Logga in
Logga ut

Skidbloggen

Landslagsåkarna är många: Charlotte Kalla, Lisa Vinsa , Lovisa Modig, Björn Sandström, Johan Häggström, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Elvira Öberg, Ingela Andersson, Jesper Nelin, Peppe Femling. Ja, som ni ser är det få län som motsvarar Norrbotten i antalet landslagsåkare. Utöver dem finns en rad åkare i både längd, alpint och skidskytte som knackar på landslagsporten. Jag som ska följa skidessens framfart lite extra noga framöver heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Min syn på OS-äventyret

OS i PyeongChang  Håkan Svensson

KRÖNIKA av Håkan Svensson när OS i PyeongChang närmar sig slutet.

 

Den olympiska festen  som jag haft förmånen att följa på plats i PyeongChang, Sydkorea närmar sig nu sitt slut, med  bara damernas curlingfinal, ishockeyfinalen mellan skrällaget Tyskland och OAR, tremilen med Charlotte Kalla, och en garanterat pampig avslutningsceremoni i den olympiska parken kvar på programmet.

Därmed är också tiden inne för att här på Skidbloggen sammanfatta och spegla de olympiska dagarna. Här har ni mina reflexioner i stort och smått,  vid sidan av det rent sportsliga som finns längre ner i bloggen.

 X x x

Charlotte Kalla

Hanna Öberg

Länets guldtjejer vid OS i PyeongChang, Charlotte Kalla och Hanna Öberg. Foto: Håkan Svensson

Först och främst vill jag uttrycka min stora glädje över att fått vara med på ett OS som givit fantastiska sportsliga framgångar för Sverige, och framförallt för våra norrbottniska OS-deltagare som givetvis varit mitt huvudfokus här på Skidbloggen.

Jag tänker förstås på Tärendötjejen och Piteå Elits Charlotte Kallas magnifika OS, och jag tänker på lyckan över att ha varit på plats när unga pitetjejen Hanna Öberg över en natt blev en världsstjärna med sitt OS-guld i distansloppet.

Ett guld som sedan följdes upp av hennes bragdlopp på slutsträckan i skidskyttestafetten som gav silver till det unga svenska tjejlaget , där även en annan Piteåtjej, Anna Magnusson gjorde en strålande insats.  Snacka om att sätta Piteå på världskarten inom idrotten! Jag gläds även åt ett internationellt genombrott för vårt alpina ess från Boden,  Kristoffer Jakobsen, som blev sjua i slalom och nu spås en lysande framtid i sporten.

Självklart imponeras jag också över de svenska alpina gulden för Frida Hansdotter och André Myhrer, Stina Nilssons sprintguld, och det sensationella guldet för de svenska herrarna i skidskyttestafetten. Ett historiskt drama som för alltid kommer att inta en topplats på min personliga lista över häftiga idrottsögonblick.

Händelserna här ovan är  idrottsliga höjdpunkter som jag för kommer att bära nära hjärtat efter mer än ett halvt decennium som idrottsreporter.

Anna

Piteåtjejen Anna Magnusson gjorde en stark tredjesträcka i skidskyttestafetten och bäddade för Hanna Öberg i stafetten som gav Sverige silver. Foto: Håkan Svensson

X x x

För Sverige är OS i PyeongChang 2018 ett mästerskap att vara stolta över, med ett garanterat medaljfacit på minst tretton medaljer, eftersom det svenska damlaget i curling, lag Hasselborg, spelar final i natt och minst tar ett silver. Men jag tror också att den förnämliga skörden kommer att utökas till 14 medaljer när Charlotte Kalla brakar loss på den klassiska tremilen sista OS-dagen.

Medaljtotalen antalsmässigt når inte upp till rekordet från Sotji 2014, då Sverige tog 15 medaljer. Men ytterst nära är det, trots att några ”givna medaljörer”, som Sandra Näslund i skicross och hockeylandslaget Tre Kronor oväntat missat pallen. För att inte tala om åkare i snowboard och freestyle-grenarna som inte lyckades leva upp till högt ställda förväntningar.

X x x

Höjdarna har förstås varit gulden för Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Hanna Öberg, Frida Hansdotter, André Myhrer och herrarnas stafettlag i skidskyttet. Insatser som naturligtvis är bästa tänkbara PR  för alpina VM nästa år i Åre, och skidskytte-VM i Östersund.

Sex guld i dagsläget. Det kan bli sju eller åtta om damcurlinglaget , eller vårt länshopp Charlotte Kalla får till en ny magisk skiddag på den avslutande tremilen. Tärendös stolthet laddar maximalt för ännu en ny drömdag, och kan om hon lyckas ta medalj bli den svenska olympier genom tiderna som tagit flest medaljer i en och samma olympiad.

X x x

Charlotte Kalla gör sin sista utmaning i detta OS,  i de olympiska spåren uppe i ”blåshålet” Alpensia, där längdåkningen och skidskyttet håller till. Arenorna ligger alldeles intill varandra, och det var där jag tillbringade mina flesta OS-dagar. En plats som sommartid är en spektakulär golfbana, och vad jag förstår en ruskigt jobbig sådan att vandra runt på… Bara den sega utgångsbacken ut ur längdstadion är krävande. Det kände jag själv när jag några gånger traskade upp för den backen för att söka en kameraposition.

X x x

öystein

Öystein Braaten, en av Norges glada guldvinnare. Vann slopestyle. Foto: Håkan Svensson

Norge gör  ett fantastiskt OS och har redan när en dag återstår slagit det norska rekordet i medaljer. Norge är överlägset bästa nation i OS 2018, och är när detta skrivs uppe i rekordsiffran 38 medaljer varav 13 guld, 14 silver och 11 brons. Mycket talar för att totalsiffran stiger efter skidornas tremil i morgon. En av de norska guldmedaljörerna mötte jag för övrigt på flygplatsen och tog en bild av. Det var den glade gutten Öystein Braaten som vann guldet i slopestyle. Träffade också en av hans kvinnliga kamrater i slopestylelaget som brett leende förklarade att: ” Huvudsaken är inte att vinna, utan att slå Sverige..”

X x x.

Lag Hasselborg

Det svenska curlinglaget, lag Hasselborg har OS-guld i sikte den sista dagen.

Givetvis har jag försökt titta in på så många arenor som möjligt i olympiaområdet under mina fjorton dagar i PyeongChang. Det är ju det man vill göra på en olympisk resa. Tyvärr har jag inte kunnat se allt jag velat, mest beroende på de tidskrävande bussresorna från mitt hotellboende i Sokcho. Den staden ligger bara tre mil (!) från gränsen till Nordkorea, och vi åkte buss via det olympiska centrat vid kusten ( Gangneung) till olympiaområdet i bergen ( PyeongChang, Alpensia, Yongpyong).  Det handlade om minst fem-sex timmar sittande i buss varje dag för att följa mästerskapet, och då har det som ni förstår blivit lite sömn eftersom jag också velat hinna med att förmedla mina intryck på Skidbloggen varje dag. Så är det, men det var jag medveten om på förväg och klagar inte. Många timmar i buss hör till ett olympiskt besök. Men visst hade jag hellre använt dessa busstimmar till att följa olympiska tävlingar eller ströva runt bland folk och orterna i OS-området. Som den dag då jag vandrade runt och snackade med gemytliga, jordnära yrkesfiskare i hamnen utanför Sokcho.

Fiskare

Flitiga yrkesfiskare i hamnen i Sokcho jobbar med sina nät. Foto: Håkan Svensson

X x x

Logistiken för resorna var noggrant planerade, och i det stora hela fungerade det bra med transporten till en central busssamlingsplats nära Olympic Park i PyeongChang. På den platsen, som vi kallade ” blåsiga stället” för att det var så vindutsatt, bytte vi buss till en ringlinje som passerade olika arenor och hotell i olympiaområdet. Bussarna gick exakt i tid, men vissa dagar blev det stillastående köer. Koreanerna verkar dock obekymrade av köer. De är faktiskt bättre på att köa än vi svenskar, och vi anses ju disciplinerade i det avseendet.

Köer

Köer, köer. En vanlig syn på väg till de olika OS-arenorna.

X x x

Resorna har varit riktigt krävande , men jag har bott kungligt på ett nybyggt hotell, Sokcho Resort,  under OS-dagarna. Tillsammans med det härliga Tärendögänget med bland andra resefixaren och idrottsfantasten Leif Pekkari, samt världens populäraste pappa, Per-Erik Kalla, som följer sin fantastiska dotter på alla stora mästerskap. Samvaron med alla elva i det trevliga resesällskapet har givit en extra dimension åt den olympiska festen, inte minst under spännande diskussioner kring de olympiska evenemangen. Ni förstår väl också att gänget haft stor anledning att hela tiden fira de olympiska framgångarna..!

Pekkari

Idrottsentusiasten och Tärendöbon Leif Pekkari visar upp alla OS-biljetter han köpt till olika tävlingar under OS i PyeongChang. Foto: Håkan Svensson

X x x

Naturen och samhällsbygget i Sydkorea bjuder på stor variation mellan stad och land. I alla städer, främst Seoul med 20 miljoner människor i närområdet, står skyskraporna tätt. Så blir det i ett land med mycket folk och dyrbar tomtmark. Vackrast i landet var kustområdet med långa härliga sandstränder, och bergen som reser sig höga bara en knapp mil från kusten. När jag åkte med den inför OS nybyggda expresstågbanan KTX tvärs över landet fick jag en bild av inlandet i Korea, och ett bestående intryck var mängden av växthus där den omfattande  livsmedelsproduktionen till det folkrika landet sker. Men där låg också massor av låga, enkla bostadshus, tillsammans med höghus, där miljontals hårt jobbade koreaner bor.

 X x x

Givetvis är det en kulturkrock för oss från Europa att komma till Korea. Bara det faktum att nästan alla skyltar är oläsbara och  bara på koreanska. Det gällde alltså att fråga sig fram trots språkförbistringen. Jag vill dock betona att det var ett otroligt vänligt folk jag mötte i Korea. De skrattade, och försökte vänligt lösa alla problem.  Så fort jag stod där i röran mellan bussar, gator och annat, och kanske såg lite vilsen ut kom det alltid fram en korean, ung eller gammal, som ville hjälpa till. Och låg platsen jag sökte långt bort, så gjorde de mig alltid sällskap dit..! Så storartat, och något vi aldrig får uppleva här i Europa eller Sverige. Med en bugning och ett leende var det alltid lätt att få kontakt i Korea.

X x x

Kalla och grillen

En vanlig lunch i Korea. Charlotte Kallas pappa Per-Erik sköter grillen i sällskap med Göran Mörtlund och Gunnar Sandqvist.

Maten då? Ja, den var på gott och ont. Jag har, som alltid på mina resor tagit seden dit jag kommer, och slukat lokala rätter. Allt från grönsaker och frukt, till kött, fisk och skaldjur. Jag fattade tycke för den koreanska nationalrätten, kimchi som är en kryddstark fermenterad rätt baserad på kinakål. Jag har hittat mycket att glädjas över , och inte haft minsta problem med magen under OS-dagarna. Trevligt i Korea har varit att det på restauranger ofta erbjudits möjlighet att själv grilla sin mat på stekplattor infällda i borden. Grönsaker och frukt har varit ljuvligt fräscha, och på hotellfrukosten gjorde kockarna en underbar omelett helt enligt mina önskemål innehållsmässigt. Jag åt också varje dag en hel box med världens godaste jordgubbar. Så söta och så välsmakande..!

X x x

Var maten bra på hotellet och i städer, så fanns stora brister på OS-arenorna. Det fanns för lite mat, för lite personal, och en bristfällig utrustning för att snabbt servera mat.  Det skapade irritation bland tillresta OS-besökare och även bland oss i media. Där lär nog IOK komma med kritik mot OS-arrangörerna i efterhand. Jag har svårt att förstå varför koreanerna, som noga planerat allt annat i OS-arrangemanget in i minsta detalj, missat den så viktiga matdetaljen på arenorna.

 X x x

 Prisnivån i Korea? Det var ganska billigt att handla mat, och äta på restaurang. Däremot var överraskande nog inte elektronik särskilt billigt. Där låg priserna på svensk nivå.

X x x

skridsko

Full fart i skridskoarenan. Foto: Håkan Svensson

Det var spännande att besöka arenorna för de mindre OS-sporterna, exempelvis skridskoovalen i Gangneung. Det var också idrotter som koreanerna verkade ha god kunskap om, och stämningen i inomhushallen låg på kokpunkten. Fort gick det också på isen, runt 34 sekunder på 500 meter. Förr i tiden när Hasse Börjes och andra av våra gamla svenska skridskofavoriter härjade som mest var 38-39 sekunder en drömtid.

X x x

Det var alltså liv i luckan i skridskoovalen när jag var där, men publikt var det glest på många arenor. Inte minst skidarenorna i bergen vissa dagar. Det blev bättre på slutet när koreanerna hade helgdagar och var lediga från jobben, men absolut ingen publikscuccé. Tror också att många inte riktigt förstod skidsporten, exempelvis på spríntdagen då folket gick efter prologen..! Då var det intressantare att ta selfies och andra bilder med hela familjen tillsammans med OS-maskotarna.

 X x x

Att Korea är ett högteknologiskt land är det ingen tvekan om. De har världsföretag som dominerar tillvaron, som Samsung och Kia. Alla människor, ung och gammal, borrar hela tiden ner ansiktet i sina smarta mobiler. Lite skrattretande för mig var när jag första dagen klev in på hotelltoaletten och möttes av en varm toalettsits med allehanda knappar för att rensa baken efter besöket. Styrningen av värme och lyse i rummet var också raffinerad.

X x x

En verklighet som koreanerna verkar få leva med är risken för jordbävningar, och hela tiden kom det varningar på min mobil om att det var risk för jordbävning. En av dagarna kom en varning för en jordbävning som varit i havet utanför Taiwan mitt i natten, vilket föranledde flera i mitt sällskap att oroligt störta ner till hotellreceptionen för att kolla läget. Med dagarna vande vi oss, men det är förstås en risk med det också.  När det verkligen är krisläge känns det farligt att ha blivit blasé på alla mobilvarningar.

X x x

Sydkorea har all anledning att vara stolta över sitt OS-arrangemang, men jag är helt övertygad om att det kommer att bli en stor ekonomisk baksmälla för spelen. Den baksmällan kommer att drabba de mindre bemedlade i det folkrika landet åratal framåt. Förklaringen är att alla anläggningar, vägar ,expressjärnvägar med mera byggts nytt i snabb takt med statliga miljarder i botten. I själva olympiaområdet kommer dessutom vissa arenor som kostat miljardbelopp att rivas efter OS , bara efter att ha använts några gånger..! Så är det med invignings och avslutningsarenan där jag upplevde en häftig kväll vid OS-invigningen. Det var ett tjusigt, men ett galet spektakel till enorma kostnader. Den fråga man ställer sig är om det är rätt av Internationella Olympiska Kommittén , IOK att ge olympiader till små länder i framtiden?

 X x x

En sportslig framgång som kanske kommit lite i skymundan är den finska bronsmedaljen i damhockeyturneringen som erövrades efter seger i bronsmatchen mot OAR. I laget ingick flera Luleå Hockey-spelare, Jenni Hiirikoski, Ronja Savolainen, Michelle Karvinen och Noora Tulus. Hiirikoski utsågs också till OS bäste back, och det är bara att buga för den prestationen. I Kanada spelade Luleå Hockey/MSSK:s nyförvärv Meaghan Mikkelson och Jennifer Wakefield  i laget som föll i rysarfinalen mot USA.

 X x x

På hemvägen till Sverige via Kina, Mongoliet, Bajkalsjön , Archangelsk, Helsingfors passerade vi Peking i Kina så nära som 36 km ganska snabbt efter att Finnair-planet lyft från den sydkoreanska huvudstaden Seoul. I Peking avgörs nästa olympiska vinterspel 2022, och den jättestaden välkomnar världen till Kina i samband med avslutningsceremonin i morgon.

Håkan Svensson

Visst finns medaljhopp

Luleå Tempen höjs inför den fantastiska VM-vintern  2019. En vinter med två VM här hemma i Sverige (!) och ett VM dessemellan i den klassiska längdsportmetropolen Seefeld i Österrike.

Mästerskapen inleds 4-17 februari 2019 med alpina VM i Åre och följs av längd-VM i Seefeld 21 februari – 3 mars och fortsätter sedan med skidskytte-VM i Östersund 7 – 17 mars.

En vinter då svensk vintersport verkligen står i fokus i världen, tack vare två mästerskap på hemmaplan, i Åre och Östersund. Det är i sanning ganska märkligt att det blivit just så i den intensiva och kostsamma jakten på att arrangera stora mästerskap.

Nu är VM-arrangemangen inte långt borta och då försöker alla nationer spetsa formen hos sina hetaste aktiva.  Det har vi inte inte minst sett den här helgen med intressanta tävlingar i estniska Otepää (längd), tyska Ruhpolding ( skidskytte) och schweiziska Wengen (alpint).

Med svenska ögon finns stora medaljhopp i alla grenar vid kommande VM, och framförallt på längd och skidskyttesidan även norrbottniska aktiva med klara medaljmöjligheter.

Jag tänker då på skidskytten Hanna Öberg i spetsen för ett svenskt skidskyttelandslag som skrällde med oväntat stora framgångar senast vid OS i Pyeongchang samt Charlotte Kalla som på längdsidan tog både guld och tre silver vid OS i  Pyeongchang.

I veckan och helgen har Hanna Öberg varit i elden i Ruhpolding, och Charlotte Kalla har ”startat om världscupkarriären efter ett litet uppehåll” i Otepää.

Hanna Öberg visar stabil form och har varit på pallen i Ruhpolding och i dag visat klass i masstarten där. I det racet var hon bara en knapp straffrunda från seger efter två bommar på skyttevallen. Det är bara en tidsfråga till Öberg vinner i världscupen anser jag, och i VM blir hon glödhet. Inte minst i stafetterna där Sverige främst på damsidan, men även på herrsidan har starka lag. Mycket glädjande i  masstarten i skidskyttemekkat Ruhpolding var att de svenska damerna sköt otroligt bra.

Charlotte Kalla har också kapacitet för alla former av medaljer vid längd-VM i Seefeld. I Otepää i helgen visade hon inte den formen med sin sjätteplats, efter att ha stumnat på slutkilometrarna. Men jag vet att Charlotte är kraftigt träningsbelastad nu, och vis av tidigare erfarenheter känner jag mig trygg inför hennes möjligheter att pricka bästa form lagom till hennes VM-premiär med skiathlon den 23 februari i Seefeld. Närmast spetsar hon tempot vid världscupen på hemmaplan i Ulricehamn och sedan väntar både SM och höghöjdsläger för att det ska ”spritta i benen” hos Tärendös stolthet.

Men självklart får hon tuffare att ta de ädlaste medaljerna i år eftersom norska fenomenet Therese Johaug är tillbaka i världstoppen, och verkar oslagbar. I dag krossade hon allt motstånd igen, och det mesta talar för att hon kommer att plocka en rad medaljer (sannolikt guld..) på VM.

Detta till trots kan förstås även ett ess som Johaug ha en sämre dag, och visst finns heta konkurrenter även på distansloppen i VM. I dag gjorde unga Ebba Andersson ett nytt storlopp och tog sin tredje pallplats i världscupen som tvåa. Det var läckert att se henne springa så fjäderlätt uppför den tuffaste backen i Otepää, och visst är det makalöst att hon som sämst varit fyra i de individuella distansloppen i världscupen i vinter..! Hennes serie 3-2-4-4-2 är kort och gott magnifik, och vi kan vi räkna med att Ebba framöver kommer att bli ännu vassare i den tuffa konkurrensen.

Annars är förstås sprintloppen de stora svenska guld och medaljmöjligheterna på VM. Sverige har ett fantastiskt damteam på sprintsidan, och jag hoppas verkligen att det största guldhoppet av alla, Stina Nilsson , inte drog på sig någon allvarligare sträckning när hon slängde fram långa benet i finishen vid sprinten i Otepää i lördags, och fick avstå finalen.

På alpina sidan har Sverige två guldvinnare från OS , Frida Hansdotter och André Myhrer att sätta stora förhoppningar till i Åre när VM inleds om 15 dagar. Frida finns helt klart med i guldbilden även i år, men givetvis är Mikaela Shiffrin där den hetaste guldfavoriten i slalom på VM.  André Myhrer har för mig haft oväntat svårt att visa sitt bästa i upptakten av säsongen, men han är de stora tävlingarnas man och eftersom slalom är sista gren på VM och avgörs först den 17 februari så har han hyfsat med tid att försöka hitta rätt med vinklar och material.

Det finns också två världscuptävlingar för honom den närmaste tiden att försöka hitta rätt i sin teknik. Tyvärr fick inte länshoppen i alpina landslaget, Kristoffer Jakobsen, Storklinten och Gustav Lundbäck, Luleå något andraåk i dag heller efter urkörningar i första åket. På tjejsidan har Ylva Stålnacke glädjande visat härliga takter och känns nu ganska given i kampen om en plats i det svenska VM-laget i Åre.

Håkan Svensson

Jämnheten som lovar nya guld

Piteå  topptrion

Tredje pallplatsen hittills den här säsongen. Fenomenala Svensbytjejen  Hanna Öberg levererar hela tiden, och jag blir så imponerad.

I fjol var jag lyckligtvis på plats och fick i målområdet följa hennes fantastiska lopp mot OS-guldet i Alpensia, där skidskyttestadion låg under OS i Pyeongchang. Det är en av mina största upplevelser  under fem decennier  som sportjournalist.

Nu sitter jag framför teverutan hemmavid och gläds över Hannas fortsatta karriär, som efter OS-guldet fortsatt pekar spikrakt uppåt.

Att vinna OS-guld är en sak. När hon gjorde det förra året så var det en skräll som gav eko i världen. Därifrån har hon den här säsongen tagit ett kanske ännu svårare kliv i karriären, nämligen att bli stabil på toppnivå i världscupen.

Men nu är hon där. Utan minsta tvekan.

Hanna Öberg har med dagens pallplats (bilden ovan) skaffat sig den jämnhet i världstoppen som gör henne till en vinnare även i världscupen.

Jag lovar. Den segern är inte långt borta nu., och kanske är hon allra starkast i mars när skidskytte-VM lämpligt nog avgörs på hemmaplan i Östersund. Då kan OS-guldet mycket väl kompletteras även med ett VM-guld.

För Hanna är ju så bra, vilket hon med eftertryck visade i dag i tyska Ruhpolding, detta ”skidskyttets mekka” i Bayern där jag för ett antal år sedan hade förmånen att vara med på ett veckolångt träningsläger med skidskyttelandslaget efter att ha fått ett Svenska Spel-stipendium.

Hanna är supersäker, som hon säger själv, på vallen, prickar alla skott, och skjuter rasande snabbt. I dag var hon var bara sex sekunder långsammare på skjutvallen än italienska världscupledaren Dorothea Wierer, som är gräsligt snabb på vallen.

Undan för undan blir Hanna också vassare i åkningen. Där har hon ännu en liten bit kvar till de allra bästa  ( åtta i åktid i dag) , men jag är säker på att den tid inte är långt borta då hon tagit det steget också i den glansfulla karriären.

I dag fick Hanna släppa Anastasia Kuzmina och Lisa Vittozzi före sig i resultatlistan, men snart är hon mogen att knäcka även dessa båda ess är i praktform. När det kommer till andra grenar i skidskyttet framöver, som rymmer fyra skjutningar istället för två ( som i sprinten) då tror jag att vi får se Hanna ännu högre upp på pallen. Trots att Hanna missat två tävlingar på grund av sjukdom är hon totalsjua för närvarande i världscupen.

Totalt sett var dagen lysande ur svensk synpunkt, inte minst skyttemässigt, med tre svenskor bland de sexton bästa. Förutom Hanna Öberg trea , så blev Mona Brorsson, 13:e och Linn Persson 16:e . Alla tre sköt fullt och det var länge sedan vi såg något liknande i ett sprintlopp för svensk del. Det handlar om en härlig bredd som närmast lovar gott inför lördagens stafett i Ruhpolding. I det laget tror jag också den andra Piteåtjejen i landslaget, Anna Magnusson tar plats. Hon jobbar sig in i laget på allvar nu efter motigheterna förra året, och kan även hon vara säsongbäst när det drar ihop sig till VM i mars, dit jag tror att Anna kvalificerar sig utöver givna Hanna Öberg.

Efter stafetten på lördag väntar också masstart för Hanna Öberg, Brorsson och Linn Person på söndag i Ruhpolding, innan det är dags för Hanna Öberg att i ilfart tag sig Stockholm och Idrottsgalan på måndag där fina priser vankas. Bragdguldet är klart, tar hon även Jerringpriset..?

Vad säger det röstande svenska folket? Jag är ganska luttrad beträffande Jerring-priset och törs in spå något i den delen efter märkliga val flera år. Men visst är Hanna värd även det priset efter OS-guldet, tycker jag.

Håkan Svensson

Glödhet i jaktstarten

Piteå Hanna Öberg

Hanna Öberg jublar efter målgången i Oberhof.

För andra gången i karriären kliver Hanna Öberg upp på pallen  i världscupen, och nu har hon ett jätteläge för något ännu finare i jaktstarten på lördag i ett snörikt Oberhof.

Svensbyn-Hanna sköt fullt både i liggande och stående, och åkte fort. Inte minst på spurtvarvet då hon höll undan för flera anstormande tjejer, bland annat norskan Marte Olsbu Röiseland som spurtade rasande fort.

Pallplatsen var Hanna Öbergs första i sprint. Segern gick till italienskan Lisa Vittozi som vann 15 sekunder före Hanna Öberg. Och med den lilla marginalen tror jag Hanna har väldigt goda chanser att till och med ta sin första seger i världscupsammanhang individuellt i lördagens jaktstart.  Tvåa var fransyskan Anais Chevalier, tio sekunder efter Vittozi.

Öberg är säkerheten själv i skyttet nu, och åker snabbare och snabbare för varje tävling nu, efter sin sjukdomsperiod i norvember-december. Hanna ligger därmed också tia totalt  i världscupen.

Jag bygger min optimism inför jaktstarten, med att Hanna nu känns som den säkraste skytten bland de åkare som ligger i toppskiktet. I jaktstarten skjuter åkarna fyra gånger, två gånger i liggande och två gånger i stående.

I dagens sprint i Oberhof fick också Ingela Andersson, K 4 , Arvidsjaur chansen i världscupen efter sina framgångar i IBU-cupen, där hon både vunnit och tagit en rad fina placeringar. Inledningvis såg det också bra ut i dagens lopp för Ingela när hon sköt fullt i liggande, men så kom två bommar i stående, och då var dagen förstörd. Hon slutade på 74:e plats ( + 2,39) och missar därmed lördagens jaktstart.

Det känns tråkigt eftersom Ingela behöver alla tävlingstillfällen på världscupnivån för att få flera chanser i cupen, och på sikt även inför VM i Östersund i mars. Synd också eftersom Ingela utvecklats så positivt den här säsongen, och hittat rätt med sitt boende i Oslo.

Apropå det svenska skidskyttelandslaget så står det nu också klart att alla de skidskyttar som är nominerade i olika kategorier till Idrottsgalan kommer att finnas på plats vid galan. Det betyder att en rad Piteå-åkare som noterade fantastiska framgångar vid OS förra vintern finns där, som Hanna Öberg, Anna Magnusson, Peppe Femling och Jesper Nelin.

Håkan Svensson

 

"Jag kände det på mig"

Malmö  lisa vinsa

Lisa Vinsa imponerade stort i Tour de Ski.

Jag skrev det tidigare här på Skidbloggen att jag känner på mig att den tuffaste klättringen i skidvärldscupen uppför monsterbacken Alpe Cermis kommer att passa Lisa Vinsa, 23, perfekt.

I dagens avslutning av Tour de Ski fick vi klara besked. Kirunatjejen och Piteå-åkaren avancerade starkt i touren, från artonde till fjortonde plats, och mest fantastiskt av allt:

Hon hade den åttonde snabbaste tiden av alla världsåkare på den sista grymma etappen.

Det säger allt, och nu har Lisa Vinsa fått ett internationellt genombrott som få trodde var möjligt när hon mera som en reserv kallades in för att åka årets Tour de ski sedan de hetaste svenska stjärnorna hoppat av deltagande.

Men Lisa är en fighter och har massor av bra skidåkning i sin kropp. Hon har också den viktiga syreupptagningen som betyder så enormt mycket i klättring som den i dagens Tour-avslutning uppför Alpe Cermis.

Jag är säker på att dagens urstarka insats och de fina resultaten helt igenom i Tour de Ski kommer att vara guld värt för Lisa Vinsas självförtroende , och ge henne nya framgångar framöver.

Välförtjänt kommer Lisa också att få en liten slant i börsen som lön för mödan. Närmare bestämt 2500 CHF, motsvarande nästan 22000 svenska kronor.

Bara att bocka och buga för hennes insats i touren.

Det gör jag också för den andra svenska landslagsdebutanten Moa Molander-Kristiansen som blev trettonde totalt och därmed bästa svenska knappt före Lisa Vinsa. Moa åkte inte lika fort som Lisa Vinsa på slutetappen ( var 13:e på slutetappen) men gör också också  strålande insats i årets tour.

Mia Eriksson, Piteå Elit kämpade också bra i touravslutningen. Tog två placeringar och slutade 26.a i årets Tour de Ski.

Inledningsvis har jag behandlat de svenska insatserna, och framförallt den norrbottniska som var ännu bättre än väntat.

I toppen för loppet motsvarade norskan Ingvild Flugstad Östberg alla mina förväntningar och höll undan med glans mot hennes största framgång i skidkarriären. Det var mycket imponerande att se hur hon klättrade i det brantaste avsnitten av backen. Sannolikt kommer Österberg också att bli vass vid VM i Seefeld senare i vinter.

På herrsidan höll också unge Johannes Hösflot Kläbo som väntat undan för anstormningen bakifrån. Men inte minst ryssen Sergey Ustiugov tog in rejält. Det gjorde också norska trean Kreuger.

Det var en plågad Kläbo som slängde sig ner på snön efter målgången, men det var förstås imponerande av honom att i sin debut vinna Tour de Ski som den yngste åkaren någonsin. Calle Halfvarsson bäste svensk på sextonde plats.

Håkan Svensson

Sensationella personrekord

Malmö  

När bara den ruskigt krävande klättringen upp till toppen av monsterbacken Alpe Cermis nära Cavalese återstår, så är det bara att konstatera att de två unga svenska debutanterna Moa Molander Kristiansen och Piteå-åkaren Lisa Vinsa verkligen tagit chansen att visa vad de kan, nu när de fått chansen.

Både Moa och Lisa satte nämligen i dagens klassiska lopp i Val di Fiemme personligt placeringsrekord i världscupen med en 9:e och en 14:e plats, vilket inte kan sägas vara annat än en jättesensation med tanke på deras resultat innan de åkte ner till Tour de Ski.

Visserligen har startfältet varit begränsat redan i förväg ,och många har också hoppat av under touren, men trots det är bara att lyfta luvan för de unga tjejernas insats. De åkte offensivt och kämpade storstilat hela vägen.

Kirunatjejen Lisa Vinsa, som tävlar för Piteå Elit ligger nu 19:e i totalen inför den avslutande klättringen, och Moa Molander Kristiansen 13:e. Självklart blir avslutningen en våldsam utmaning för de båda, men jag känner mig lugn för att de båda kommer att klara att kämpa sig upp på toppen av Alpe Cermis i morgon. Sannolikt kommer de också att ta en sensationellt bra slutplacering i årets Tour de Ski som betyder mycket för deras självförtroende inför fortsättning.

Även om de nu tidsmässigt ligger väldigt långt efter de ledande damerna i touren, så har de visat för sig själva att steget till den yppersta eliten inte är hopplöst långt och det är betydelsefullt. Även Mia Eriksson, Piteå Elit sköter sig med den äran på touren och går ut som nr 28 i den sista klättringen med goda möjligheter att avancera.

Totalt sett i touren tror jag det blir dubbelt norskt. Jag tror att Ingvild Flugstad Östberg som också vann dagens 10 km klassiskt samt Johannes Hösflot-Kläbo, som även vann 15 klassiskt på herrsidan håller undan hela vägen, trots tuffa rysk hot i den mardrömslika klättringen upp mot Alpe Cermis.

Jämsides med touren noterar jag med glädje att Jennie Öberg, som dragits med krampliknande smärtor i underbenen under hösten nu verkar vara på väg tillbaka. Hon blev femma i sprinten i skandinaviska cupen i Finland och imponerande. Självklart har Jennie kapacitet att framöver vara med och slåss om sprintplatser i kommande uttagningar i världscupen.

Från den alpina fronten sett ur norrbottnisk synvinkel så hade Ylva Stålnacke också läge för något fint i dag när hon tyvärr gränslade en port tidigt i det andra åket.

Stålnacke som nu fått bättre startposition efter fina insatser på sistone fick alltså på nytt ett andraåk och laddade rejält, men körde ur i slalomen i Zagreb. En tävling som givetvis vanns av fenomenala Mikaela Shiffrin med bästa svenska, Frida Hansdotter som fyra.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar