min förläggare på Norstedts. Wolf var ett stort namn då, den främsta i DDR. Jag började läsa den för en tid sedan. Tyckte att den väntat länge nog. Läste med en känsla av att något inte var som det skulle. Som när jag läser politiska offerkofteskildringar från norr. Christa Wolf? Min urskiljningsförmåga att skilja rätt från nästan rätt, sant från nästan sant hade uppgraderats.

Hon var Stasi-medarbetare. Ännu en halvhandske. Jag bränner aldrig böcker, kastar sällan, vill inte ens skicka böcker till antikvariaten. Inte heller Wolfs Barndomsminnen hamnar i soporna. Jag ställer den tillbaka i hyllan, bland böcker, skrivna av helhandskar och halvhandskar. Hyllan växer.

 Siinä toinen konna ja luntreijari

Christa Wolfs Barndomsminnen julkasthiin ruottiksi 1979. 40 vuotta se oon seisonu minun kirjahyllyssä, oottanu, ette mie sen luen. Se oon mulle muisto siittä ko mie julkasin romaanin Och fiskarna svarar Guds frid, 1979. Mie sain sen lahjana minun kustantajalta Norstedtissa, Thomas von Vegesackilta. Wolf oli siihen aikhaan suuri nimi, ennitten DDR:ssä. Aloin äskenttäin sitä lukheen. Olihaan se oottanu aikansa. Luin mutta tunsin, ette jotaki oon vinossa, niinku ko luen uhritikkurijuttuja pohjosesta. Christa Wof? Minun henkien erotuslahja reakeerasi, se herätti tajun erottaa tottuuen melkein tottuuesta, oikean melkein oikeasta. Joo, Christa Wolf oli Stasi-ihmisiä DDR:ssä. Siinä oli taasen yks konna, toinen Handske. Mie en polta kirjoja, en visko kirjoja, en ees laita niitä myynthiin. Wolfin kirjaa en lue, panen sen hyllylle, jossa oon muitaki samanlaisia Handskeja ja konnia, valepattia ja luntreijaria. Hylly laajenee.

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar