Logga in
Logga ut

Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Den klart lysande stjärnan

Luleå

Stjärna in i det sista.

Det är så lätt, och så rätt, att imponeras av länets superstjärna i skidskytte, Hanna Öberg,23 (bilden).

Jag hade stora förväntningar på henne inför mästerskapeni Jämtland, men slutresultat blev till och med bättre än så.

Hon har kört sju av sju möjliga tävlingar, och med tre medaljer, guld, silver och brons,  och topp-5-placeringar i alla lopp så är Hanna mästerskapens suverän.

Här är hennes häftiga svit: 5-4-5-1-3-2-4,

Hon är VM-drottning på damsidan, medan norrmannen Johannes Thingnes Bö med sina fyra guld och ett silver är suverän VM-kung.

En förbluffande stark insats av 23-åringen från Svensbyn som lovar en fortsatt fantastiskt framtid i skidskyttesporten.

Hanna har redan vunnit de hetaste mästerskapsgulden man kan vinna som idrottare, OS-guld och VM-guld, och allt talar att det blir mera av den varan framöver, tror jag.

Hennes VM är i fullt i klass med det som bara Magdalena Forsberg, Anna-Carin Olofsson Zidek och Helena Ekholm lyckats med tidigare.

Magiskt är ordet, och för att hitta ett nytt häftigt mål att ta sikte på för Hanna sÖberg handlar det väl om att vinna världscupen totalt i skidskytte. Det är jag också övertygad om att hon kommer att klara. I år blir det inte, men kanske redan nästa år.

I dagens svårbemästrade masstart blev Hanna fyra efter att ha skjutit fullt i sista stå trots kraftig vind så tändes ett litet medaljhopp även i VM-avslutningen. Men det var fel tjej hon hade att jaga i kampen om bronspengen, nämligen åkstarka tyskan Denise Herrmann på spurtvarvet. Hon har varit längdåkare av klass och tillhör de skidskyttetjejer som är klart snabbast i åkningen, och som i detta mästerskap också tagit sitt första VM-guld.

VM-avslutningen  i dag blev en stor italiensk triumf när Dorothea Wierer först vann damernas masstart och sedan Dominik Windisch sensationellt körde hem sitt första VM-guld.

När alla bommade som värst på sista stående, VM-kungen Bö hade till och med fem bommar på sista stående efter att ha stått och väntat, och väntat på mindre vindar utan att få dem.

Då kom Dominik Windisch bakifrån och sköt snabbt och offensivt fem fullträffar, och gick upp i ledning. Något som han först en bit ut på spurtvarvet blev varse.

Wierer och Windisch guldfest var en perfekt reklam för nästa års VM som passande nog går i italienska Antholtz.

Bäst i det svenska damlandslaget i VM var alltså Hanna Öberg. På herrsidan är Sebastian Samuelsson nummer ett, även om orken i dagens masstart var borta efter det tuffa programmet. Han var trög i åkningen och sköt illa vilket gav en 26:e plats.

Framtiden ser dock ljus ut för honom. Han är trots allt bara junior ( 21 år) ännu, och har tagit brons i singelmixedstafetten ( med Hanna Öberg) och även blivit fyra i distansloppet.

Sebastian kommer att vara det ledande namnet kommande år. Tyvärr har Fredrik Lindström beslutat sig för att sluta med skidskyttet, 29 år gammal, och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Det blir nu Sebastian Samuelsson samt Piteå-åkarna Jesper Nelin, Peppe Femling , Torstein Stenersen och Martin Ponsiluoma i första hand som nu får bära sporten i Sverige framöver.

Sammanfattningsvis har vad jag förstår Östersund klarat mästerskapet utmärkt arrangörsmässigt. Tyvärr har publiken inte alls kommit i det antal som VM-arrangörerna hoppats på. Målet var 120.000 åskådare, det kom ca 70.000. Delvis kan orsaken vara det tråkiga vädret flera dagar, men också de förnämliga tevesändningar från VM som gjort att många valt bort besök i arenan. Jag är dock säker på att TV kommer att kunna redovisa finfina tittarsiffror från hemma-VM:et, till fromma för intresset för skidskyttesporten.

Från världscupen i Falun i dag finns också mästartakter att redovisa. Unga Ebba Andersson utmanade på nytt Therese Johaug och blev tvåa i imponerande stil. Redan nästa säsong kan Ebba vara mogen att besegra Johaug då och då, tror jag.

Riktigt kul i dag var också att sprintern Maja Dahlqvist gjorde sitt livs distanslopp och blev näst bästa svenska på nionde plats. Charlotte Kalla blev elva , och hon trivdes inte med tranmpandet i lössnön. Tärendötjejen vill helst ha hårda fina spår i sina lopp. Trevligt tycker jag det är att Kallas klubbkompisar i Piteå Elit, Emma Ribom och Lisa Vinsa körde in som 36:a och 39:a på 10 km fritt. Båda är framtidshopp och har tagit stora steg uppåt den här säsongen.

Herrtävligen vanns av ryssen Alexander Bolsjunov som därmed satte nerv i världscupen inför avslutningen i Quebec nästa helg. Jens Burman bäste svensk på 13:e plats. Piteås Johan Häggström blev 35;a på 15 fritt.

Håkan Svensson

En förnedrande käftsmäll

Piteå Jag känner mig både ledsen och frustrerad. Även den här OS-omröstningen gick som de tidigare för svensk del. Sverige och Stockholm-Åre förlorade kampen mot Milano-Cortina med rösterna 34-47.

Det blir italienarna som får arrangera OS och Paralympics 2026, och därmed kommer ett att världens främsta vintersportländer, Sverige, fortsatt få leva med att aldrig ha givits förtroendet att arrangera det finaste idrottsmästerskapet av alla, vinter-OS...

Självklart var det en förnedrande käftsmäll. Tydligen gillar inte den olympiska rörelsen Sverige, och mycket talar för att Sverige nu kommer att sluta söka olympiska spel. Och varför söka när man aldrig får mästerskapen..? Min känsla är att en mängd IOK-ledamöter har noll koll på vad Sverige står för idrottsligt och som nation, och det är bedrövligt.

Sverige nobbas alltså för sjunde gången. Det känns bittert, kort och gott. Men knappast förvånande,  Italien, som behärskar spelet i kulisserna, var favoriter och ledamöterna i Internationella olympiska kommittén, IOK, är ännu inte mogna att anta det nya konceptet som man propagerat för, Det vill säga Agenda 2020 som är samlingsnamnet för  IOK:s visioner om framtida spel.

Ett koncept som Sverige byggt sin ansökan på. ”Vi levererade det vi trodde IOK ville ha, men uppenbarligen var det inte så”, suckade svenska frontfigurer för ansökan i Lausanne.

Den svenska delegationen gjorde säkert en bra presentation nere i schweiziska Lausanne i dag, även om inte minst vår hockeyikon Peter Forsberg som lockats ner för att stötta presentationen med rätta blev upprörd när han såg att fyra IOK-ledamöter sov under hela presentationen…

Jag tycker också det var rätt av Sveriges tungviktare i IOK, Gunilla Lindberg att i sitt anförande inför valet provocera sina kollegor i IOK , och kaxigt mena att ”Nu gäller det. Vill ni ha något nytt så rösta på Sverige”

Men IOK-ledamöterna var inte mogna för att leva upp till sina framtidsvisioner, eller så är IOK:s framtidsvisioner bara tomma ord. Ledamöterna lever kvar i det gamla, och jag tror inte de röstar för idrotten utan mest för att få vistas i de miljöer som känns mest spännande, vackra och attraktiva. IOK som organisation har inte förmått kommunicera ut innehållet i en ny agenda för framtiden till sina medlemmar.

Det faktum att Sverige aldrig arrangerat vinter-OS , bara sommar-OS 1912, var inget vinnande argument den här gången heller.

Det är vanskligt att kategoriskt förklara varför Milano Cortina vann trots att italienarna arrangerat vinter-OS i modern tid både i Cortina (1956) och Turin (2006) plus sommar-OS i Rom (1960).

Men en tung förklaring är säkert att den italienska regeringen tvärtemot den svenska garanterat ekonomin för OS-arrangemanget. Det kan och vill inte Sverige erbjuda.

Sedan har säkert också de välkända och vackra norditalienska sportorterna betytt väldigt mycket. Dit hör Cortina ( alpint damer) , Bormio (alpint herrar) , Anterselva ( skidskytte) , Val di Fiemme/Predazzo ( längdåkning, backe och nordisk kombination). Orterna är inte heller lika utspridda som i det svenska konceptet.

Stödet på hemmaplan för ett OS har säkert också betytt mycket. Italien som land har en usel ekonomi, men området norr om Milano är den ekonomiskt bästa delen av Italien. Där vill folket också satsa sig ur alla kriser och ser OS som en möjlighet att få nya intäkter. I Sverige har stödet för OS länge varit svagt, men blivit bättre senaste året och nu verkar det som om mer än hälften tycker att Sverige ska arrangera OS.

IOK-ordföranden Thomas Bach för sin del förklarar den svenska förlusten med att Italien hade ett mycket starkare stöd hos folk på hemmaplan. Över 80 procent av italienarna stödde OS-satsningen, mot i bästa fall 50 procent i Sverige.

Det tråkiga med att Sverige missar OS 2026 är att det slår hårt mot idrotten och de unga talanger som vill framåt. De hade behövt OS som ett mål att blicka fram emot, och givetvis hade också många nya arenor varit guld värt för svensk idrott. Nu rinner mycket ut i sanden, och det gick inte ta miste på vår olympiska guldtös från Piteå Hanna Öbergs besvikelse över att Sverige inte får OS.

_ Att få tävla i ett svenskt OS hade varit det allra största i min karriär.., konstaterade Hanna.

Våra längdstjärnor Charlotte Kalla och Stina Nilsson har också kommenterat bakslaget i OS-omröstningen så här:

– Trist besked. Jag hoppades av hela mitt hjärta men ibland blir det inte som man önskar och vill. Vi får istället gratta Italien, Milano-Cortina till vinter OS 2026. Bara att bryta ihop och komma igen, som Per Elofsson sa efter ett lopp i Salt Lake City 2002, säger Tärendös stolthet Charlotte Kalla.

– OS är ett väldigt fint arrangemang oavsett var det hamnar, men givetvis hade jag och många andra verkligen hoppats på att vi skulle få det till Sverige. Men jag tror att Milano också blir en bra värd, säger Stina Nilsson.

Jag personligen är också övertygad om att ett svenskt vinter-OS varit bra för svenskt näringsliv och en samlande satsning i landet som behövs i en föränderlig värld.

Tomhet och stor besvikelse alltså, och det är vi nog många svenskar som känner en dag som denna.

Jag tror också att det kommer att dröja mycket länge innan Sverige på nytt söker ett OS. Historien visar på motsatsen, men före 2038 lär det inte bli aktuellt igen, och för att söka igen krävs en helt ny röstningsmodell i IOK som det talas om.

Många anser att årets omröstning var den största och absolut sista chansen att få ett svenskt vinter-OS.

Så kan det också vara. Det tar tid att slicka såren efter det senaste bakslaget i Lausanne.

Håkan Svensson

Nu stiger OS-tempen

Luleå I morgon smäller det, och det börjar redan pirra i magen inför OS-omröstningen i Lausanne. Det handlar om kampen om vinter-OS 2026, och jag har tidigare här på Skidbloggen torgfört min önskan att Sverige äntligen ska få arrangera ett vinter-OS.

Nu är avgörandet nära och jag håller tummarna. Stenhårt.

Sverige har en god plan för att övertyga de närmare 90 delegaterna som får rösta i Internationella Olympiska kommittén, IOK.

Men det garanterat starkaste argumentet är det faktum att ett av världens framgångsrikaste vintersportländer aldrig fått chansen att arrangera ett vinter-OS.

Så ska det inte vara.

Det känns galet, och jag har länge retat mig på detta faktum. Betänk att exempelvis både Italien (Cortina och Turin) och Norge ( Oslo och Lillehammer) har arrangerat OS två gånger. Jag tycker också att delegater världen över även borde ha funderat över detta märkliga förhållande.

Jag är dessutom övertygad att Sverige kan genomföra ett OS-arrangemang som styr in kolossen OS in på nya enklare vägar , och som dämpar kostnaderna rejält. IOK har också i olika sammanhang uttalat att tiden nu är inne för enklare OS där man nyttjar befintliga arenor, gör klimatmässigt hållbara arrangemang, och har en ekonomisk budget inom rimliga gränser. Det borde också IOK-delegaterna visa när man trycker på röstknappen i morgon. I mina ögon är det italienska konceptet ett mera traditionellt val av arrangör, jämfört med det svenska konceptet.

Det snackas om att det är nu eller aldrig för Sverige, och jag är faktiskt böjd att hålla med. Sverige har starka namn nu som kan föra fram de svenska argumenten för att få arrangera vinter-OS, och efter årets omröstning dröjer det mycket länge innan det är Europas tur igen att få bli OS-värdar.

Jag känner att Sverige, Stockholm-Åre, har en god chans vid denna omröstning mot enda kvarvarande motståndaren italienska, Milano/Cortina.

Italienarna är nog favoriter, och varit det en tid.  Men Sverige kan med starka presentationer under dagen i morgon trots allt stå som vinnare när valet förkunnas klockan 18.00 i morgonkväll.

Min känsla är också att det myckna snacket om mygel och mutor i samband med många OS-omröstningar numera inte känns lika aktuellt. Men där kan jag mycket väl ha fel, och det är förstås sorgligt om inte kampen om OS-arrangemanget kan avgöras efter rent spel.

Blågult har försökt få vinter-OS vid sex tillfällen, och dessutom sommar-OS en gång, men förlorat omröstningarna. Närmast att få OS var Sverige och Östersund inför 1994 då norska Lillehammer vann med bara sex rösters marginal.

Nu väntar två viktiga presentationer i morgon då Sverige med de tunga IOK-namnen Gunilla Lindberg och Stefan Holm i spetsen och med stöd av både statsministern och kronprinsessan samt några av våra främsta idrottsprofiler ska torgföra det svenska konceptet. IOK har 95 medlemmar, men Sveriges två representanter får inte rösta och inte heller Italiens tre.  Ytterligare tre ledamöter är också avstängda, och vanligtvis röstar inte heller IOK-basen Thomas Bach. Det betyder att det land som samlar minst 44 röster får arrangera OS och Paralympics 2026.

Hur är då stödet för ett OS-arrangemang hos det svenska folket..?

Ja, det har gått upp och ner, men just nu verkar det finnas en övervikt för de som vill ha ett svenskt OS, vilket känns bra.

Jag tror också att oron för att ett svenskt OS ska bli en chock för de svenska skattebetalarna är överdriven. Trots allt är det så att spelen framförallt finansieras av IOK genom sponsorer och tv-intäkter, samt näringslivet.

Jag tror att ett svenskt vinter-OS kan bli en sporre och ett lyft för företagande i hela landet samt något för Sverige att samla sig kring de kommande sju åren. Det behövs, och känns viktigt i dagens samhälle, tycker jag.

Skulle det ändå sluta med en ny omröstningsmotgång för Sverige så rasar inte tillvaron för den sakens skull.

Men jag tycker det vore tråkigt för Idrotts-Sverige, om inte landet för första gången får chansen att stå i fokus inom världsidrotten.

Håkan Svensson

Ett efterlängtat beslut

Stockholm  

I dag kom ett riktigt glädjebud från pågående FIS-mötet i Dubrovnik.

Där klubbades nämligen att det i framtiden blir intervallstart i stället för masstart i den mest klassiska av längdtävlingar, femmilen och tremilen i Holmenkollen.

Det är en önskan som många med mig haft länge, men först nu har FIS ( Internationella Skidförbundet ) kommit till skott.  Norden har länge velat ha tillbaka intervallstarten, men stått ensamma i FIS.

Nu kom Ryssland ( !) med förslaget att minst ett lopp i världscupen varje år bör avgöras med intervallstart.

Och på den linjen går nu alltså FIS.

Jag applåderar beslutet, och tycker att det känns spännande.

Senast det var intervallstart i Kollen var 2008 och då vann Anders Södergren.  Sedan dess har det varit masstart med stora klungor länge i loppen, och där den spurtstarkaste sedan kunna avgöra  i finishen.

Känslan har oftast varit att inte den starkaste skidåkaren fått chansen att vinna.

Åkare av Södergren-typ har varit chanslösa. De har dragit mil efter mil och gjort ett jättejobb, men sedan tvingats vika ner sig i spurten mot åkare som ”fisåkt” en bit ner i fältet , och sedan utvilade kunnat ta sig fram och vinna spurten.

Med intervallstart säsongen 2020/2021 förändras den bilden och det gillar jag.

Vid FIS-mötet i Dubrovnik  har enligt SVT, också det av många kritiserade förslaget att göra om slutsträckan på Tour de Ski till en masstart klubbats.

Bland andra har Charlotte Kalla och teve-experten Mathias Fredriksson kritiserat förslaget och velat ha samma upplägg som tidigare,

Nya förslaget innebär nämligen att den som först når toppen av Alpe Cermis inte nödvändigtvis är den som är slutsegrare i touren , utan det behövs omräkning av tider innan man vet vem som vunnit.

Helt klart känns det mycket märkligt, och visst har charmen med tourens avslutning varit att den som först når monsterbacken Alpe Cermis topp är vinnaren .

Till sist: Vill jag lyfta på skidluvan och buga för en av länets största skidprofiler genom tiderna, Niklas Jonsson. Silvermedaljören på femmilen vid OS i Nagano fyller nämligen 50 år i dag.

Grattis Niklas!

Håkan Svensson

Landslagsåkare på snö igen

Piteå kalla foto: håkan Svensson

På snö igen. Det är Charlotte Kalla ( bilden) och hennes tre klubbkamrater från Piteå Elit. Foto: Håkan Svensson

Idag samlas det svenska längdlandslaget i norska Sognefjäll. Här väntar en veckas träningsläger på snö fram till den 27 maj. I gänget finns fyra landslagsåkare från Piteå Elit SK. Det är Charlotte Kalla och Johan Häggström i A-landslaget och Lisa Vinsa och Björn Sandström i Team Bauhaus. I det senare teamet finns också tidigare Piteå-åkaren Martin Bergström, som numera representerar IFK Umeå.

Efter lite ledighet och en kortare samling på Bosön, är det dags för längdlandslaget att åka iväg på säsongens första läger. Satsningen mot nästa vinters tävlingssäsong inleds i det vackra fjällandskapet i norska Sognefjäll på 1 400 meters höjd.
– Det är härligt att på allvar sätta igång satsningen med hela laget inför en spännande säsong. Det är en mästerskapsfri vinter som väntar. Istället blir det stort fokus på världscupen, med tre intressanta tour-tävlingar, inte minst Tour 2020 på hemmaplan i februari, säger landslagschef Jonas Peterson i ett pressmeddelande.

Även i år tränar A-laget och Team Bauhaus tillsammans och i Sognefjäll är både damer och herrar samlade. Träningen kommer framförallt bestå av skidåkning.
– Det är tidigt på träningssäsongen och kroppen har inte hunnit anpassa sig helt till barmarksträning än. Då är skidåkning ett skonsamt sätt att träna hårt redan nu, säger Mattias Nilsson, tränare för herrlaget.

Även om den största delen av träningen i Sognefjäll kommer bestå av skidåkning, blir det också lite annan träning.
– Vi kommer köra ett tröskelpass på rullskidor då vi utnyttjar de miljömässiga kvaliteter som Sognefjäll erbjuder. Vi kommer åka rullskidor från fjorden nedanför fjället och upp de cirka tusen höjdmeterna till toppen, berättar Mattias Nilsson.

Det är ett stort team som samlas i Sognefjäll. Landslagsåkarna får sällskap av vallateamet. Tillsammans ska de påbörja det digra arbetet med att testa material till vinterns tävlingar.

Ulricehamns Hanna Falk åker däremot inte till lägret i Sognefjäll, då hon nyligen kommit igång med sin träning efter en utdragen förkylning.
Stina Nilsson väljer också att stå över det inledande träningslägret.
– Jag brukar känna en mättnad av att åka skidor efter vintersäsongen och för mig passar det därför bättre att fokusera på barmarksträning nu på våren, förklarar IFK Mora-åkaren.

Även Jens Burman, Åsarna IK, och Viktor Thorn, Ulricehamns IF, saknas i Sognefjäll.
– Både Jens och Viktor har nyligen genomgått ryggoperationer. Som planerat stannar de hemma för att kunna genomföra rehabiliteringen på bästa sätt, berättar Jonas Peterson.


Landslagsåkare i Sognefjell 20–27/5:

A-landslag damer
Ebba Andersson, Sollefteå skidor IF,
Maja Dahlqvist, Falun-Borlänge SK
Hanna Falk, Ulricehamns IF,
Charlotte Kalla, Piteå elit SK,
Frida Karlsson, Sollefteå skidor IF,
Evelina Settlin, Hudiksvalls IF,
Jonna Sundling, IFK Umeå.

A-landslag herrar
Calle Halfvarsson, Sågmyra SK,
Johan Häggström, Piteå elit SK,
Teodor Peterson, IFK Umeå,
Oskar Svensson, Falun-Borlänge SK,

Team Bauhaus damer
Anna Dyvik, IFK Mora SK,
Moa Molander Kristiansen, Falun-Borlänge SK,
Elina Rönnlund, IFK Umeå,
Lisa Vinsa, Piteå elit SK.

Team Bauhaus herrar
Martin Bergström, IFK Umeå,
Axel Ekström, IFK Mora SK,
Marcus Grate, IFK Umeå,
Simon Lageson, Falun Brolänge SK,
Anton Persson, SK Bore,
Marcus Ruus, Åsarna IK,
Björn Sandström, Piteå elit SK,

Spännande landslagsåkare

Piteå

Charlotte

'Charlotte Kalla, Piteå Elit är förstås given i A-landslaget. Här en bild från hennes kanonlopp i stafetten vid VM i Seefeld. Foto: Håkan Svensson

Svenska Skidförbundet har tagit ut åtta damer och sex herrar till längdlandslagets A-lag inför säsongen 2019–2020. I truppen ingår meriterade åkare som Calle Halfvarsson, Charlotte Kalla och Stina Nilsson. Dessutom tas förstaårssenioren Frida Karlsson in i A-laget. Samtidigt har fyra damer och åtta herrar tagits ut till Team Bauhaus.

Förutom Charlotte Kalla ingår även fjolårssäsongens stora överraskning Johan Häggström i A-landslaget medan Lisa Vinsa och Björn Sandström får plats i Team Bauhaus som rymmer åkare närmast A-landslaget Samtliga tävlar för Piteå Elit SK.

I dag, måndag har också utvecklingslaget presenteras och där återfinns glädjande nog länstalangerna Emma Ribom, Piteå Elit och Pål Jonsson, Strömnäs som som båda har en ljus framtid i sporten.

Efter en vinter med många fantastiska prestationer i skidspåren blickar längdlandslaget fram mot en mästerskapsfri säsong. Försäsongens träningsgrupper har nu tagits ut och tillsammans ska åkarna i lagen satsa mot vinterns stora mål – Tour de Ski och Tour2020 i Sverige/Norge.

Åkare över 23 år som befinner sig strax utanför A-laget tränar även fortsättningsvis i Team Bauhaus, medan åkare mellan 19–23 år tränar med utvecklingslaget.
– Det var ett lyckat upplägg med A-laget, Team Bauhaus och utvecklingslaget. Stöttningen från Bauhaus möjliggjorde att Team Bauhaus fick fler lägerdagar tillsammans med A-laget, vilket gav stora fördelar. Därför väljer vi att fortsätta med det upplägget även i år, berättar den nytillträdde landslagschefen Jonas Peterson.i ett pressmeddelande.

Antalet platser i lagen har däremot justerats något. Åtta damer och sex herrar ingår i A-laget, medan Team Bauhaus består av fyra damer och åtta herrar.
– Konkurrensen om A-lagsplatserna är stenhård bland damerna och vi vill investera i den yttersta toppen. Därför ökar vi i år A-lagstruppen med en plats på damsidan jämfört med förra året. På herrsidan vill vi satsa bredare och tar därför in fler herrar i Team Bauhaus, berättar landslagschef Jonas Peterson.

Två mycket meriterade åkare saknas i A-laget i år. Ida Ingemarsdotter, Åsarna IK, som väljer att avsluta sin karriär efter 15 år i världscupen, medan Daniel Richardsson, Hudiksvalls IF, väljer att fortsätta med ett eget träningsupplägg.

Daniel Richardsson fortsätter sin elitsatsning, men efter många år i landslaget väljer han ett eget träningsupplägg inför vintern.
– Mitt mål är fortfarande att åka så fort som möjligt i världscupen, men jag har varit med i verksamheten länge och känner att det nu är bra läge för mig att prova något annat. Jag har nu ett tomt blad framför mig där jag får forma mitt upplägg helt själv, kommenterar Daniel Richardsson, som kommer ha en tät dialog med landslaget under träningsperioden.

Lagen har tagits ut genom täta och intensiva diskussioner mellan tränarna och landslagschefen.
– Vi har fyra fantastiskt kompetenta tränare till vårt landslag och jag är mycket nöjd med att Piteåborna Magnus Ingesson och Stefan Thomsson fortsätter sitt jobb med damlaget och att Mattias Nilsson och Fredrik Uusitalo (från Muodoslompolo)  fortsätter jobba med herrarna. Det är en härlig blandning av erfarenhet, kompetens, nyfikenhet och enorm ambition som de här fyra besitter tillsammans, säger Peterson.

Det är ett laddat gäng åkare som ser fram emot ett kort uppladdningsläger på Bosön i Stockholm i nästa vecka.
– Herrarna samlas redan på söndag, medan damerna ansluter på torsdag. Det blir spännande att dra igång en ny träningssäsong där vi ser stora möjligheter till fortsatt utveckling, avslutar Peterson.

SKIDBLOGGENS KOMMENTAR:

Det är lätt att förstå Johan Häggströms glädje över att komma med i A-landslaget och bara att gratulera. Det är viktigt för hans karriär både tränings och tävlingsmässigt och även ekonomiskt. Johans karriär har gått spikrakt uppåt från december, och han är nu den ende nykomlingen på herrsidan i A-laget. Helt klart en dröm som går i uppfyllelse för honom. Johan har länge haft en stor kapacitet som sprintåkare med sin explosivitet och kroppsstyrka, och givetvis är det på sprintsidan han har sina största möjligheter även i framtiden. Men den gångna säsongen har han också lyft rejält som distansåkare, och det är en viktig utveckling även för en kille som satsar mest på sprintsidan. Det har vi många historiska bevis på genom åren. Glädjande är också att Johan fortsätter ett mångårigt gott samarbete med skidtränaren från Kalix Joakim "Jocke" Abrahamsson. Helt klart också viktigt att Johan Häggströms klubbkompis Lisa Vinsa går in i Team Bauhaus, som är nivån under A-laget. Lisa har också stor kapacitet i sin kropp, och vi glömmer inte i första taget hennes grymma klättring uppför Alpe Cermis i Tour de ski. En klättring som lovar gott inför Touren 2019/2020 som är den mästerskapsfria säsongens stora mål för alla. Oerhört positivt är också att Norrbotten har två åkare med i det starka utvecklingslaget i förbundet. Det är framtidshoppen Emma Ribom, Piteå Elit på damsidan och Pål Jonsson, Strömnäs på herrsidan. Emma har redan tagit världscuppoäng på seniornivån med sin 25:e plats i sprinten i Falun, och sin 26:e plats på tremilen i Holmenkollen. Pål Jonsson, Strömnäs GIF, gjorde en stark säsongavslutning och utvecklas hela tiden och har stora möjligheter att bli en toppåkare framöver. Han är en av de yngsta i laget.

Håkan Svensson

x x x

Landslagen 2019-2020

A-landslag damer
Ebba Andersson, Sollefteå skidor IF,
Maja Dahlqvist, Falun-Borlänge SK
Hanna Falk, Ulricehamns IF,
Charlotte Kalla, Piteå elit SK,
Frida Karlsson, Sollefteå skidor IF,
Stina Nilsson, IFK Mora SK,
Evelina Settlin, Hudiksvalls IF,
Jonna Sundling, IFK Umeå.

A-landslag herrar
Jens Burman, Åsarna IK,
Calle Halfvarsson, Sågmyra SK,
Johan Häggström, Piteå elit SK,
Teodor Peterson, IFK Umeå,
Oskar Svensson, Falun-Borlänge SK,
Viktor Thorn, Ulricehamns IF.

Team Bauhaus damer
Anna Dyvik, IFK Mora SK,
Moa Molander Kristiansen, Falun-Borlänge SK,
Elina Rönnlund, IFK Umeå,
Lisa Vinsa, Piteå elit SK.

Team Bauhaus herrar
Martin Bergström, IFK Umeå,
Axel Ekström, IFK Mora SK,
Marcus Grate, IFK Umeå,
Simon Lageson, Falun Brolänge SK,
Anton Persson, SK Bore,
Marcus Ruus, Åsarna IK,
Björn Sandström, Piteå elit SK,
Karl-Johan Westberg, Borås SK,

Utvecklingslag damer
Hanna Abrahamsson Eksjö SOK,
Tilde Bångman, Offerdals SK
Johanna Hagström, Ulricehamns IF
Moa Hansson, Landsbro IF SK
Louise Lindström, Högbo GIF
Moa Lundgren, IFK Umeå
Moa Olsson, Falun Borlänge SK
Alicia Persson, Stockviks SF
Emma Ribom, Piteå Elit SK
Linn Svahn, IFK Umeå

Utvecklingslag herrar
Axel Aflodal, Offerdals SK
Fredrik Andersson, Sollefteå Skidor IF
Gustaf Berglund, IFK Mora SK
Jonathan Edman, IFK Umeå
Anton Eriksson, Sollefteå Skidor IF
Jonas Eriksson, IFK Mora SK
Johan Herbert, IFK Mora SK
Hugo Jacobsson, Falun Borlänge SK
Leo Johansson, Skillingaryds FK
Pål Jonsson, Strömnäs GIF
Simon Karlsson, IFK Umeå
Oscar Olsson, Hudiksvalls IF
William Poromaa, Åsarna IK
Eric Rosjö, IFK Mora SK


Redaktionella bloggar

Läsarbloggar