Logga in
Logga ut

Skidbloggen

Landslagsåkarna är många: Charlotte Kalla, Lisa Vinsa , Lovisa Modig, Björn Sandström, Johan Häggström, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Elvira Öberg, Ingela Andersson, Jesper Nelin, Peppe Femling. Ja, som ni ser är det få län som motsvarar Norrbotten i antalet landslagsåkare. Utöver dem finns en rad åkare i både längd, alpint och skidskytte som knackar på landslagsporten. Jag som ska följa skidessens framfart lite extra noga framöver heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Kalla fanbärare en värdig final

OS i PyeongChang Vilket fantastiskt svenskt OS i PyeongChang 2018!

Ja, vi har fått uppleva det bästa svenska någonsin med sju guld, sex silver och ett brons i de 23:e vintererolympiska spelen.

Tack vare de sju guldmedaljerna och sex silver är det tidernas största olympiska insats av Sverige. De ädlaste medaljerna rankas givetvis högst.

En makalös historisk bedrift med fjorton medaljer totalt, som visar vinternationen Sveriges bredd och styrka.

In i det stod Sverige pall, när sprintguldmedaljören Stina Nilsson också, överraskade för mig, tog Sveriges enda bronsmedalj i det längsta loppet. Den insatsen visar verkligen hur komplett Stina numera är som åkare.

Det är framförallt kvinnornas svenska OS, och till det har verkligen våra norrbottniska stjärnor, Charlotte Kalla, Hanna Öberg och Anna Magnusson bidragit till i högsta grad.

Charlotte Kalla får nu också den välförtjänta äran att bära in den svenska fanan vid OS-avslutningen. Jag är säker på att Charlotte känner sig stolt över det uppdraget.

Tärendöjäntan fick dock inte avsluta sitt OS med ännu en förväntad medalj, men ett guld och tre silver för Charlotte Kalla är ett helt magiskt facit. Mästerskapens största skrälltjej är Hanna Öberg i skidskyttet där hon tagit OS-guld på distansen och även fört Sverige till silver i damernas skidskyttestafett. I laget där också den andra Piteåtjejen Anna Magnusson också gjorde ett kanonlopp.

Det känns så härligt, och vi vet ju att både Charlotte Kalla, Hanna Öberg och Anna Magnusson kommer att vara med vid nästa OS i Peking 2022 med nya härliga medaljmöjligheter. Både i OS , och i kommande VM-tävlingar.

topptrion

En jublande medaljtrio efter OS-tremilen, Krista Pärmäkoski, Marit Björgen och Stina Nilsson som tog sin fjärde OS-medalj och har ett guld, två silver och ett brons.

I det sista OS-loppet fick vi se världens bästa damskidåkare Marit Björgen avsluta sin makalösa olympiska karriär med ännu ett guld.

Hon har nu tagit flest OS-medaljer i skidhistorien ( 15 stycken) och hon har lika många guld (8) som giganter som Ole Einar Björndalen och Björn Dählie.

Marit är en grym idrottskvinna, och i sitt sista OS-lopp var hon oemotståndlig.

Eftersom våren nu gjort sitt intåg i de olympiska skidbergen så fick Marit Björgen också sitt absoluta drömföre.

Med klister under skidorna, som hon verkligen älskar, så stod hon i en klass för sig, men jag tror hon hade vunnit i vilket före som helst i dagens form.

Full fart från första stavtaget var melodin för Björgen. Hon drog kort och gott sönder fältet , som droppade av en efter en. Charlotte Kalla var den som hängde med henne längst, men för den satsningen fick hon betala.

Kanske sprängde sig Charlotte en aning på kuppen, allra helst som hennes skidor inte var perfekta. Hon ville så mycket med sin heta vinnarglöd och unika pannben, men hade inte dagen.

Det här med att våren kommit, med en slösande sol till de sega olympiska backarna, var nog inte optimalt för  Kalla.

Jag vet nämligen sedan länge att hon inte trivs i fören då hon har svårt att få fast skidorna i backarna, och det är givetvis mentalt besvärande. I dag var det svårt att hitta hitta rätt tjocklek på klistret i de små marginaler som finns i fästvallningen, och uppenbarligen hade inte Charlotte perfekta skidor.

Det hade hon behövt idag för att längre orka hänga på grymma Björgen.

Charlotte tappade kontakten, och gjorde ett skidbyte vid hennes första chans till det, när bland annat finskorna med silvermedaljören Krista Pärmäkoski i spetsen åkte vidare. Skidbytet gav dock ingen bättring och till slut fick Kalla nöja sig med en femteplats, uppemot tre minuter efter Björgen.

Charlotte

En glad Charlotte Kalla kramar om Stina Nilsson, som tog brons på tremilen.

Det stora glädjeämnet i OS-tremilen var att Stina Nilsson lyckades knäcka norska Ingvild Flugstad Östberg i spurten och ta den första svenska bronsmedaljen i  detta OS.

Guldsprintern är en stjärna även i det långa loppet, och lämnar nu OS med fyra medaljer, ett guld, trå silver och ett brons.

Fyra olympiska medaljer, precis som Charlotte Kalla. Vilka kanontjejer det svenska landslaget har.

Det var underhållande att se hur överraskad Stina var, efter att ha vunnit spurten om bronset. Hon trodde nämligen att hon spurtade om en fjärdeplats.. , och skrek förvånad ut sin lycka efter målgången: Var jag trea..? Var jag trea..?

Stina hade totalt missat österrikiskan Stadlobers så tragiska felkörning, som sannolikt kostade henne en silvermedalj i tävlingen.

Lyssnade nyss på Peter Reinebo, sportchef för svenska olympiska kommittén, SOK som naturligtvis jublade över att Sverige gjort sitt bästa OS någonsin. Guld sista dagen tog det svenska curlinglaget på damsidan, lag Anna Hasselborg , och det blev även ett OS-brons till Stina Nilsson.

Sju guld, sex silver och ett brons är långt över SOK:s medaljmål på åtta medaljer, och ett bevis på att svensk idrott står stark i världen. SOK stöttar svensk idrott med hundratals miljoner och kommer nu att tillföras nya värdefulla resurser fram emot nya olympiader.

Något negativt..?

Ja, Reinebo hade med rätta väntat sig mera av de svenska hockeylagen, och av freestyle och snowboardsporterna i OS. Deras insats ska nu utvärderas för att bättra läget inför nästa OS i Peking 2022.

Dopingfrågorna är också högaktuella i detta OS, tyvärr, och aktiva från OAR/ Ryssland  har testat positivt för doping. Sannolikt närmar sig Ryssland nu den gräns för tolerans i dopingfrågan, som det idag finns inom den olympiska idrotten.

Måttet är rågat nu, det är min bestämda uppfattning.

Politiskt var det viktigt det som hände före OS när Sydkorea och Nordkorea plötsligt kunde tala med varandra och gå fram med en gemensam trupp på OS-invigningen, där jag själv pckså var på plats. De handslag mellan höga potentater som togs då, kanske också kan vara en öppning för fredssamtal, som jag hoppas kan komma.

Jag känner mig stolt över att ha varit på plats i arenan när de handslagen togs. Handslag som på några års sikt kan visa sig historiska och öppna för en tryggare värld på Koreahalvön, och på andra håll i världen.

Det visar i så fall idrottens förmåga att foga samman människor, och en seger för den olympiska tanken. Det är stort för mig.

Nu stänger jag bevakningen från de 23:e olympiska spelen i PyeongChang , och återgår till vardagen här på Skidbloggen med lite längre mellan inläggen. Nu blir det världscup, Vasaloppet och SM  och kanske något annat.  Det blir kul det också, men är förstås en historia på en helt annan nivå..

Tack för mig!

Håkan Svensson

Visst finns medaljhopp

Luleå Tempen höjs inför den fantastiska VM-vintern  2019. En vinter med två VM här hemma i Sverige (!) och ett VM dessemellan i den klassiska längdsportmetropolen Seefeld i Österrike.

Mästerskapen inleds 4-17 februari 2019 med alpina VM i Åre och följs av längd-VM i Seefeld 21 februari – 3 mars och fortsätter sedan med skidskytte-VM i Östersund 7 – 17 mars.

En vinter då svensk vintersport verkligen står i fokus i världen, tack vare två mästerskap på hemmaplan, i Åre och Östersund. Det är i sanning ganska märkligt att det blivit just så i den intensiva och kostsamma jakten på att arrangera stora mästerskap.

Nu är VM-arrangemangen inte långt borta och då försöker alla nationer spetsa formen hos sina hetaste aktiva.  Det har vi inte inte minst sett den här helgen med intressanta tävlingar i estniska Otepää (längd), tyska Ruhpolding ( skidskytte) och schweiziska Wengen (alpint).

Med svenska ögon finns stora medaljhopp i alla grenar vid kommande VM, och framförallt på längd och skidskyttesidan även norrbottniska aktiva med klara medaljmöjligheter.

Jag tänker då på skidskytten Hanna Öberg i spetsen för ett svenskt skidskyttelandslag som skrällde med oväntat stora framgångar senast vid OS i Pyeongchang samt Charlotte Kalla som på längdsidan tog både guld och tre silver vid OS i  Pyeongchang.

I veckan och helgen har Hanna Öberg varit i elden i Ruhpolding, och Charlotte Kalla har ”startat om världscupkarriären efter ett litet uppehåll” i Otepää.

Hanna Öberg visar stabil form och har varit på pallen i Ruhpolding och i dag visat klass i masstarten där. I det racet var hon bara en knapp straffrunda från seger efter två bommar på skyttevallen. Det är bara en tidsfråga till Öberg vinner i världscupen anser jag, och i VM blir hon glödhet. Inte minst i stafetterna där Sverige främst på damsidan, men även på herrsidan har starka lag. Mycket glädjande i  masstarten i skidskyttemekkat Ruhpolding var att de svenska damerna sköt otroligt bra.

Charlotte Kalla har också kapacitet för alla former av medaljer vid längd-VM i Seefeld. I Otepää i helgen visade hon inte den formen med sin sjätteplats, efter att ha stumnat på slutkilometrarna. Men jag vet att Charlotte är kraftigt träningsbelastad nu, och vis av tidigare erfarenheter känner jag mig trygg inför hennes möjligheter att pricka bästa form lagom till hennes VM-premiär med skiathlon den 23 februari i Seefeld. Närmast spetsar hon tempot vid världscupen på hemmaplan i Ulricehamn och sedan väntar både SM och höghöjdsläger för att det ska ”spritta i benen” hos Tärendös stolthet.

Men självklart får hon tuffare att ta de ädlaste medaljerna i år eftersom norska fenomenet Therese Johaug är tillbaka i världstoppen, och verkar oslagbar. I dag krossade hon allt motstånd igen, och det mesta talar för att hon kommer att plocka en rad medaljer (sannolikt guld..) på VM.

Detta till trots kan förstås även ett ess som Johaug ha en sämre dag, och visst finns heta konkurrenter även på distansloppen i VM. I dag gjorde unga Ebba Andersson ett nytt storlopp och tog sin tredje pallplats i världscupen som tvåa. Det var läckert att se henne springa så fjäderlätt uppför den tuffaste backen i Otepää, och visst är det makalöst att hon som sämst varit fyra i de individuella distansloppen i världscupen i vinter..! Hennes serie 3-2-4-4-2 är kort och gott magnifik, och vi kan vi räkna med att Ebba framöver kommer att bli ännu vassare i den tuffa konkurrensen.

Annars är förstås sprintloppen de stora svenska guld och medaljmöjligheterna på VM. Sverige har ett fantastiskt damteam på sprintsidan, och jag hoppas verkligen att det största guldhoppet av alla, Stina Nilsson , inte drog på sig någon allvarligare sträckning när hon slängde fram långa benet i finishen vid sprinten i Otepää i lördags, och fick avstå finalen.

På alpina sidan har Sverige två guldvinnare från OS , Frida Hansdotter och André Myhrer att sätta stora förhoppningar till i Åre när VM inleds om 15 dagar. Frida finns helt klart med i guldbilden även i år, men givetvis är Mikaela Shiffrin där den hetaste guldfavoriten i slalom på VM.  André Myhrer har för mig haft oväntat svårt att visa sitt bästa i upptakten av säsongen, men han är de stora tävlingarnas man och eftersom slalom är sista gren på VM och avgörs först den 17 februari så har han hyfsat med tid att försöka hitta rätt med vinklar och material.

Det finns också två världscuptävlingar för honom den närmaste tiden att försöka hitta rätt i sin teknik. Tyvärr fick inte länshoppen i alpina landslaget, Kristoffer Jakobsen, Storklinten och Gustav Lundbäck, Luleå något andraåk i dag heller efter urkörningar i första åket. På tjejsidan har Ylva Stålnacke glädjande visat härliga takter och känns nu ganska given i kampen om en plats i det svenska VM-laget i Åre.

Håkan Svensson

Jämnheten som lovar nya guld

Piteå  topptrion

Tredje pallplatsen hittills den här säsongen. Fenomenala Svensbytjejen  Hanna Öberg levererar hela tiden, och jag blir så imponerad.

I fjol var jag lyckligtvis på plats och fick i målområdet följa hennes fantastiska lopp mot OS-guldet i Alpensia, där skidskyttestadion låg under OS i Pyeongchang. Det är en av mina största upplevelser  under fem decennier  som sportjournalist.

Nu sitter jag framför teverutan hemmavid och gläds över Hannas fortsatta karriär, som efter OS-guldet fortsatt pekar spikrakt uppåt.

Att vinna OS-guld är en sak. När hon gjorde det förra året så var det en skräll som gav eko i världen. Därifrån har hon den här säsongen tagit ett kanske ännu svårare kliv i karriären, nämligen att bli stabil på toppnivå i världscupen.

Men nu är hon där. Utan minsta tvekan.

Hanna Öberg har med dagens pallplats (bilden ovan) skaffat sig den jämnhet i världstoppen som gör henne till en vinnare även i världscupen.

Jag lovar. Den segern är inte långt borta nu., och kanske är hon allra starkast i mars när skidskytte-VM lämpligt nog avgörs på hemmaplan i Östersund. Då kan OS-guldet mycket väl kompletteras även med ett VM-guld.

För Hanna är ju så bra, vilket hon med eftertryck visade i dag i tyska Ruhpolding, detta ”skidskyttets mekka” i Bayern där jag för ett antal år sedan hade förmånen att vara med på ett veckolångt träningsläger med skidskyttelandslaget efter att ha fått ett Svenska Spel-stipendium.

Hanna är supersäker, som hon säger själv, på vallen, prickar alla skott, och skjuter rasande snabbt. I dag var hon var bara sex sekunder långsammare på skjutvallen än italienska världscupledaren Dorothea Wierer, som är gräsligt snabb på vallen.

Undan för undan blir Hanna också vassare i åkningen. Där har hon ännu en liten bit kvar till de allra bästa  ( åtta i åktid i dag) , men jag är säker på att den tid inte är långt borta då hon tagit det steget också i den glansfulla karriären.

I dag fick Hanna släppa Anastasia Kuzmina och Lisa Vittozzi före sig i resultatlistan, men snart är hon mogen att knäcka även dessa båda ess är i praktform. När det kommer till andra grenar i skidskyttet framöver, som rymmer fyra skjutningar istället för två ( som i sprinten) då tror jag att vi får se Hanna ännu högre upp på pallen. Trots att Hanna missat två tävlingar på grund av sjukdom är hon totalsjua för närvarande i världscupen.

Totalt sett var dagen lysande ur svensk synpunkt, inte minst skyttemässigt, med tre svenskor bland de sexton bästa. Förutom Hanna Öberg trea , så blev Mona Brorsson, 13:e och Linn Persson 16:e . Alla tre sköt fullt och det var länge sedan vi såg något liknande i ett sprintlopp för svensk del. Det handlar om en härlig bredd som närmast lovar gott inför lördagens stafett i Ruhpolding. I det laget tror jag också den andra Piteåtjejen i landslaget, Anna Magnusson tar plats. Hon jobbar sig in i laget på allvar nu efter motigheterna förra året, och kan även hon vara säsongbäst när det drar ihop sig till VM i mars, dit jag tror att Anna kvalificerar sig utöver givna Hanna Öberg.

Efter stafetten på lördag väntar också masstart för Hanna Öberg, Brorsson och Linn Person på söndag i Ruhpolding, innan det är dags för Hanna Öberg att i ilfart tag sig Stockholm och Idrottsgalan på måndag där fina priser vankas. Bragdguldet är klart, tar hon även Jerringpriset..?

Vad säger det röstande svenska folket? Jag är ganska luttrad beträffande Jerring-priset och törs in spå något i den delen efter märkliga val flera år. Men visst är Hanna värd även det priset efter OS-guldet, tycker jag.

Håkan Svensson

Glödhet i jaktstarten

Piteå Hanna Öberg

Hanna Öberg jublar efter målgången i Oberhof.

För andra gången i karriären kliver Hanna Öberg upp på pallen  i världscupen, och nu har hon ett jätteläge för något ännu finare i jaktstarten på lördag i ett snörikt Oberhof.

Svensbyn-Hanna sköt fullt både i liggande och stående, och åkte fort. Inte minst på spurtvarvet då hon höll undan för flera anstormande tjejer, bland annat norskan Marte Olsbu Röiseland som spurtade rasande fort.

Pallplatsen var Hanna Öbergs första i sprint. Segern gick till italienskan Lisa Vittozi som vann 15 sekunder före Hanna Öberg. Och med den lilla marginalen tror jag Hanna har väldigt goda chanser att till och med ta sin första seger i världscupsammanhang individuellt i lördagens jaktstart.  Tvåa var fransyskan Anais Chevalier, tio sekunder efter Vittozi.

Öberg är säkerheten själv i skyttet nu, och åker snabbare och snabbare för varje tävling nu, efter sin sjukdomsperiod i norvember-december. Hanna ligger därmed också tia totalt  i världscupen.

Jag bygger min optimism inför jaktstarten, med att Hanna nu känns som den säkraste skytten bland de åkare som ligger i toppskiktet. I jaktstarten skjuter åkarna fyra gånger, två gånger i liggande och två gånger i stående.

I dagens sprint i Oberhof fick också Ingela Andersson, K 4 , Arvidsjaur chansen i världscupen efter sina framgångar i IBU-cupen, där hon både vunnit och tagit en rad fina placeringar. Inledningvis såg det också bra ut i dagens lopp för Ingela när hon sköt fullt i liggande, men så kom två bommar i stående, och då var dagen förstörd. Hon slutade på 74:e plats ( + 2,39) och missar därmed lördagens jaktstart.

Det känns tråkigt eftersom Ingela behöver alla tävlingstillfällen på världscupnivån för att få flera chanser i cupen, och på sikt även inför VM i Östersund i mars. Synd också eftersom Ingela utvecklats så positivt den här säsongen, och hittat rätt med sitt boende i Oslo.

Apropå det svenska skidskyttelandslaget så står det nu också klart att alla de skidskyttar som är nominerade i olika kategorier till Idrottsgalan kommer att finnas på plats vid galan. Det betyder att en rad Piteå-åkare som noterade fantastiska framgångar vid OS förra vintern finns där, som Hanna Öberg, Anna Magnusson, Peppe Femling och Jesper Nelin.

Håkan Svensson

 

"Jag kände det på mig"

Malmö  lisa vinsa

Lisa Vinsa imponerade stort i Tour de Ski.

Jag skrev det tidigare här på Skidbloggen att jag känner på mig att den tuffaste klättringen i skidvärldscupen uppför monsterbacken Alpe Cermis kommer att passa Lisa Vinsa, 23, perfekt.

I dagens avslutning av Tour de Ski fick vi klara besked. Kirunatjejen och Piteå-åkaren avancerade starkt i touren, från artonde till fjortonde plats, och mest fantastiskt av allt:

Hon hade den åttonde snabbaste tiden av alla världsåkare på den sista grymma etappen.

Det säger allt, och nu har Lisa Vinsa fått ett internationellt genombrott som få trodde var möjligt när hon mera som en reserv kallades in för att åka årets Tour de ski sedan de hetaste svenska stjärnorna hoppat av deltagande.

Men Lisa är en fighter och har massor av bra skidåkning i sin kropp. Hon har också den viktiga syreupptagningen som betyder så enormt mycket i klättring som den i dagens Tour-avslutning uppför Alpe Cermis.

Jag är säker på att dagens urstarka insats och de fina resultaten helt igenom i Tour de Ski kommer att vara guld värt för Lisa Vinsas självförtroende , och ge henne nya framgångar framöver.

Välförtjänt kommer Lisa också att få en liten slant i börsen som lön för mödan. Närmare bestämt 2500 CHF, motsvarande nästan 22000 svenska kronor.

Bara att bocka och buga för hennes insats i touren.

Det gör jag också för den andra svenska landslagsdebutanten Moa Molander-Kristiansen som blev trettonde totalt och därmed bästa svenska knappt före Lisa Vinsa. Moa åkte inte lika fort som Lisa Vinsa på slutetappen ( var 13:e på slutetappen) men gör också också  strålande insats i årets tour.

Mia Eriksson, Piteå Elit kämpade också bra i touravslutningen. Tog två placeringar och slutade 26.a i årets Tour de Ski.

Inledningsvis har jag behandlat de svenska insatserna, och framförallt den norrbottniska som var ännu bättre än väntat.

I toppen för loppet motsvarade norskan Ingvild Flugstad Östberg alla mina förväntningar och höll undan med glans mot hennes största framgång i skidkarriären. Det var mycket imponerande att se hur hon klättrade i det brantaste avsnitten av backen. Sannolikt kommer Österberg också att bli vass vid VM i Seefeld senare i vinter.

På herrsidan höll också unge Johannes Hösflot Kläbo som väntat undan för anstormningen bakifrån. Men inte minst ryssen Sergey Ustiugov tog in rejält. Det gjorde också norska trean Kreuger.

Det var en plågad Kläbo som slängde sig ner på snön efter målgången, men det var förstås imponerande av honom att i sin debut vinna Tour de Ski som den yngste åkaren någonsin. Calle Halfvarsson bäste svensk på sextonde plats.

Håkan Svensson

Sensationella personrekord

Malmö  

När bara den ruskigt krävande klättringen upp till toppen av monsterbacken Alpe Cermis nära Cavalese återstår, så är det bara att konstatera att de två unga svenska debutanterna Moa Molander Kristiansen och Piteå-åkaren Lisa Vinsa verkligen tagit chansen att visa vad de kan, nu när de fått chansen.

Både Moa och Lisa satte nämligen i dagens klassiska lopp i Val di Fiemme personligt placeringsrekord i världscupen med en 9:e och en 14:e plats, vilket inte kan sägas vara annat än en jättesensation med tanke på deras resultat innan de åkte ner till Tour de Ski.

Visserligen har startfältet varit begränsat redan i förväg ,och många har också hoppat av under touren, men trots det är bara att lyfta luvan för de unga tjejernas insats. De åkte offensivt och kämpade storstilat hela vägen.

Kirunatjejen Lisa Vinsa, som tävlar för Piteå Elit ligger nu 19:e i totalen inför den avslutande klättringen, och Moa Molander Kristiansen 13:e. Självklart blir avslutningen en våldsam utmaning för de båda, men jag känner mig lugn för att de båda kommer att klara att kämpa sig upp på toppen av Alpe Cermis i morgon. Sannolikt kommer de också att ta en sensationellt bra slutplacering i årets Tour de Ski som betyder mycket för deras självförtroende inför fortsättning.

Även om de nu tidsmässigt ligger väldigt långt efter de ledande damerna i touren, så har de visat för sig själva att steget till den yppersta eliten inte är hopplöst långt och det är betydelsefullt. Även Mia Eriksson, Piteå Elit sköter sig med den äran på touren och går ut som nr 28 i den sista klättringen med goda möjligheter att avancera.

Totalt sett i touren tror jag det blir dubbelt norskt. Jag tror att Ingvild Flugstad Östberg som också vann dagens 10 km klassiskt samt Johannes Hösflot-Kläbo, som även vann 15 klassiskt på herrsidan håller undan hela vägen, trots tuffa rysk hot i den mardrömslika klättringen upp mot Alpe Cermis.

Jämsides med touren noterar jag med glädje att Jennie Öberg, som dragits med krampliknande smärtor i underbenen under hösten nu verkar vara på väg tillbaka. Hon blev femma i sprinten i skandinaviska cupen i Finland och imponerande. Självklart har Jennie kapacitet att framöver vara med och slåss om sprintplatser i kommande uttagningar i världscupen.

Från den alpina fronten sett ur norrbottnisk synvinkel så hade Ylva Stålnacke också läge för något fint i dag när hon tyvärr gränslade en port tidigt i det andra åket.

Stålnacke som nu fått bättre startposition efter fina insatser på sistone fick alltså på nytt ett andraåk och laddade rejält, men körde ur i slalomen i Zagreb. En tävling som givetvis vanns av fenomenala Mikaela Shiffrin med bästa svenska, Frida Hansdotter som fyra.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar