Logga in

Mats Nilsson

Sportfiskebloggen

Jag ser mig själv som en riktig naturmänniska som redan i tidiga år fastnade för sportfisket. Man kan nog säga att jag är en allätare som provat på det mesta i fiskeväg, dock inte allt ännu. 2009 började jag driva sportfiskebloggen FISKELYCKA I NORR. En blogg som lever fortfarande och följs av en skara trogna läsare. Mitt huvudsyfte när jag startade bloggen var att försöka förmedla allt det goda sportfisket för med sig samt att dela med mig av mina egna erfarenheter och kunskaper. Därför känns det riktigt roligt och stimulerande att starta upp en sportfiskeblogg här på Kuriren. Bloggen kommer att uppdateras regelbundet och ta upp det mesta inom sportfisket. Min förhoppning är att bloggen skall passa alltifrån nybörjare till proffs. Fiskelycka i norr/ Sportfiskebloggen finns även på FACEBOOK numera.

Årets laxsäsong i Norrbotten både glädjande och oroande

Överkalix Många med mig har säkert hört hur bra laxfisket har varit i sommar. Förutsättningarna i början av sommaren var riktigt bra med höga vattenstånd och ett kylslaget väder som höll nere vattentemperaturerna. Vem minns inte årets midsommarhelg som var extrem kall. Midsommaraftonskvällen speciellt minns jag då termometern visade endast 5 grader vilket var exakt samma temperatur som vi hade på juldagen!

Vad hände sedan? Ja sommaren kom tillslut och det med det besked. Värmeböljan blev dessutom långvarig, kändes som den aldrig ville ta slut. Till glädje för de flesta semesterfirare men inte lika kul för laxfiskarna och framför allt laxen. Laxdöd kunde vi läsa om i tidningarna och teorierna var många om vad som var orsaken. Själv tror jag att huvudorsaken var just värmen. Vattentemperaturen i Kalixälven i juli vid Överkalix låg på drygt 25 grader vilket är extremt. En normal sommar brukar vattentemperaturen komma upp i dryga 20 grader, en sval sommar som exempelvis 2013 var det endast 14 grader i mitten av juli. Av förklariga skäl så var laxfisket segt värre under högsommaren för att sedan bli bättre fram mot hösten.

Hur var laxuppgången då i våra älvar? Var den verkligen så bra som många tror? Tittar vi på Torneälven så var årets laxuppgång enorm. För två år sedan visade laxräknaren på 60 000 laxar vilket som då sågs som väldigt bra, i år steg siffran till över 100 000 laxar! Torneälven är utan tvekan en av Europas, ja kanske hela världens bästa laxälvar för tillfället.

Råneälven är ett vatten som kanske inte är så känt för sitt laxfiske utan mer för sina storgäddor. Men i år verkar det som att laxen ökat i antal vilket så väl laxräknaren som lokala sportfiskare bevittnar om. Glädjande nyheter och nu får man bara hoppas att havsörings, sik och harrbestånden även ökar i älven. Av någon anledning verkar det som att de flesta havsvandrande fiskbestånden i Råneälven minskat kraftigt med åren. Orsakerna till detta är säkert flera. Men något som slagit mig är kräftbeståndet i älven som sägs vara starkare än någonsin. Kan kräftorna ha en del i detta? Att kräftor älskar fiskrom är ju något man hört talas om.

Laxfisket i Kalixälven är smolken i bägaren. Förhoppningarna och förväntningarna var nog för många rätt höga då laxuppgången stadigt ökat under de senaste åren. I år visade laxräknaren i Jockfall en halvering jämfört med 2013. Detta är i mina ögon förbryllande, frågan är varför uppgången minskat kraftigt här medans den istället ökat rejält i Torne och Råneälv?

Piteälven är också en gåta i sig, någon större laxälv är den inte och verkar inte bli så heller. Räknaren i Sikfors visar på blygsamma 1300 laxar, vilket är i linje med föregående års uppgångar. Däremot rapporteras det om riktigt bra laxuppgångar längre söderut i både Vindelälven och Byskeälven.

För alla er som vill läsa mer om laxuppgången i våra vattendrag runt om i landet så kan jag rekommendera att besöka Sportfiskarnas hemsida där Glen Douglas skrivit en sammanfattning i ämnet.

Nästa inlägg som dyker upp här blir aktuellt med tanke på de senaste dagarnas kalla väder. Isfiske ur säkerhetssynpunkt.

Höstfiske

Luleå När löven fallit av träden och frosten ligger på marken kastar många sportfiskare in handduken. De som istället fortsätter fiska fram till isen lägger sig kan ibland få uppleva överraskande bra fisken. När vattnet kyls av blir vissa av våra fiskar mer aktiva och huggvilliga medans andra blir mer inaktiva. Alla arter kan man dock fiska efter men det gäller att anpassa fiskemetod och framför allt farten på betet. När vattnet blir så kallt så att isen börjar lägga sig gäller generellt sett att man fiskar långsammare oavsett art. Men varje art har en egen trivseltemperatur. Som exempel kan vi ta gäddan som enligt litteraturen trivs bäst då vattnet är mellan 10-15 grader.

Arter som föredrar väldigt varmt vatten

Ruda, braxen, gös

Arter som föredrar varmt vatten

Id, mört, abborre, gärs, benlöja, stäm

Arter som föredrar svalare vatten

Gädda, regnbåge, sik, harr, lax, öring

Arter som föredrar riktigt kallt vatten

Lake

Det som är slående är hur bra fisket kan vara riktigt sent in på hösten, alltså tiden just innan isen lägger sig. Jag tycker dock att denna tid kan vara seg men vissa dagar är det som att fiskarna vaknar till liv. Egentligen borde fiskarna vara slöa och tröga men det känns istället att de passar på att äta så mycket som möjligt innan ett lock med is och snö lägger sig över vattnet och radikalt försämrar jaktljuset. Kanske är de någon slags inbyggd klocka som nu ringer? För det är ju väldigt fördelaktig att inför vintern lägga på sig lite hull, speciellt för de fiskar som leker på våren. Sedan är senhösten en perfekt tid att komma åt mycket föda för rovfiskarna då i princip all fisk letar sig ut mot de djupaste ställena i vattnet. Orsaken till detta är enkel, fiskarna letar efter varmare vatten och just denna tid återfinns det ute på djupet. Stimmen av småfisk klumpar i hop sig och blir lätt tillgänglig för hungriga rovfiskar. I rinnande vattendrag vandrar sik, siklöja och lake upp från havet eller sjöar och det är ju något som rovfiskar som gäddor och öringar inte tackar nej till. Nyckeln till ett bra fiske blir därför ofta att hitta fisken och då är mitt råd att söka den på djupet.

Jag måste erkänna att jag med åren fiskat allt mindre under hösten. Orsakerna är främst att jag lätt fryser och inte haft det rätta fiskesuget. Har jag fiskat mycket på sommaren är det som att bensinen lättare tar slut. Men att komma ut en senhöstdag då vinden är svag och solen lyser är sällan helt fel. Viktigt att ta vara på de sista varma solstrålarna innan vintern med mörkret och kylan tar oss med hull och hår.

Viktigt att tänka på denna tid är att klä sig rejält samt att ha något varmt med sig att äta/dricka.

Men det är inte bara utpräglade rovfiskar som kan vara på hugget denna tid. När jag i unga år fiskade mycket harr så upptäckte jag hur bra fisket kunde vara riktigt sent. När de flesta andra hade ställt undan fiskespöna hade jag istället årets bästa harrfiske. Minns jag fick ett tips av en gammal farbror som numera är avliden att kasta med små spinnare i strömkanten när det börjar bli is och frost vid kanten. Ett tips som jag tog till mig och som sedan gett mig flertalet fina fiskar. Höstfisket ger förbluffande fina fiskar oavsett art, är som att när vattnet kyls av försvinner de små och de stora dyker upp.

Öringen och laxen är ju höstlekande fiskar vilket innebär att det är fiskeförbud i alla strömmande naturliga vatten, dvs. de som inte är påverkade av vattenkraften. Undantagen blir då Put&take vatten där man sätter ut odlad fisk eller älvar som är utbyggda och saknar egna naturliga bestånd av lax och öring. I Luleälven börjar exempelvis öringsfisket nu bli riktigt hett, bra vattentemperatur till detta fiske är ofta 5-8 grader.

En fisk som bara blir aktivare ju kallare vattnet blir är utan tvekan laken. Laken är en fascinerande fisk på många sätt. Den leker mitt i vintern vilket är unikt och så är den vår enda sötvattenlevande torskfisk. Sommartid lever den ofta ute i sjöarna och skärgården på lite djupare vatten. Nu på hösten börjar laken söka grundare vatten och ta sikte mot lekplatserna. Många lakar leker i åar, bäckar och vandrar upp i dessa vattendrag. Vandringen från havet och upp i åarna sker ofta redan i september-oktober och där stannar dom sedan till de har lekt. Själva leken sker här i regel i januari vilket är drygt en månad tidigare än ute i sjöarna då den ofta väntar till februari eller i vissa fall början av mars.

Laken är i mina ögon en väldigt vacker fisk men tror inte attalla håller med mig. Men visst den kan se lite skräckinjagande ut.

Egentligen finns det ingen dålig fisketid under året, är man bara beredd att ge sig ut när det blåser en kall bitande vind och termometern visar runt nollan så kan resultatet bli överraskande bra. Nycklar till att lyckas denna tid är nog främst kunskap kring fiskarnas liv och leverne, hitta rätt taktik och fiskemetod, tålamod och inte minst att kunna klä sig rätt så man slipper frysa.

Ett tecken på att Catch and release fungerar

Överkalix Ni som läste NSD eller Kuriren idag kanske noterade att det nyligen tagits en riktigt stor gädda i Norrbotten. Fångstmannen Nicklas Hallnor är en riktigt vass gäddfiskare som de senaste åren dragit många storgäddor från Arjeplogtrakterna. Tidigare har han fått gäddor mellan 10-12 kilo men nu slog han till med en monstergädda på hela 16,1 kg och 134 cm.

Varje gädda över 15 kilo är en drömfisk. I Norrbotten är dessa gäddor väldigt ovanliga. Man kan säga att en gädda sällan bli så tung men än mer unikt är längden. 134 centimeter är en otroligt lång gädda och skulle man göra en lista över Sveriges längsta gäddor genom tiderna hade denna gädda platsat.

Till i år hade gäddan lagd på sig 2 cm men istället minskat något i vikt. 134 cm gädda är extremt sällsynt!!

Det som inte skrevs i tidningen är att denna gädda faktiskt har fångats minst två gånger tidigare. Under förra sommaren fångades gäddan två gånger. Vid det första tillfället vägde gäddan dryga 17 kilo och några månader senare hade den magrat lite och vikten stannade på 14,55 kilo. Längden var då 132 cm så gäddan har alltså vuxit 2 cm under det senaste året. Detta om något är ett bevis att återutsättning av större gäddor verkligen fungerar. Hade inte Henrik gjort detta så hade inte Jim fått den och så vidare. Nicklas skall nog skicka ett tack till gäddans tidigare fångstmän och samtidigt slå ett slag för catch and release.

Henrik Sandahl fick gäddan första gången då den bevisligen var i praktform. Drygt 17 kilo tung och 132 cm!

Detta exempel är absolut inte unikt. Nej jag vet om flera andra storgäddor som fångats många gånger genom åren. Mest berömda gäddan är från Västerbotten, den fångades minst 5 gånger under loppet av några år. Någon kanske undrar hur kan man veta att det är samma gädda? Detta är faktiskt inte speciellt svårt. Varje gädda har en säregen teckning och genom att jämföra bilder är detta i regel rätt enkelt. Gäddan från Västerbotten hade dessutom en färgprick som gjorde det väldigt lätt.

Jim Johanssom från Piteå var nummer två i ordningen att få äran att hålla i denna praktfisk.

Jag tror många tänker att stora gäddor finns väl lite överallt men så är det absolut inte. De större gäddorna finns ofta på begränsade ytor i ett vatten. Det kan vara i en sjö, älv eller havsvik. Dessa gäddor är oftast väldigt stationära (dvs. att de lever sina liv inom ett begränsat område). Att de blir stora har helt enkelt att göra med att de finns väldigt goda förutsättningar att växa sig stora i det område där den befinner sig i. Hittar man ett sådant område som fiskare är det extremt viktigt att bedriva 100% catch and release om man vill att fisket skall fortsätta hålla hög klass. Plockar man upp de största gäddorna (topp-predatorerna) rubbas även balansen i vattnet vilket i värsta fall kan få långsiktiga konsekvenser eller i bästa fall att fisket blir sämre under en tid för att sedan komma tillbaka.

När det gäller mindre gäddor upp till några kilon så finns det ofta ett överskott på dessa så jag tycker absolut inte man skall vara rädd att ta upp någon matfisk om man känner för det. Gäddbestånd går sällan att fiska sönder men däremot kan man rubba balansen genom ett felaktigt fiske. Duktiga storgäddfiskare har upptäckt detta och det är ju därför catch and release blivit en regel snarare än ett undantag. Man skall alltså vara rädd om de större gäddorna.

Min förhoppning är att catch and release sprider sig vidare till fler fiskare och då är det viktigt att vi som fiskar mycket och har kunskapen för det vidare.

Storgäddor på tre olika metoder

Överkalix Hårda hugg, våldsamma huvudskakningar och gäddnackar grova som timmerstockar är saker som den inbitne gäddfiskaren ständigt drömmer om. För mig liksom många andra är gäddfisket ett begär som man liksom aldrig får nog av. Gäddan och laxen är ju våra största rovfiskar om man bortser från malen som är fredad och det är förmodligen därför dessa arter är så populära. Jag kan tycka att alla fiskar har sin charm att överlista och med rätt utrustning blir också fisket roligt. Samtidigt kan jag inte sticka under stolen att de riktigt stora fiskarna ger en extra dimension. Det var ett tag sedan jag skrev något om mitt eget fiske så tänkte därför skriva en liten sammanfattning om mina senaste fiskepass där jag även går in på hur man kan tänka för att lyckas med sitt fiske.

Mitt gäddfiske under vårvintern kommer jag sent att glömma, ett fiske som blev en enda stora succé från första till sista fiskepass. Efter några veckors fiskevila i maj kom jag fram till att man borde satsa vidare på gäddfisket. Våren och sommaren kom nästan samtidigt så därför blev tiden innan gäddans lek, det s.k. förleksfisket väldigt kort. Ett fiske som jag missade helt. Sista veckorna i maj och framåt har jag fiskat rätt frekvent och redan i premiärpasset då vi testade ett nytt vatten kom en liten belöning i form av några fina gäddor.

Sedan har det rullat på fint. Visst några dåliga fiskedagar har man haft men mestadels har det gått bra, ja riktigt bra. Ett kvitto på detta är att jag förbättrat mitt spinnrekord, trollingrekord, vertikalrekord, månadsrekord för både maj och juni samt landfiskerekord och båtfiskerekord.

STRATEGI OCH TEKNIK

Att kunna variera sitt fiske med olika metoder är både viktigt och lärorikt. Den viktigaste biten i allt fiske och än mer markant när man letar efter de största fiskarna av en viss art i ett vatten är att veta var fisken håller till. När man väl listat ut detta är nästa steg att klura ut vilken fiskemetod som passar bäst. Nästa pusselbit blir att välja vilka beten man skall fiska med. Betets storlek, form och färg är detaljer som är viktiga men minst lika viktigt är att hitta rätt fisketeknik för varje bete. Här hänger mycket ihop med de beten du fiskar med. Ett visst bete kanske lämpar sig bättre att fiska aggressivare och med högre fart medans ett annat fungerar bäst i låg fart. Att tänka på här är att vattentemperaturen kan spela in. Det generella är att ju varmare vatten blir desto högre fart på betet. Vid riktigt låga temperaturer blir det istället väldigt långsamt fiske som gäller. Men även här inga regler utan undantag.

För att kunna pricka in dessa saker krävs ofta mycket erfarenhet och att man också noterar vad som kan vara orsakerna när man väl lyckas eller misslyckas i sitt fiske. Faktorer som vattentemperatur, årstid, väder, vind, lufttryck, vattenstånd, månfas och var betesfisken håller till är något som man bör hålla koll på. Sedan skall man inte låsa sig i sitt tänkande. Lyckas man i ett vatten är det lätt att tro att man hittat en mirakelmetod som passar i alla vatten men så enkelt är det oftast inte. Det kan faktiskt vara så att det krävs helt olika upplägg för att lyckas fast det rör sig om vatten som påminner väldigt mycket om varandra. Fisket är ofta mer komplext än man tror. Till detta kommer de mera klassiska klyschorna som faktiskt stämmer bra, att lägga ner tid och visa tålamod samt tro på det du gör.

Sist men inte minst viktigt är konsten att välja rätt vatten. Första frågan brukar vara, vill man få så många gäddor som möjligt eller vill man få så stora gäddor som möjligt? För min egen del är svaret oftast så stora gäddor som möjligt och här kommer vi in på specimen begreppet, att söka vatten där man har chans att fånga riktigt stor fisk. Vilka faktorer som krävs för att ett vatten skall producera riktigt stora fiskar är ständigt ett diskussionsämne. Enkelt sett skulle man kunna säga att det skall finnas så mycket mat som möjligt samtidigt som fisken inte behöver ödsla någon större energi på att fånga sina byten. Sedan kan man analysera det hela vidare och hitta en massa andra faktorer som kan vara viktiga men det tänker jag inte gå in på denna gång.

TRE STORA GÄDDOR PÅ TRE OLKA METODER

Spinnfiske - Första fiskepasset i öppet vatten skedde på riktigt grunt vatten. Anledningen till detta var tidpunkten och jag resonerade som så att gäddorna nyss hade lekt och borde vara kvar på grunt vatten. Eftersom detta var ett helt nytt vatten för mig började jag med att kolla på kartor och försöka lista ut var gäddorna kunde tänkas leka och var det borde vara som grundast. Innan vi började fiska så rekade vi av vattnet och försökte få oss en bild över hur det såg ut. Ofta tycker jag att man får en rätt bra bild av att just titta på kartor innan man åker till ett nytt vatten. Men det är långt ifrån alltid den bild man tror sig har fått av en karta stämmer överens med verkligheten. Därför är det viktigt att reka ett nytt vatten ordentligt och där är ekolodet ett förträffligt hjälpmedel.

Andra ankringen på första kastet kommer första gäddan för dagen, en fisk på strax under 8 kilo. Nästa gädda får vi en liten bit bort där det också är riktigt grunt samt lite vass som sticker upp. Den gäddan väger lite mer än 8 kilo och nu känns det inte längre som att vi bara har tur. Vi har helt enkelt lyckas hitta var de större gäddorna håller till för tillfället. Ibland kan det faktiskt vara lättare än man kan tro.

Största spinngäddan kom några veckor senare. En period som kändes lite svår då vattnet värmts upp rejält på kort tid. Frågan var om fisken fanns på grunt vatten eller gått djupare? Inne på grunt vatten plaskade det fullt av lekande vitfisk men gäddorna var ändå inte där. Konstigt kan tyckas men inte helt ovanligt. När jag insåg detta letade jag upp några vikar där det var lite djupare med lite glesa vassbälten. Ställen som jag lycka bra på tidigare år samma tid. Här såg jag inte mycket betesfisk men däremot fanns det en hel del gäddor i området. En av dessa var dessutom riktigt fin, en gädda som vägde strax under 10 kilo.

Jag har även spinnfiskat från land i några rinnande vatten. Bästa fisken här blev en sjukt stark strömgädda som vägde 8,85 kilo. Denna fisk stod på ett klassiskt ställe när det gäller strömmande vatten, nämligen i bakvattnen av en ström där det också var lite djupare.

Betet som jag tagit alla mina större spinngäddor i år är faktiskt nytt för mig, en stor 20 cm tvåsvansad jigg som går under namnet Spro Gigant Flapper. Direkt när jag såg jiggen kändes den intressant och ju mer jag fiskat med den desto mer imponerad har jag blivit. Ett riktigt hett gäddbete som man kan ha användning av på flera sätt och vis. På riktigt grunt vatten har jag använt endast en s.k. shallowskruv och där det varit djupare (från ca 1,5 m – 3 m) passar Mieko skallen perfekt. Mieko skallen har fördelen att den har två öglor att välja emellan. Den ena ger en grundare gång och mer sävlig medan den andra öglan får jiggen att gå djupare och ettrigare. När det gäller spinnfiske väljer jag oftast att fiska med jiggar. Favoriten är Mieko Predator Shad och så givetvis Gigant Flapper. När vattnet är som varmast mitt i sommaren gillar jag också att fiska med större spinnare samt olika typer av ytbeten. Ett fiske som kan vara effektivt och inte minst roligt.

Mer om spinnfiske och jiggfiske hittar du här: JIGGFISKE EFTER GÄDDA

Vertikalfiske - En fiskemetod som långt ifrån alla känner till är vertikalfiske. Man fiskar rakt ovanför fisken samtidigt som man rör sig väldigt sakta framåt med båten. Här är en elmotor att föredra. Detta fiskesätt är som bäst när man fiskar av mindre ytor i ett vatten där man vet eller tror att fisken håller till. Runt grynnor, grund, branter, strömkanter, djuphålor, nedanför forsar, in och utlopp i sjöar är alla platser som kan vara intressanta. Ett annat sätt att lyckas är att leta upp större stim av betesfisk och sedan fiska i och runt dessa stim. Den kanske största fördelen är att man kan hålla betet rakt framför fisken under en längre tid vilket även kan få den trögaste fisken att tillslut hugga. Vertikalfiske passar bäst när man fiskar lite djupare, från ca 4 meter och mer.

Detta fiskesätt har jag ägnat en hel del tid åt under de senaste åren men det dröjde tills i sommar innan min första riktigt stora gädda kom upp.

Hugget var brutalt liksom rusningarna därefter. Förstod att det var en stor fisk direkt. När fisken sen var i håven insåg jag att det var en praktfisk men såg också att den hade kunnat vara längre. Gäddan mätte 113 centimter och vägde 12,49 kg. Betet: En grön Spro Gigant Flapper 20 cm tacklad på en Mieko Predator skalle 100g.

Luleå gänget Team Mieko Norr var faktiskt dom som utvecklade vertikalfisket efter gädda i Sverige. LÄS deras egen artikel i ämnet, VERTIKALFISKE EFTER GÄDDA. 

Trollingfiske är lite motsatsen av vertikalfisket. Här kan man på ett enkelt sätt täcka av stora ytor på ett effektivt sätt. Fiskar man i nya vatten kan trollingfiske vara en bra metod att utgå ifrån. Med sidoparavaner täcker man av än mer yta samt att man får ut fler beten. Hastigheten styrs till stor del av vattentemperaturen. Ju varmare i vattnet ju högre fart. Att tänka på är att vissa beten fiskar bäst i en viss fart och att gäddorna oftast väljer mindre beten mitt i sommaren och större under hösten när vattnet kyls av.  Lämplig trollingfart brukar vara från ca 1 knop (vid riktigt kallt vatten) till 2,5 knop (vid riktigt varmt vatten).

Jag brukar försöka lägga några trollingpass efter gädda under försommaren innan vattnet blivit allt för varmt och sedan några till under hösten då vattnet blir kallare. Genom åren har det blivit några gäddor över 10 kilo på denna metod men den där riktigt stora över 12 kilo har uteblivit. Men så i år kom den äntligen. En av tre gäddor över 12 kilo på tre olika metoder och det  under knappt två månaders fiske. Ett facit som jag inte trodde var möjligt…

Även denna gädda var stark och kämpaglad. Grovvuxen fisk som vägde 12,4 kg och mätte 118 cm.

Nu under högsommaren tycker jag att gäddfisket blir allt svårare vilket kanske har att göra med vattentemperaturen. Gäddans optimala trivseltemperatur enligt fiskelitteraturen ligger på 14 grader. Då är den som mest aktiv och på ständig jakt efter mat. Detta påstående kan man dock ifrågasätta då gäddan rimligen borde äta som mest då vattnet är som varmast och ämnesomsättningen som allra högst. Under senhösten och vintern skulle gäddorna däremot i praktiken mer eller mindre strunta i att äta men vi som fiskar gädda vet att det nästan är tvärtom, att gäddorna istället passar på att trycka i sig så mycket mat som möjligt. Hur det än är så tycker jag att högsommaren är den svåraste tiden att ta riktigt stora gäddor, däremot är ofta de mindre gäddorna ordentligt i stöten. Lite av det omvända sker under hösten ju kallare vattnet blir. Då är det som att smågäddorna försvinner till förmån av de större.

Om jag nu är förnuftig borde man lägga gäddfisket på is under ett par månader och sedan satsa hårt under hösten. Samtidigt kan jag tycka det skulle vara en utmaning att lyckas med gäddfisket under högsommaren. Men det troliga är att man lägger bort gäddgrejorna nu ett tag och hoppas sedan att suget finns kvar till hösten. Brukar av tradition ha motivationsproblem just under hösten då gäddfisket generellt är som hetast. Konstigt kan tyckas men så är det för mig. Hoppas dock att detta inte sker i år. Skulle vara roligt om man höll ut ett helt år och sedan se resultatet av det.

Idag bedrivs catch and release i allt högre grad inom allt sportfiske. Fiskar man riktat efter de största fiskarna i ett vatten blir detta än viktigare. Stora gäddor är s.k. topp predatorer som skapar balans i ett vatten. Tas dessa fiskar upp förändras fiskbetstånden lätt och gäddfisket blir snabbt sämre. För att bedriva catch and release krävs en viss kunskap liksom verktyg att ha med sig i fiskeväskan. LÄS Krister Wallmarks utmärkta artikel "ATT ÅTERUTSÄTTA GÄDDOR" så får ni en bra början...

Laxfisket är redan i full gång

Överkalix Den tidiga vårvärmen och det torra vädret innebar att vi fick en kraftig vårflod följt av att vattnet sedan sjunkit snabbt samt blivit värmare. Dessa faktorer har inneburit att laxsäsongen kommit igång tidigare än normalt. I Jokkfall fick man flera laxar redan i slutet av maj och i Torneälven pågår fisket för fullt. Även Råneälven rapporterar om flera fångade laxar. Ängesån är ofta lite senare men laxen kommer förhoppningsvis dit rätt snart.

Största faran för laxfisket är lågvatten och att vattnet värms upp snabbt vilket försämrar fisket. Därför tror jag alla laxfiskare välkomnar de senaste dagarnas busväder med regn och kyla. Man kan ju undra om 2016 blir ett bra laxår? Många faktorer spelar ju in här. Det första man kan se på är hur tillgången av utvandrande laxsmolt som lämnade älvarna under åren 2008-2010. Det är nämligen dessa fiskar som nu skall upp i älvarna igen för att leka. Just dessa år var det en liten nedgång så därför är det troligt att vi får se en något mindre uppgång av lax i år än de senaste åren. En annan faktor är ju hur mycket av dessa laxar som överlevt ute i Östersjön.

Återstår att se hur laxfisket artar sig här i Norrbotten men känslan är att det kommer bli ett rätt bra år om än inte i klass med de två senaste åren.

5 Stora Norrbottensgäddor från Isen

Överkalix Då var det dags att summera isfiskesäsongen som den här gången gick helt i gäddfiskets tecken. Efter ett halvårs fiskefrånvaro hade jag byggt upp ett riktigt bra fiskesug samt hunnit göra en planering. Målet var att lyckas så bra som möjligt i jakten på de större gäddorna. Tiden jag satt upp var från 10 mars fram till 10 april och tanken var att hinna med ungefär tio pass. Första fiskepasset kom 12 mars och det sista den 11 april. Totalt blev det 11 fiskepass med inriktning på gädda.

PLANERINGEN

Fyra, fem olika vatten i Norrbotten med potential för storgädda fanns med i tankarna. Fastän dessa vatten skiljer sig åt på flera sätt finns det några gemensamma nämnare i mitt sätt att fiska. Det första är att jag har satsat på ställen som jag tror mig ha rätt bra koll på. Att fiska på chans i vatten där man inte vet hur djupen ser ut, vilka fiskar som finns i vattnet, siktdjup m.m. har aldrig varit min grej. Jag vill vara så förberedd som möjligt och veta så mycket det bara går innan jag gör en satsning.

STRATEGIN

Jag har sedan fiskat mycket kring skarpa branter, djupkanter som angränsar till både grundare och djupare vatten. Detta är något som fungerat bra tidigare för mig i både sjöar och strömmande vatten och tror man på något så brukar de också fungera. Några av ställena är gamla beprövade medans några andra är nya platser som jag haft i tankarna en längre tid men inte hunnit testa. Djupen jag fiskat på har varierat rejält från bara någon meter under isen till dryga 10 meter. Jag har även varierat vilket djup jag har haft betesfisken på och där har vinnarreceptet helt klart varit att fiska i mellanvattnet, mitt emellan botten och iskanten.

Fisket har många gånger varit trögt med få hugg per pass vilket också var rätt väntat, många storgäddor stryker ofta omkring på platser som smågäddorna undviker. Kanske kan det vara så att de större gäddorna skrämmer bort den mindre individerna. Ett tecken på detta är att jag i år liksom tidigare år fått flera gäddor med rejäla bitskador från andra gäddor. Gäddor är riktiga kannibaler som inte tvekar att käka varann om tillfället bjuds. Det jag också märkt är att det blivit fler hugg på per pass de sista veckorna jag fiskat. Detta var också väntat och helt i linje hur det brukar se ut. Gäddorna blir mer aktiva när snön försvinner från isarna och solljuset ökar.

BETESVALET OCH TANKAR KRING TACKLET

Som vanligt försöker jag erbjuda gäddorna lite olika alternativ på menyn. Oftast har jag fiskat med några döda beten i form av större mörtar, sikar och smågäddor. Majoriteten av betena har varit rätt små/medelstora levande mörtar som jag oftast fått bäst på när det gäller ismete. Även nån levande abborre har jag testat vilket faktiskt resulterade i en gädda över 10 kilo. Annars så har hektos mörtar varit det säkraste kortet under mina pass. Att fiska med levande fisk som bete är inte glasklart för alla och det kan jag förstå. Här gör man ett val vad man anser var etiskt korrekt och jag måste erkänna att jag ibland funderar om det är rätt eller fel. Men än så länge fiskar jag oftast med levande betesfisk.

För några år sedan var det väldigt populärt att sätta ett blänke, spinnarsked eller nått annat som blänker ovanför betet för att på detta sätt locka gäddan till hugg. Jag har testat detta på 20-50% av mina spön sedan 2010 och fram till idag. Min uppfattning är rätt klar och den är att det inte effektiviserar fisket nämnvärt. Fördelen kan vara den att det lockar dit gäddorna från längre håll och får dom nyfikna medan nackdelen kan vara att gäddorna blir skrämda eller misstänksamma. Ser jag till de större gäddorna från 7 kilo och uppåt som i år var 8 till antalet var endast en tagna på dessa tackel. Tittar jag längre bakåt ser mönstret ut ungefär samma så statistiken säger faktiskt att vill man ha stora gäddor så minskar chansen om man sätter en massa tingeltangel ovanför betesfisken. Kanske de större gäddorna genomskådar detta helt enkelt?

VÄDRETS PÅVERKAN

Vädret är också något som jag lägger vikt kring. Gärna vill jag ha stabilt väder med en del solsken och svaga vindar och ett stabilt lufttryck. Dessa parametrar har stämt under flertalet av mina pass vilket jag tror kan vara en del i framgången. En annan sak är att det varit rätt skönt ute och man sluppit frysa vilket gjort att man fiskat längre än man tänkt sig. Hade det varit dåligt väder är ju risken att man hade struntat i nått fiskepass och då hade resultatet inte blivit detsamma.

RESULTATET

Hur har då fisket gått? Ja det har gått väldigt bra, långt bättre än vad jag hade förväntat mig. Egentligen hade jag inte mål mer än att fiska seriöst och fullfölja min planering och sedan se på resultatet. Men någonstans vill man få belöning för sitt slit och då hade en gädda över 10 kilo känts som en fin belöning. Nu blev belöningen långt bättre än så. Resultatet kommer här nedan då jag listar de fem främsta gäddorna. Börjar med den minsta och avslutar med den största.

              10,05 kilo – 110 centimeter (2016-03-14)  

Årets andra fiskepass bjöd på trögt fiske. Endast en gädda landades men vad gör det då den vägde över 10 kilo. En fin fisk som var rund som en boll om magen.

               10,43 kilo – 113 centimeter (2016-03-27)

Härlig dag ute på isen då jag krokade en kämparglad fisk som bjöd på flertalet rusningar innan jag fick upp den. En mycket grann och välmående gädda som fulländade en härlig dag ute på isen.

               10,52 kg – 114 centimeter (2016-04-10)

Åter en fin gädda som högg under förmiddagen.

               12,84 kg – 122 centimeter (2016-04-11)

Fiskade med Mats Honkamaa som ismetade för första gången. Förhoppningen var att han skulle höja sitt personbästa som innan dagen låg på 6,5 kilo. Fisket var sjukt trögt men så kom hugget vi väntat på. Fisken var slö till en början och vi trodde mer på en 5 kilos fisk innan den började visa sina muskler på riktigt. Upp kom tillslut en storgädda som fullkomligt slaktade Mats rekord från 6,5 kg till fin, fina 12,84 kg!

               12,93 kilo – 124 centimeter (2016-04-11)

Mitt på dagen kommer ett distinkt hugg som får mig att vakna till där jag sitter och mår gott i min stol. Mothugget ger ett mäktigt svar, tvärnit. Sedan tar det en stund innan jag har gäddan under isen rakt ovanför mig. Jag tittar ner i hålet och ser en mäktig gäddskalle. Det blir ännu mäktigare när jag ser bredden på dess nacke och rygg. Pulsen stiger rejält och jag förstår att nu har jag nått alldeles extra på kroken. Efter mycket möda och vissa besvär kan jag tillslut få upp gäddan ur hålet samtidigt som en glädjevåg sköljer över mig. En grym fisk som får avsluta min gäddsatsning för denna gång.

Här lite STATISTIK för den som gillar det!

Pass 1                1 gädda            12 kilo +

Pass 2                1 gädda            10+

Pass 3                5 gäddor           6+, 4+, 3+, 1+, 1-

Pass 4                1 gädda            7+

Pass 5                2 gäddor           10+, 1+

Pass 6                0 gäddor

Pass 7                6 gäddor           7+,4+,2+,2+,1+,1+

Pass 8                3 gäddor           5+, 2+, 1+

Pass 9                8 gäddor           6+,4+,4+,3+,2+,2+,2+,1+

Pass 10              5 gäddor           10+, 4+, 2+, 1+, 1+

Pass 11              7 gäddor           12+, 7+, 5+, 3+, 3+, 3+, 2+

 

  • Totalt fångades 39 gäddor under mina pass varav jag fått 32 själv.
  • Flest gäddor vägde mellan 1-2 kg (9st) och sedan 2-3 kg (7st).
  • Medelvikten hamnar på ca 4,6 kilo.
  • I snitt togs 3,5 gäddor per pass.
  • Fiskepassen har varierat mellan 4-10 timmar. Totalt ca 70 timmars fiske.
  • 2 av 11 pass gav gäddor över 12,8 kg.
  • 5 av 11 pass gav gäddor över 10 kg.
  • 7 av 11 pass gav gäddor över 7,5 kg.
  • 10 av 11 pass gav gäddor över 5 kg.

Med denna summering av mitt isfiske så tar vi en välbehövlig paus och blickar fram mot fisket i öppet vatten. Känns som att det kan bli en spännande fiskesommar vi har framför oss…

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar