Logga in
Logga ut

Skidbloggen

Landslagsåkarna är många: Charlotte Kalla, Lisa Vinsa , Lovisa Modig, Björn Sandström, Johan Häggström, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Elvira Öberg, Ingela Andersson, Jesper Nelin, Peppe Femling. Ja, som ni ser är det få län som motsvarar Norrbotten i antalet landslagsåkare. Utöver dem finns en rad åkare i både längd, alpint och skidskytte som knackar på landslagsporten. Jag som ska följa skidessens framfart lite extra noga framöver heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Jag frös och jag rös

Pyeongchang Stina

Guld-Stina Nilsson flankerad av tvåan Maiken Caspersen Falla, Norge, och trean Julia Belorukova, Ryssland.

Efter diverse busstrul på hemvägen från sprinten har jag nu landat på hotellet, och kan lägga lite synpunkter på det underbara som hände.

Ni förstår själva att det var en magnifik upplevelse att följa Stina Nilsson resa till det första individuella OS-guldet. En resa då Silver-Stina blev Guld-Stina över en kall och blåsig kväll i Alpensia Olympic Center.

Jag frös och jag rös på läktaren. För det var ju en riktig kross som förde Stina till platsen överst på prispallen. Hon imponerade från början till slut. I prologen och i finalomgångarna och i finalen där de övriga medaljörerna Maiken Caspersen Falla, Norge, och ryskan Julia Belorukova tvingades vika ner sig rejält.

24-åringen från Malung sprang som en stenget i den långa tunga motbacken , och hade också orken att hålla farten över krönet, och då var saken klar.

Stina hade tagit en underbar revansch för missen i finalen vid VM i Lahtis förra året då hon kraschade i ingången till upploppet. Ett fall som hon haft svårt att komma över.  Nu fick hon vinna en ännu större seger, ett individuellt OS-guld som är det största en idrottare kan vinna.

I samband med blomsterceremonin brast det för Stina och glädjetårarna rann i känslostormen. Bara det är ovanligt för dalkullan, som sällan visar starka känslor. Ändå fullt förståeligt efter att ha lagt ner ett otroligt jobb med att förbättra de små detaljerna i sitt idrottande. Detaljer som skapar en mästarinna. Hon gjorde en lista efter missen i Lahtis över vad som måste förbättras, och den listan har nu givit resultat.

Det jobbet har varit en berg och dalbana från VM fram till nu, men Stina är en tjej som vet vad hon vill och har klarat jobbet med stor mental styrka och stark vinnarvilja,vid sidan av hennes suveräna teknik och driv i åkningen.

Som ni kanske såg i förhandstexten här på Skidbloggen så hade jag tippat segrar för Stina Nilsson och minst lika mästerlige norrmannen Johannes Hösflot Kläbo på herrsidan som hade lekstuga i OS-finalen. Det var absolut inget vågat tips från min sida, men kul att det gick in. Hanna Falk (femma) och Oskar Svensson ( femma) nådde också final av svenskarna, och det är också fina prestationer.

Sverige har fått en drömstart på OS med tre glänsande medaljer , två guld genom Charlotte Kalla och Stina Nilsson, och ett silver av skidskytten Sebastian Samuelsson redan. Det är bättre än vad även en optimist som undertecknad vågat drömma om, och nu kanske det är läge för att revidera upp mitt tips om totalt 10 medaljer för den svenska truppen i OS. Jag tror inte det blir 15 ( varav 11 i längd) som i Sotji-OS f, men kanske 12.

Helt klart kommer de svenska tjejerna i längd att fortsätta plocka medaljer. Tror någon att det finns någon nation som kan stoppa duon Charlotte Kalla och Stina Nilsson i teamsprinten..? Jag tvivlar, det guldet känns bombsäkert.

Sedan har vi Charlotte Kalla som kan bli mästerskapens skiddrottning. Jag ser henne som huvudfavorit på 10 km fri stil på torsdag, och sedan finns goda medaljmöjligheter i damstafetten och även på tremilen för Charlottes del.

Jag tror också att det kommer att bli en, eller ett par herrmedaljer, även om det är trögare på den sidan.

För att sedan plocka 10 medaljer eller mera så krävs att andra idrotter gör sitt och så blir det. Vi har curlinglaget Edin, Damkronorna, herrishockeyn med Linus Omark och Johan Fransson, skidskyttarna med länsessen Hanna Öberg och Anna Magnusson i stafett och individuella lopp, skidskyttemedaljören Sebastian Samuelsson och vi har stafettlaget i skidskytte. Samt förstås slalomåkarna med Frida Hansdotter ( i morgon) , André Myhrer och Mattias Hargin laddade för stordåd.

Svenskt stål biter i den olympiska festen i Sydkorea.

Håkan Svensson

Sagolikt - även för mig

Rosvik familjen Öberg . Foto: Håkan Svensson

Guldlyckan i Alpensia som gjorde Hanna Öberg till kvällens stora vinnare på Idrottsgalan. Här jublar Hanna tillsammans med sina föräldrar Tomas och Viktoria kort efter OS-guldet. Foto: Håkan Svensson

Hanna Öberg är den stora vinnaren på kvällens Idrottsgala.

Hon bär hem bragdguldet, och hon vinner folkets pris, Jerring-priset. Det är bara att bocka och buga djupt för en fantastisk idrottare. En ung pitetjej som vinner guld på sitt första olympiska spel.

Tänk att jag själv också hade lyckan att vara på plats i stadiongrytan därborta i OS i Pyeongchang då Hanna Öberg svarade för sin härliga guldskräll. Jag knappt fattat vidden av just den sagan , och den fantastiska känslan ännu…

Platsen är Alpensia, en del i det väldiga OS-området där skidskyttet, längd och backhoppning avgörs.

Jag har tidigare på dagen varit på längdtävlingar när jag vandrar över till skidskyttestadion, eftersom jag helt ärligt känner på mig att just supertalangen Hanna Öberg är en tänkbar olympisk medaljskräll.

Många i mitt sällskap väljer faktiskt  bort skidskyttet, och vi är heller inte särskilt många svenska sportreportrar och fotografer nere i målområdet när tävlingen drar igång. Jag är också enda norrbottniska journalist på plats i den kyliga kvällen.

Distansloppet i OS drar igång, och snabbt står det klart att unga Hanna Öberg, precis som jag anat och drömt om, är med i medaljstriden.

Ja, bättre än så… Med sin säkerhet på skjutvallen och den bästa formen i skidspåret krigar hon ofattbart om OS-guldet på sitt första OS.

Det är ju sånt som inte händer...

Men i Alpensia, PyeongChang, Sydkorea på aftonen den 15 februari 2018 händer det otroliga. Hanna Öberg skriver idrottshistoria, skjuter fullt och  vinner OS-guldet före essen  Anastasia Kuzmina, Slovakien och Laura Dahlmeier, Tyskland.

Jag är tårögd, ryser av upphetsning i kylan och blåsten där nere i målområdet. Men jag njuter av att på plats få uppleva en av svensk, och förstås norrbottnisk idrotts, stora och mest sensationella olympiska guldtriumfer.

Intill mig strålar Hanna Öbergs föräldrar från Svensbyn, Tomas och Viktoria, som kommit till OS-byn av lycka, och de blir förstås precis som dottern, ett glödhett byte för oss i mediakåren.

Jag fick en oförglömlig, ja, en magisk idrottsupplevelse därborta i Sydkorea för knappt ett år sedan, och visst är det helt i sin ordning att unga Hanna i kväll på Idrottsgalan fått ta emot de finaste priserna av alla. Nu tillhör hon också en liten exklusiv skara som tagit hem både bragdguldet och Jerringpriset samma år.

Tjejen är guld värd, och jag är dessutom säker på att hennes framgångar kommer att följas av många fler guldglittrande triumfer i en karriär som ännu bara är i sin linda.

Till sist beträffande Idrottsgalan, så tycker jag det är galet att inte länets andra storstjärna Charlotte Kalla, belönas med ett enda pris... Trots ett guld och tre silver vid OS i Pyeongchang.

Håkan Svensson

Hanna

Folkets hjälte. Hanna Öberg vinner Jerring-priset på Idrottsgalan.

Visst finns medaljhopp

Luleå Tempen höjs inför den fantastiska VM-vintern  2019. En vinter med två VM här hemma i Sverige (!) och ett VM dessemellan i den klassiska längdsportmetropolen Seefeld i Österrike.

Mästerskapen inleds 4-17 februari 2019 med alpina VM i Åre och följs av längd-VM i Seefeld 21 februari – 3 mars och fortsätter sedan med skidskytte-VM i Östersund 7 – 17 mars.

En vinter då svensk vintersport verkligen står i fokus i världen, tack vare två mästerskap på hemmaplan, i Åre och Östersund. Det är i sanning ganska märkligt att det blivit just så i den intensiva och kostsamma jakten på att arrangera stora mästerskap.

Nu är VM-arrangemangen inte långt borta och då försöker alla nationer spetsa formen hos sina hetaste aktiva.  Det har vi inte inte minst sett den här helgen med intressanta tävlingar i estniska Otepää (längd), tyska Ruhpolding ( skidskytte) och schweiziska Wengen (alpint).

Med svenska ögon finns stora medaljhopp i alla grenar vid kommande VM, och framförallt på längd och skidskyttesidan även norrbottniska aktiva med klara medaljmöjligheter.

Jag tänker då på skidskytten Hanna Öberg i spetsen för ett svenskt skidskyttelandslag som skrällde med oväntat stora framgångar senast vid OS i Pyeongchang samt Charlotte Kalla som på längdsidan tog både guld och tre silver vid OS i  Pyeongchang.

I veckan och helgen har Hanna Öberg varit i elden i Ruhpolding, och Charlotte Kalla har ”startat om världscupkarriären efter ett litet uppehåll” i Otepää.

Hanna Öberg visar stabil form och har varit på pallen i Ruhpolding och i dag visat klass i masstarten där. I det racet var hon bara en knapp straffrunda från seger efter två bommar på skyttevallen. Det är bara en tidsfråga till Öberg vinner i världscupen anser jag, och i VM blir hon glödhet. Inte minst i stafetterna där Sverige främst på damsidan, men även på herrsidan har starka lag. Mycket glädjande i  masstarten i skidskyttemekkat Ruhpolding var att de svenska damerna sköt otroligt bra.

Charlotte Kalla har också kapacitet för alla former av medaljer vid längd-VM i Seefeld. I Otepää i helgen visade hon inte den formen med sin sjätteplats, efter att ha stumnat på slutkilometrarna. Men jag vet att Charlotte är kraftigt träningsbelastad nu, och vis av tidigare erfarenheter känner jag mig trygg inför hennes möjligheter att pricka bästa form lagom till hennes VM-premiär med skiathlon den 23 februari i Seefeld. Närmast spetsar hon tempot vid världscupen på hemmaplan i Ulricehamn och sedan väntar både SM och höghöjdsläger för att det ska ”spritta i benen” hos Tärendös stolthet.

Men självklart får hon tuffare att ta de ädlaste medaljerna i år eftersom norska fenomenet Therese Johaug är tillbaka i världstoppen, och verkar oslagbar. I dag krossade hon allt motstånd igen, och det mesta talar för att hon kommer att plocka en rad medaljer (sannolikt guld..) på VM.

Detta till trots kan förstås även ett ess som Johaug ha en sämre dag, och visst finns heta konkurrenter även på distansloppen i VM. I dag gjorde unga Ebba Andersson ett nytt storlopp och tog sin tredje pallplats i världscupen som tvåa. Det var läckert att se henne springa så fjäderlätt uppför den tuffaste backen i Otepää, och visst är det makalöst att hon som sämst varit fyra i de individuella distansloppen i världscupen i vinter..! Hennes serie 3-2-4-4-2 är kort och gott magnifik, och vi kan vi räkna med att Ebba framöver kommer att bli ännu vassare i den tuffa konkurrensen.

Annars är förstås sprintloppen de stora svenska guld och medaljmöjligheterna på VM. Sverige har ett fantastiskt damteam på sprintsidan, och jag hoppas verkligen att det största guldhoppet av alla, Stina Nilsson , inte drog på sig någon allvarligare sträckning när hon slängde fram långa benet i finishen vid sprinten i Otepää i lördags, och fick avstå finalen.

På alpina sidan har Sverige två guldvinnare från OS , Frida Hansdotter och André Myhrer att sätta stora förhoppningar till i Åre när VM inleds om 15 dagar. Frida finns helt klart med i guldbilden även i år, men givetvis är Mikaela Shiffrin där den hetaste guldfavoriten i slalom på VM.  André Myhrer har för mig haft oväntat svårt att visa sitt bästa i upptakten av säsongen, men han är de stora tävlingarnas man och eftersom slalom är sista gren på VM och avgörs först den 17 februari så har han hyfsat med tid att försöka hitta rätt med vinklar och material.

Det finns också två världscuptävlingar för honom den närmaste tiden att försöka hitta rätt i sin teknik. Tyvärr fick inte länshoppen i alpina landslaget, Kristoffer Jakobsen, Storklinten och Gustav Lundbäck, Luleå något andraåk i dag heller efter urkörningar i första åket. På tjejsidan har Ylva Stålnacke glädjande visat härliga takter och känns nu ganska given i kampen om en plats i det svenska VM-laget i Åre.

Håkan Svensson

Jämnheten som lovar nya guld

Piteå  topptrion

Tredje pallplatsen hittills den här säsongen. Fenomenala Svensbytjejen  Hanna Öberg levererar hela tiden, och jag blir så imponerad.

I fjol var jag lyckligtvis på plats och fick i målområdet följa hennes fantastiska lopp mot OS-guldet i Alpensia, där skidskyttestadion låg under OS i Pyeongchang. Det är en av mina största upplevelser  under fem decennier  som sportjournalist.

Nu sitter jag framför teverutan hemmavid och gläds över Hannas fortsatta karriär, som efter OS-guldet fortsatt pekar spikrakt uppåt.

Att vinna OS-guld är en sak. När hon gjorde det förra året så var det en skräll som gav eko i världen. Därifrån har hon den här säsongen tagit ett kanske ännu svårare kliv i karriären, nämligen att bli stabil på toppnivå i världscupen.

Men nu är hon där. Utan minsta tvekan.

Hanna Öberg har med dagens pallplats (bilden ovan) skaffat sig den jämnhet i världstoppen som gör henne till en vinnare även i världscupen.

Jag lovar. Den segern är inte långt borta nu., och kanske är hon allra starkast i mars när skidskytte-VM lämpligt nog avgörs på hemmaplan i Östersund. Då kan OS-guldet mycket väl kompletteras även med ett VM-guld.

För Hanna är ju så bra, vilket hon med eftertryck visade i dag i tyska Ruhpolding, detta ”skidskyttets mekka” i Bayern där jag för ett antal år sedan hade förmånen att vara med på ett veckolångt träningsläger med skidskyttelandslaget efter att ha fått ett Svenska Spel-stipendium.

Hanna är supersäker, som hon säger själv, på vallen, prickar alla skott, och skjuter rasande snabbt. I dag var hon var bara sex sekunder långsammare på skjutvallen än italienska världscupledaren Dorothea Wierer, som är gräsligt snabb på vallen.

Undan för undan blir Hanna också vassare i åkningen. Där har hon ännu en liten bit kvar till de allra bästa  ( åtta i åktid i dag) , men jag är säker på att den tid inte är långt borta då hon tagit det steget också i den glansfulla karriären.

I dag fick Hanna släppa Anastasia Kuzmina och Lisa Vittozzi före sig i resultatlistan, men snart är hon mogen att knäcka även dessa båda ess är i praktform. När det kommer till andra grenar i skidskyttet framöver, som rymmer fyra skjutningar istället för två ( som i sprinten) då tror jag att vi får se Hanna ännu högre upp på pallen. Trots att Hanna missat två tävlingar på grund av sjukdom är hon totalsjua för närvarande i världscupen.

Totalt sett var dagen lysande ur svensk synpunkt, inte minst skyttemässigt, med tre svenskor bland de sexton bästa. Förutom Hanna Öberg trea , så blev Mona Brorsson, 13:e och Linn Persson 16:e . Alla tre sköt fullt och det var länge sedan vi såg något liknande i ett sprintlopp för svensk del. Det handlar om en härlig bredd som närmast lovar gott inför lördagens stafett i Ruhpolding. I det laget tror jag också den andra Piteåtjejen i landslaget, Anna Magnusson tar plats. Hon jobbar sig in i laget på allvar nu efter motigheterna förra året, och kan även hon vara säsongbäst när det drar ihop sig till VM i mars, dit jag tror att Anna kvalificerar sig utöver givna Hanna Öberg.

Efter stafetten på lördag väntar också masstart för Hanna Öberg, Brorsson och Linn Person på söndag i Ruhpolding, innan det är dags för Hanna Öberg att i ilfart tag sig Stockholm och Idrottsgalan på måndag där fina priser vankas. Bragdguldet är klart, tar hon även Jerringpriset..?

Vad säger det röstande svenska folket? Jag är ganska luttrad beträffande Jerring-priset och törs in spå något i den delen efter märkliga val flera år. Men visst är Hanna värd även det priset efter OS-guldet, tycker jag.

Håkan Svensson

Glödhet i jaktstarten

Piteå Hanna Öberg

Hanna Öberg jublar efter målgången i Oberhof.

För andra gången i karriären kliver Hanna Öberg upp på pallen  i världscupen, och nu har hon ett jätteläge för något ännu finare i jaktstarten på lördag i ett snörikt Oberhof.

Svensbyn-Hanna sköt fullt både i liggande och stående, och åkte fort. Inte minst på spurtvarvet då hon höll undan för flera anstormande tjejer, bland annat norskan Marte Olsbu Röiseland som spurtade rasande fort.

Pallplatsen var Hanna Öbergs första i sprint. Segern gick till italienskan Lisa Vittozi som vann 15 sekunder före Hanna Öberg. Och med den lilla marginalen tror jag Hanna har väldigt goda chanser att till och med ta sin första seger i världscupsammanhang individuellt i lördagens jaktstart.  Tvåa var fransyskan Anais Chevalier, tio sekunder efter Vittozi.

Öberg är säkerheten själv i skyttet nu, och åker snabbare och snabbare för varje tävling nu, efter sin sjukdomsperiod i norvember-december. Hanna ligger därmed också tia totalt  i världscupen.

Jag bygger min optimism inför jaktstarten, med att Hanna nu känns som den säkraste skytten bland de åkare som ligger i toppskiktet. I jaktstarten skjuter åkarna fyra gånger, två gånger i liggande och två gånger i stående.

I dagens sprint i Oberhof fick också Ingela Andersson, K 4 , Arvidsjaur chansen i världscupen efter sina framgångar i IBU-cupen, där hon både vunnit och tagit en rad fina placeringar. Inledningvis såg det också bra ut i dagens lopp för Ingela när hon sköt fullt i liggande, men så kom två bommar i stående, och då var dagen förstörd. Hon slutade på 74:e plats ( + 2,39) och missar därmed lördagens jaktstart.

Det känns tråkigt eftersom Ingela behöver alla tävlingstillfällen på världscupnivån för att få flera chanser i cupen, och på sikt även inför VM i Östersund i mars. Synd också eftersom Ingela utvecklats så positivt den här säsongen, och hittat rätt med sitt boende i Oslo.

Apropå det svenska skidskyttelandslaget så står det nu också klart att alla de skidskyttar som är nominerade i olika kategorier till Idrottsgalan kommer att finnas på plats vid galan. Det betyder att en rad Piteå-åkare som noterade fantastiska framgångar vid OS förra vintern finns där, som Hanna Öberg, Anna Magnusson, Peppe Femling och Jesper Nelin.

Håkan Svensson

 

"Jag kände det på mig"

Malmö  lisa vinsa

Lisa Vinsa imponerade stort i Tour de Ski.

Jag skrev det tidigare här på Skidbloggen att jag känner på mig att den tuffaste klättringen i skidvärldscupen uppför monsterbacken Alpe Cermis kommer att passa Lisa Vinsa, 23, perfekt.

I dagens avslutning av Tour de Ski fick vi klara besked. Kirunatjejen och Piteå-åkaren avancerade starkt i touren, från artonde till fjortonde plats, och mest fantastiskt av allt:

Hon hade den åttonde snabbaste tiden av alla världsåkare på den sista grymma etappen.

Det säger allt, och nu har Lisa Vinsa fått ett internationellt genombrott som få trodde var möjligt när hon mera som en reserv kallades in för att åka årets Tour de ski sedan de hetaste svenska stjärnorna hoppat av deltagande.

Men Lisa är en fighter och har massor av bra skidåkning i sin kropp. Hon har också den viktiga syreupptagningen som betyder så enormt mycket i klättring som den i dagens Tour-avslutning uppför Alpe Cermis.

Jag är säker på att dagens urstarka insats och de fina resultaten helt igenom i Tour de Ski kommer att vara guld värt för Lisa Vinsas självförtroende , och ge henne nya framgångar framöver.

Välförtjänt kommer Lisa också att få en liten slant i börsen som lön för mödan. Närmare bestämt 2500 CHF, motsvarande nästan 22000 svenska kronor.

Bara att bocka och buga för hennes insats i touren.

Det gör jag också för den andra svenska landslagsdebutanten Moa Molander-Kristiansen som blev trettonde totalt och därmed bästa svenska knappt före Lisa Vinsa. Moa åkte inte lika fort som Lisa Vinsa på slutetappen ( var 13:e på slutetappen) men gör också också  strålande insats i årets tour.

Mia Eriksson, Piteå Elit kämpade också bra i touravslutningen. Tog två placeringar och slutade 26.a i årets Tour de Ski.

Inledningsvis har jag behandlat de svenska insatserna, och framförallt den norrbottniska som var ännu bättre än väntat.

I toppen för loppet motsvarade norskan Ingvild Flugstad Östberg alla mina förväntningar och höll undan med glans mot hennes största framgång i skidkarriären. Det var mycket imponerande att se hur hon klättrade i det brantaste avsnitten av backen. Sannolikt kommer Österberg också att bli vass vid VM i Seefeld senare i vinter.

På herrsidan höll också unge Johannes Hösflot Kläbo som väntat undan för anstormningen bakifrån. Men inte minst ryssen Sergey Ustiugov tog in rejält. Det gjorde också norska trean Kreuger.

Det var en plågad Kläbo som slängde sig ner på snön efter målgången, men det var förstås imponerande av honom att i sin debut vinna Tour de Ski som den yngste åkaren någonsin. Calle Halfvarsson bäste svensk på sextonde plats.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar