När jag läste rubriken på Svenskt näringslivs debattartikel 29 mars så verkade den klart intressant. "Så får vi mer värde för skattepengarna i länet". Som kommunanställd samhällslärare läser man ju genast vidare. Efter avslutad läsning var jag dock mer provocerad än på länge av en debattartikel.
Grundtanken om att ytterligare skattehöjningar i fattiga kommuner inte är lösningen tänker jag inte argumentera om. Idag betalar man mer än 6 procent mer i skatt i den kommun med högst skatt än i den med lägst. Det känns som att smärtgränsen kanske är nådd.
Det är istället resten av artikeln som gör mig rasande. Författarna menar att höga meritvärden i skolan under enstaka år visar att kommuner som effektiviserar, nästan automatiskt också är framgångsrika. Brukarenkäter i andra kommuner används som bevis på att det visst även går att spara mer inom äldreomsorgen. Övriga kommuner ska lära sig av detta och sluta slösa med skattemedel.
Bakom meritvärden och positiva brukarenkäter står lågavlönade vårdanställda och lärare, ofta deltidsanställda eller vikarier. Människor som ofta vänder ut och in på sig själv för att hinna med och som ofta ligger på eller över smärtgränsen. Det är inte effektiviseringar och besparingar som ligger bakom de goda resultaten. Det är människor som täcker upp för varandra för att det saknas personal och andra som går in i väggen, när de tillslut känner sig otillräckliga av ännu ett sparkrav. Det är dom som ligger bakom resultaten.
Utöver detta så finns dom i kommunerna som jagar och ansöker om vartenda statsbidrag som finns för att täppa hålen i en kommunekonomi på minus.
Jag tycker att det är direkt osmakligt att företrädare för Svenskt näringsliv ens yttrar sig i frågan. Tala om förakt för människorna på golvet. Tala om verklighetsfrånvänt. Istället får dom gärna använda sitt debattutrymme till att ge förslag på hur fattiga kommuner, mitt i en lärarbrist, ska kunna erbjuda konkurrenskraftiga löner. Eller hur kommuner ska kunna erbjuda heltid till vårdanställda för att inte tappa medarbetare till gruvan. Eller som i vårt fall hur en kommun ska få relevant ersättning av det statliga företaget som hämtar miljarder och lämnar oss med uppdämda älvar och reglerade vattendrag.
Be om ursäkt. Gör om och gör rätt. Eller behåll era åsikter för er själva.