Logga in

Mats Nilsson

Sportfiskebloggen

Jag ser mig själv som en riktig naturmänniska som redan i tidiga år fastnade för sportfisket. Man kan nog säga att jag är en allätare som provat på det mesta i fiskeväg, dock inte allt ännu. 2009 började jag driva sportfiskebloggen FISKELYCKA I NORR. En blogg som lever fortfarande och följs av en skara trogna läsare. Mitt huvudsyfte när jag startade bloggen var att försöka förmedla allt det goda sportfisket för med sig samt att dela med mig av mina egna erfarenheter och kunskaper. Därför känns det riktigt roligt och stimulerande att starta upp en sportfiskeblogg här på Kuriren. Bloggen kommer att uppdateras regelbundet och ta upp det mesta inom sportfisket. Min förhoppning är att bloggen skall passa alltifrån nybörjare till proffs. Fiskelycka i norr/ Sportfiskebloggen finns även på FACEBOOK numera.

Tre "Jättefiskar" från Norrbotten på kort tid!

Överkalix Bara under den senaste veckan har det tagits tre riktigt grymma fångster av olika predatorfiskar i Norrbotten. Tre fiskar som vi naturligtvis måste uppmärksamma här på bloggen. Jag har även valt att rangordna dessa fiskar sett ur ett perspektiv hur ovanliga dessa fångster år i Norrbotten.

1. Art: Abborre på 61,5 cm! Fångsman: Emanuel Swärd.

Detta är en otroligt lång abborre, ja den är så unika att den krossar det förra dokumenterade svenska längdrekordet med flera centimeter samt att det är den första som passerar drömgränsen 60 cm! Vikten var inte lika imponerande men en abborre över 2 kilo är verkligen ingen vanlig fisk i Norrbotten då abborrarna oftast inte alls blir lika grova som i andra delar av vårt land. Läs mer om den unika fångsten på Fiskejournalens hemsida.

2. Art: Gös 7,3 kg! Fångsman: Robin Lundborg

En gös över 7 kilo kanske inte slår så högt hos många men för oss som bor i Norrbotten är det en oerhört stor fisk. Denna fisk är den tredje största dokumenterade storgösen i modern tid i Norrbotten vilket säger det mesta. Gösbestånden här uppe går ju upp och ner över tid och storgösarna som kommer upp är väldigt få till antalet. Senaste tiden har dock bestånden ökat liksom storlekarna på fiskarna. Åren 2009 till 2011 kom det upp flera stora gösar mellan 6-8 kilo men sedan dess har rapporterna blivit allt färre. Men nu var det åter dags då Robin gissningsvis var ute efter gädda och fick denna oväntade bonusfångst.

3. Art: Gädda 15,5 kg. Fångsman: Jonas Flodström

En gädda över 15 kilo är varje gäddfiskares drömfisk. Dessa fiskar är väldigt ovanliga och det är inte många vatten som producerar gäddor av denna kaliber. I Norrbotten brukar det i regel tas en sådan stor gädda ungefär vart annat år, vart tredje år. Vi minns ju den välkända ”Arjeplogsgäddan” som varit upp flertalet gånger de senaste åren, en smått unik fisk som senast det begav sig hade en längd av mäktiga 136 cm. Samma gädda vägde som mest dryga 17 kilo. Vem vet kanske den ännu finns kvar men det är lätt att ana att det i dessa vatten simmar fler monstergäddor. Nu var det så åter dags för en ny storgädda också den från Arjeplog. Det mest anmärkningsvärda var att samma fångstman tog under samma resa ytterligare en storgädda på dryga 14 kg! Läs mer om fångsten på Fiskejournalens hemsida.

Påsken, pimpeltävlingarnas högtid

Överkalix Påsken är en tid då pimpeltävlingar anordnas lite varstans runt om i länet. Vill man så kan man i princip åka runt på tävlingar var och varannan dag nu en tid framåt. Sportfiskeklubben i Luleå är en klubb som satsar hårt på tävlingsfiske och i synnerhet pimpelfiske. På deras sida hittar man en aktuell tävlingskalender där varje tävling är utmärkt med datum, tid, plats m.m.

Vare sig man älskar själva tävlingsmomentet eller den sociala biten med att träffa likasinnade så tycker jag att dessa tävlingar är trevliga. Det hela kan oftast liknas med en folkfest där barn, ungdomar och äldre strålar samman ute på isarna. Efter själva tävlingen så väger man in fisken och därefter blir det en prisutdelning. I väntan på själva prisceremonin så brukar man kunna köpa fika, hamburgare och varmkorv.

Så här såg det ut för några år sedan strax innan starten av Djupträsknappet i Överkalix. Traditionsenligt hålls tävligen även i år annandagpåsk den 6:e april.

En titt i tävlingskalendern säger att det ordnas ca 35 pimpeltävlingar i Norrbotten bara under april månad. Besök gärna Sportfiskeklubbens hemsida och ta en titt i tävlingskalendern så kanske ni hittar en tävling nära dig. Tycker ni att tävlingsfiske låter intressant så är det bara att vända sig till någon av klubbarna runt om i länet.

 Luleå SFK, Kalix SFK, Bodens SFF, Överkalix SFK, Råneå SFK, Minkarna (Piteå) Tornedalens SFK, Älvsby SFK, Nilivaara SFK

Sveriges ledande predatorfiskare besöker Norrbotten!

Överkalix (Saxat från Mieko Fishing)Vertikalfiske med Jörgen Larsson

Vi på Mieko Fishing har under den senaste sommaren sett ett ökat intresse för vertikalfiske efter gös här i Norrbotten. Det är många som frågar oss hur man fiskar, tekniker mm. Nu kan vi med glädje meddela att Jörgen Larsson, en av Sveriges vassaste vertikalfiskare på gös kommer till butiken och håller föredrag. Vill du vara med på föredraget om vertikalfiske med Jörgen Larsson så är det följande som gäller.

jörgen larsson, vertikalfiske
Datum: Torsdag 4/6-2015
Tid: 18:00
Plats: Mieko Fishing, Banvägen 14, Luleå
Kostnad: 300:- (Du får ett paket med jiggar och en keps som gott och väl täcker kostnaden)
Anmälan: info@miekofishing.se eller 0920-180 93
Vi har begränsat antal platser så först till kvarn...

Välkommna

Markus, Anton och S-O

Mieko Fishing

 

En liten historiskt blick i Predatorfiskets uppgång i Sverige och Norrbotten

Sportfisket har genom åren utvecklats framåt, en utveckling som accelererat rejält den senaste 10 års perioden. Ser vi ur ett historiskt perspektiv tog vi tidigare influenser från framför allt England (mete, flugfiske) men även från södra Europa och Amerika. Visst fanns det duktiga sportfiskare i vårt land på den tiden också men vi var inte på nått sätt ett av de ledande länderna i utvecklingen.

Jag minns när man började fiska mer seriöst för sisådär 25 år sedan. Med ungdomlig entusiasm kastades man sig från det ena fiskesättet till det andra och ville fånga så många olika arter som det bara var möjligt. Arne Broman var på den tiden min stora inspirationskälla, en man som på ett påtagligt och inspirerande sätt lyfte fram mångfalden i fisket, att varje art är lika mycket värd och ingen fisk är finare än någon annan. Detta är något jag än i dag bär med mig, visst alla sportfiskare har sina favoritfiskar och metoder men man skall för den skull inte hävda att något är bättre än det andra. Men i Norrbotten på den tiden och tyvärr än idag fast i mindre grad så blev man ifrågasatt. Hur kan du släppa tillbaka dina fiskar? Släng för gudskull upp alla gäddor du fångar på land, varför fiskar du efter skräpfiskar som gädda, lake, abborre, id, mört, braxen när du har möjlighet att fiska ädelfisk. Just namnet ädelfisk väcker ännu idag obehag i mig, hur kan en fisk vara ädlare än en annan? Sedan ansågs ju flugfisket som något betydligt större än allt annat och det var naturligtvis det som fick och fortfarande idag får det klart största utrymmet i media i Norrbotten. Inget ont om flugfisket som jag själv verkligen uppskattar men ser vi till verkligheten så säljs det betydligt mer haspel och spinnspön än just flugspön.

Själv tycker jag att det gäller att lyfta fram och ta tillvara på de möjligheter som verkligen finns tillgängliga runt omkring oss. Något som vi här uppe i norr tidigare varit riktigt dåliga på att göra. Numera ser vi glädjande nog en förändring i det avseendet då fler och fler börjar fastna för det moderna predatorfisket efter arter som gädda, abborre och gös. Predatorfisket har verkligen slagit igenom stort i vårt land vilket vi inte minst ser på utbudet av spön, rullar, beten och andra tillbehör. På kort tid har Sverige seglat upp som ett av de ledande länderna i utvecklingen av detta fiske. Ett exempel på detta är det pelagiska vertikalfisket efter gös som verkligen gett eko runt om i fiskevärlden. En av utvecklarna inom detta fiskesätt är just Jörgen Larsson, en man som så länge jag minns varit en del av sportfiskets utveckling i vårt land. Det känns som att Jörgen hela tiden har legat steget före de flesta andra plus att han förmodligen hämtat en hel del kunskap från andra länder som han sedan anpassat till vårt fiske här hemma. Något som säkert många gånger är svårare än vad det låter.

11021491_404493569730110_5295433142248962608_o

De senaste åren jobbar Jörgen för storsatsande Westin Fishing och inte helt oväntat har storfiskarna kommit tät.

För någon vecka sedan fick Jörgen och några av hans kamrater uppleva ett fullkomligt sanslöst fiske med gäddor upp till dryga 16 kilo och abborrar över 2,5 kilo! Gäddan på bilden vägde 14,2 kilo.

Westin Fishing satsar numera stort på fiskeutrustning allt från rullar, spön till beten och andra tillbehör slag. Kvalitén är i mina ögon allt som oftast riktigt hög. Något som vi i Mieko Familytagit fasta på och idag finns en stor del av Westins sortiment att köpa hos Mieko Fishing.

11073540_404055223107278_8519920516272720088_o

Just denna abborre vägde dryga 2 kilo men det var faktiskt inte Jörgens största för dagen. Fler bilder hittar ni på Westin Fishing Facebooksida.

10443388_402474559932011_7345732764038775215_n

Här ser ni hela Jörgens road tripp på papper…

Med detta sagt så känns det som att det ligger helt rätt i tiden att få upp Jörgen till Norrbotten. Idag finns det en skara drivna och duktiga fiskare som jag tror kommer finnas på plats denna kväll. Däremot skulle det vara skoj om det kommer de som är nyfika och intresserade men inte så erfarna, gärna många yngre fiskare också.

Glöm nu inte att anmäla er i tid, annars är risken stor att platserna tar slut. Min förhoppning är att flera av bloggens läsare dyker upp. Vi ses den 4/6

/ Mats

Isfisketider...

Överkalix Efter en period bestående av antingen kyla eller snö så har vi nu ett ganska så trevligt väderläge här i Norrbotten. I alla fall om ni frågar mig. För ett par veckor sedan fick jag rapporter från flera håll i länet hur mycket vatten det var på isarna. Något som inte är konstigt med tanke på all den snö som kommit. Jag tror dock att blidvädret gjorde nytta samt att det nu fått vara en vecka utan snö och minusgrader. Kanske har isarna fått frysa ihop lite vilket i så fall är perfekt för alla isfiskare runt om i länet. Jag har själv inte tagit mig ut på isarna ännu men å andra sidan så återstår de två bästa månaderna för isfisket här uppe. Mars och april bjuder allt som ofta perioder med härligt väder liksom bra fiske. Det är då jag hoppas vara taggad och redo.

Senaste åren har jag fiskat mest efter gädda och metoden har då varit ismete. Några av passen har jag även kombinerat ismete och pimpelfiske. Minns ett sådant fiskepass i en sjö utanför Överkalix. Jag åkte ut efter jobbet, det var i slutet av april. Började med att sätta ut några gäddspön för att sedan sätta mig ner och pimpla. Gäddfisket så här sent på våren brukar kunna vara segt men denna kväll högg det rätt bra och det blev tillslut sex gäddor. Däremot har vi andra fiskarter som vaknar till nu, många med mig känner nog till hur bra fisket kan vara när isen lyfts upp och det börjar vara svårt att ta sig ut från land. Målet med detta fiskepass var att försöka få så många olika arter som möjligt så därför avslutade jag med att fiska lite lake i skymningen vilket resulterade i två fiskar. Totalt blev det ett par lakar, ett gäng gäddor samt id, braxen, mört, gärs och abborre. Alltså sju olika arter under ett och samma fiskepass!

Under en tid pimplade jag mycket abborre. I början mest i sjöar och här fick man ofta gott om fisk men storleken var ofta inte så bra. Visserligen kom det en och annan bumling emellanåt med medelvikten var inte nått att skryta med. Då letade jag mig mer och mer ut mot havet och här fann jag fisket mycket trevligare. Framför allt var medelvikten mycket bättre och träffade man rätt kunde man ha grymma mängdfisken. Björköfjärden, Furufjärden och några grynnor utanför Kallax blev ställen som jag ofta besökte med gott resultat som följd.

Andra åker till fjällen och fiskar efter röding, harr och öring från isarna. Ett fiske som jag tycker kan vara riktigt trevligt, framför allt om man åker sent på våren när isarna börjar vara för dåliga här nere vid kusten. Om man skulle vilja kan man här i Norrbotten börja sitt isfiske i september och avsluta det kring midsommar uppe i högfjällen! Att vädret kan svänga fort i fjällen är det nog många som vet, själv har jag varit med om att från ena dagen suttit i bar överkropp till snöstorm nästa. Just den resan var till en sjö i Arjeplogsfjällen som jag tidigare skrivit om i min andra blogg. Lägger in berättelsen här nedan…

 

Storrödingsfiske i Arjeplogsfjällen

För femton år sedan fick jag förfrågan av min far att följa med på en fjällfisketur tillsammans med honom och resten av hans gäng av arbetskompisar från SSAB. Totalt var vi en skara på åtta personer som skulle prova på isfisket i sjön Luspasjaure. Detta är en mindre sjö som ligger på högfjället 917 meters höjd över havet som framförallt är känd för sina stora rödingar.

När vi åkte hemifrån på förmiddagen den 6 juni så var det ca 20 grader varmt i Luleå och det kändes som att sommaren nu hade anlänt. Därför kändes det lite konstigt att packa bilarna fulla med fiskeprylar ämnade för vinterfiske. Jag minns att vi funderade om det verkligen behövdes en extra förlängare till borren men som tur var tog vi med oss den. För isen var nämligen riktigt tjock, så pass att det på vissa ställen var nätt och jämnt att vi kom igenom trots förlängare.

Efter en tämligen lång bilfärd så var vi framme till den lilla fjällbyn Adolfström som ligger ca 10 mil väster om Arjeplog. Här var vädret soligt men betydligt kallare än hemma. Däremot så var vädret sämre uppe på högfjället, så det var med hjärtat i halsgropen vi landade i tät dimma på den lilla ö som låg mitt i sjön. Efter att vi rest upp vårat 12 mannatält så var det äntligen dags att inleda fisket.

Kvällens fiske går rätt trögt för de flesta av oss åtta i sällskapet så därför beslutar jag mig för att gå och lägga mig vid midnatt. Detta är faktiskt något jag kan ångra fortfarande idag för den natten bjuder på resans klart bästa fiske och det är min far och Henry som får uppleva detta. Farsan får en fin röding på 1,25 kilo medans Henry drar en på prick 2 kilo. Dessutom tappar de var sin fisk som kändes minst lika stora som de fick upp.

Här ser vi Henry med resans största röding. En röding på prick 2 kilo!

Utifrån den magnifika starten så blev förväntningarna höga vilket tyvärr inte besannades. För resterande fyra dagar bjöd inte på något vidare bra fiske. Vi fick en del mindre fiskar plus att farsan fick en strax under kilot och så Ingemar som drog en fin bit på närmare 1,5 kilo. 

Själv fick jag antalsmässigt en hel del fisk men dock inte någon större. Detta är förövrigt en trend som tycks förfölja mig när jag gästar fjällvärlden, de större fiskarna (specimen exemplaren) lyckas jag helt enkelt inte fånga. Detta är väl något jag får jobba vidare på så kanske belöningen kommer såsmåningom.

Vad det gäller vädret så fick vi uppleva alla de vädertyper som kan tänkas under alla årstider på mindre än en vecka. Först dimma, sedan strålande sol och så ett åskväder med regn och hagel. Så de sista två dagarna blåste det en frisk nordlig vind, snöade och var minusgrader. Trots en kylig avslutning då vi fick börja ransonera med veden så var det en trevlig resa som bjöd på ett spännande fiske plus många roliga historier, en massa skratt och alldelens för mycket rusdrycker för vissa i sällskapet.

Söröya - En plats som har det mesta en sportfiskare kan önska sig

Överkalix Vi befinner oss mitt i sommaren året 2013 och jag sitter i bilen och är på väg ned mot Luleå när telefonen ringer. Det är Sven-Olov Larsson och han undrar om jag är sugen att hänga med till Norge och Söröya. Just havsfisket var då något jag funderat på en del emellanåt men inte fått bli att testa. Det som lockade mest var fisket efter hälleflundra, en brutal fighter som kan väga över 200 kilo. S-O berättade ivrigt om upplägget kring det projekt som nu var på gång. Han skulle träffa Joel Abrahamsson en kille som i fiskekretsar då mest var känd för sitt gäddfiske samt att han gärna fiskade från sin kajak. Det som var planerat var just kajakfiske ute på norska havet i Atlanten från kajak. Joel skulle fiska från kajaken medan jag och S-O skulle fiska från båten och samtidigt assistera, filma, fota och ha koll på Joel.

 

Vackra vyer och rikt djurliv

Bara några dagar senare var vi på plats i Hammerfest. Därifrån åker man vanligtvis färja över till Söröya, en tur som tar ca 40 minuter. S-O hade med sig sin båt så vi sjösatte i Hammerfest och gav oss sedan iväg mot Söröya och Mieko fiskecampen Söröya gestestuge. Första två dagarna fiskade vi ensam jag och S-O. I början hade jag faktiskt svårt att fokusera på själva fisket då man blev helt uppslukad av de otroligt vackra vyerna runt omkring en. Därtill det rika djurlivet med tumlare och vikvalar som kretsade runt båten och det rika fågellivet med allt från de klumpiga alfåglarna till de orädda trutarna.

 

Det tog inte lång tid innan S-O visade hur man fångar en hälleflundra. En inte allt för stor fisk som givetvis fick simma tillbaka. Vi släppte faktiskt tillbaka nästa alla våra hälleflundror. Hälleflundran växer långsamt och blir gammal vilket gör den extra känslig för överfiske. Så många fiskare tar inte hem allt de får utan nöjer sig med en eller ett par flundror och fyller istället kvoten med torsk, sej, havkatt och annat. 

Hälleflundra och högsommarvärme

Jag som hade förberett mig på höga vågor, regn och kylslaget väder, istället så fick vi uppleva den varmaste veckan på Söröya under hela 2013. Sol och svaga vindar passade mig utmärkt medans min kamrat som förmodligen varit isbjörn i sitt förra liv klagade på värmen. Problemet var bara att den svaga vinden och en svag ström gjorde att båten drev nog så sakta för att fisket skulle bli så effektivt som vi önskat oss. Fisket gick ändå bra och efter två dagar ute på havet kunde vi räkna in tre hälleflundror på oss var. Efter ett par mindre hälleflundror var det dags för något som fick mig att bli knäsvag. Jag har länge funderat på hur det känns att ha på en fisk som man inte kan kontrollera, en fisk som bara rusar iväg. Nu var det verklighet. Som tur var hade jag med mig en rutinerad ”hällefiskare” i båten samt bra grejor i handen så oddsen var på min sida. Vid detta fiske gäller det att ta fisken så hårt och snabbt som möjligt, det gäller visa vem som har övertaget och man får inte vika ner sig. Så det blev några svettiga och tuffa minuter innan jag gick segrande ur striden. Ingen enorm fisk i sig då man vet hur stora dessa monsterfiskar kan bli. Men tillräckligt stor för att jag skulle vara nöjd.

 

Denna ca 130 cm långa och 30 kilo tunga hälleflundra blev min största fisk denna resa.

Den galne kajakfiskande göteborgaren

Tredje dagen dök Joel upp och han var laddad upp över öronen. En sån där riktigt inbiten sportfiskare och lagom galen för att ge sig ut i en kajak ute på öppna havet med sikte efter hälleflundra. Första målet var att få en hygglig hälleflundra och det grejades redan första dagen. Nästa mål var att ta en riktigt stor hälleflundra och det fixades under den andra dagen. Nästan för bra för att vara sant och det kändes som att gudarna hade varit med oss under hela veckan. Men att ta en vilt kämpande hälleflundra från en kajak är sannerligen inte det lättaste och inget jag egentligen rekommenderar för någon. Om man skall ge sig på detta fiske måste man planera allt i minsta detalj. Inte minst ur säkerhetssynpunkt. Värsta scenariot är nog om kajaken skulle välta och linan fastna runt en. Joel hade givetvis detta i sin beräkning och lösningen var en stor vass kniv som fanns nära till hands. Det på förhand allra mest kritiska momentet var nog hur han själv skulle landa sina hälleflundror. Ja mycket att tänka på som sagt och det gäller att ha alla moment planerade i minsta detalj och sedan ha turen på sin sida. Detta hade Joel bevisligen under våra dagar plus att han i grunden är en erkänt skicklig fiskare med otroligt mycket rutin.

Under andra dagen slog Joel till med en 155 cm lång hälleflundra, tagen från kajak!

(Läs mer om mitt fiske här på Söröya under 2013, Del 1, Del 2, Del 3)

(Se filmen från Joels kajakfiske! Den galne och havet)

Tillbaka till Söröya och ett inte lika snällt hav

Drygt ett år senare så var jag tillbaka till Söröya. Hösten hade nu anlänt och vädret var inte lika snällt denna gång men naturen och vyerna var fortfarande minst lika mäktiga. Jag, Markus och Björn trotsade vädret så mycket det bara gick men hade inte riktigt turen på vår sida. Det mest svidande var då Björn tappade en riktigt fin hälleflundra under den sista dagen ute på havet. Kul däremot att Markus fick sig en skaplig hälleflundra och med det känna på dess styrka. En dryg vecka innan vi kom hade Joel och S-O haft sin Hälleflundravecka tillsammans med ett gäng fiskeentusiaster. Fisket hade då varit riktigt bra liksom vädret som gjorde det möjligt att fiska från kajak. Något som hade varit stört omöjligt de dagar vi var där. Så gäller att ha flyt med vädret då man är här uppe. (Intresserad av 2015 års hälleflundra vecka? Mer info, klicka här under länken)

 

Fjällfiske och Skreifiske - Andra heta alternativ

Söröya är inte bara havsfiske utan här finns mängder av småtjärnar och sjöar fulla med rödingar och öringar. Vi testade ett par av dessa vatten en av dagarna och resultatet blev över förväntan med en mängd vackra rödingar mellan halvkilot och kilot. (Läs mer om vårt fjällfiske, klicka här under länken)

I mars och april vandrar stora mängder av den stortvuxna torsken som här går under namnet ”storskrei” in mot Söröya. Skreifisket på Söröya är vida känt och ibland kan fisket vara galet bra. Dessutom är storleken grym med toppfiskar på upp emot 40 kilo! Vill man fiska torsk, sej och annat förutom hällflundra under senvåren, sommaren och hösten så måste man en bra bit ut i havet för att få ett riktigt bra fiske. 2013 när jag var där så var vi ute en dag och fiskade torsk och snabbt hade vi fått de matfiskar vi behövde. Torskarna vi fick vägde upp mot 10 kilo men de togs under vår vecka där från andra båtar torsk över 15 kilo och sejar kring 10 kilo.

Rödingarna var både vackra, stridbara och tillsynes välmående. Fjällfisket på Söröya överraskade oss alla. Helt klart ett alternativ till havsfisket.

Sugen att resa till Söröya? Här kan du finna den information du behöver samt boka din resa.


Lakfiskeguide Norrbotten

Överkalix När det är som kallast och mörkast på året vaknar denna säregna sötvattenslevande torskfisk till liv. Bästa tiden för lake anser jag vara från december till slutet av februari. Under denna tid leker även laken men jag har märkt att lektiden kan variera en del mellan olika vatten. I de vatten jag fiskar i brukar leken ske från mitten av januari fram till i mars. Lakfisket här uppe i norr sker främst från isen men faktum är att det går alldelens utmärkt att meta lake. Själv har jag med framgång bottenmetat lake från slutet av september fram till isläggningen.

I de norra delarna av vårt land trivs laken bra och det finns faktiskt lake i de flesta av våra sjöar plus i skärgården, älvarna och även i många åar. Vad det gäller fiskeplatser så har jag märkt att ju närmare leken kommer desto grundare finner man i regel laken.

Men redan i god tid innan leken tycks laken vara på plats i närheten av sina lekplatser så fiskesäsongen är tämligen lång. Om man fiskar i okända vatten finns det en del utgångspunkter man kan utgå ifrån för att öka chanserna att hitta fisken. Men lakfiske är inte lätt och fiskar man i större sjöar så är det ofta väldigt knepigt att hitta fisken. Nyckeln är att hitta lakarnas lekplatser och om man nu lyckas med det så brukar det innebära att man funnit en pålitlig plats som i regel håller år efter år.

Intressanta ställen i sjöar är främst vid grund eller utanför åars in och utflöden. Områden med avvikande bottenstruktur kan också vara värt att prova. Jag vet av en sjö där botten består av mest lera men i en del av sjön är det hård botten med mycket sten. Just denna plats är ett pålitligt ställe i den sjön.

I åar som mynnar ut i havet brukar mynningsområderna vara pålitliga ställen. Men en del av lakarna kan även vandra upp en bit i åarna. Då kan det vara värt att testa nedanför strömmande partier där ån vidgar ut sig. Ett plus är också om det är lite djupare här. Dessa platser blir en naturlig samlingsplats för laken inför leken. Ett tips är att fiska närmare land där botten sluttar.

Alla som fiskat lake vet att vissa hål kan ge stora fångster medans ett annat hål bara någon meter ifrån inte ger en enda fisk. Detta faktum visar att laken följer vissa vandringsstråk och det gäller då att hitta dessa. Bottenstrukturen betyder således väldig mycket.

För att lyckas med sitt lakfiske är det viktigt att fiska rätt tid på dygnet. En god regel är att vara på plats just innan det börjar skymma ute. Under skymningen fram tills det blivit mörkt är den bästa och säkraste huggperioden. Sedan så följs det av fler huggperioder under kvällen lopp, men oftast tenderar dessa att med tiden bli allt kortare och mindre intensiva. Något som jag dock aldrig har provat men skulle vara kul att testa är att fiska i gryningen.

När laken är på humör så är den inte de minsta kräsen vad det gäller beten och metoder. Fast ibland kan faktiskt lakarna var väldigt försiktiga och då speciellt de större honorna. Vad det gäller beten så har jag inget favoritbete direkt. Vissa kvällar fungerar ett bete bättre än ett annat medan det en annan kväll är det omvända. Löja, strömming, nejonöga och räka är mina favoriter men har fått lake på andra beten också. En bit laklever kan ibland få de kräsna fiskarna att hugga. Laken har mycket bra luktsinne så det är viktigt att betet luktar starkt så tänk därför att byta bete ofta. Förutom luktsinnet så använder sig laken mycket av sitt känselsinne. Där av är det viktig att locka till sig fisken genom att slå sin pirk eller jiggkrok i botten vilket lockar till sig fisk från längre håll.

De senaste åren så har det blivit allt populärare att fiska med jiggkrokar vilket ger en bättre känsla kan jag tycka. I djupa vatten där det är lite strömt så använder jag helst jiggkrokar och fiskar med flätlina medan jag brukar köra med nylonlina och pirk där det är riktigt grunt. Enligt min mening fiskar många med alldelens för grova grejor som helt saknar känsla, överdimensionera därför inte din utrustning för laken hugger inte alltid rejält utan rätt ofta är det frågan om försiktiga napp.

Något som jag funderat att prova är att ismeta efter lake. Då tänker jag främst i okända vatten då man letar nya platser. På detta sätt gör man sökandet mera effektivt.

Enligt många är laken en ful och äcklig fisk, något som jag inte håller med om. Färteckningen skilljer sig rejält mellan lakarna både i mönstringen och färgerna. Den ena fisken är olik den andra. Just denna lake är ovanligt mörk medan den nedan är ljus i färgen. Märkligt är att dessa är tagna i samma vatten.

I början av vintern 2012-2013 gjorde jag en seriös satsning på lake. Förvisso bara 2 fiskepass då jag mäskade upp två fiskeplatser under en vecka innan jag fiskade. Belöningen kom i form av denna lake som passerade 4 kilosgränsen.

Denna vackra lake fick jag mitt i sommaren då jag fiskade efter gös. Oväntat men häftig fångst. Men det är inte den enda laken jag fått under sommaren. För många år sedan lyckades jag lura upp en lake på spinnare!

Vilka kända fiskeplatser finns det här uppe i Norrland och var hittar man de riktigt stora? Bra ställen som brukar ge större mängder fisk som jag känner till är främst Furufjärden vid sågen i Örarna och i Aleåns mynningsområde och vidare ut i Ersnäsfjärden. Umeälven, Piteälven, Alterälven, Luleälven, Råneälven, Kalixälven och Torneälven är exempel på älvar och åar där det fiskas lake. Just i älvarna verkar lakarna kunna växa till sig ordentligt. Genom åren har det tagits massor av storlakar i Piteälv och Umeälv men även en del i Luleälven och Torneälven.

De största lakarna kanske dock simmar någon annanstans nämligen i någon av alla våra sjöar. Då och då tas det riktiga praktexemplar i olika sjöar och oftast handlar det då om slumpfångster. Jag minns speciellt en bjässe på hela 8,2 kilo som fångades i det passade namnet Lakatjärnen norr om Boden. Året var 1997.

Jag tror att det finns väldigt mycket kvar att upptäcka inom detta fiske och då framförallt i våra sjöar men även ute i alla de skärgårdsvikar. För de som inte fryser så lätt och inte räds för mörkret är det bara att ge sig ut på jakt efter denna märkliga fisk. Belöningen kan i bästa fall bli en storlake eller i sämsta fall lite frisk luft.

Som prenumerant på Fiskejournalen får man tillgång att titta i deras omfattade fångstregister på stora fiskar. Här kommer de vatten från Norrbotten som registrerat lakar på över 4 kilo.

Piteälven, Alterälven, Luleälven, Kalixälven, Torneälven, Laisan, Rapasundet, Furufjärden, Lakatjärn, Miekojärvi samt Gråträsk.

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar