Vilket Norrbotten vill jag leva i?
Ett Norrbotten som håller ihop, där vi utvecklar vår gemensamma välfärd.
Ett Norrbotten där ingen lämnas efter, där vi har en valfrihet och god kvalité i hälso- och sjukvården, vård- och äldreomsorg för alla människor.
Eller ett Norrbotten där vi görs till kunder på en marknad. Där vinstintressen styr välfärden. Där vi värderas utifrån hur lönsamma vi är. Eller hur pass duktiga vi är. Där människor som behöver mera hjälp lämnas efter. Där de som betalar för sig kan få det de behöver, men inte andra. Där svårigheterna att komma in på bostadsmarknaden blir orimliga.
Där steget till en egen bostad och ett värdigt liv blir oöverkomligt för många människor. Där steget till att få schysst arbete eller ett telefonabonnemang är en ouppnåelig dröm. Där vi deltar in människor i de som sköter sig och är ordningssamma och så de andra. De andra som har problem. Det är en farlig väg att gå.
Jag vill leva i ett Norrbotten där vi ser hela människan och tillsammans arbetar för tillväxt och utveckling. Ett Norrbotten för alla.
Kommunerna och regionen kommer att bli tvungna till effektiviseringar under den närmaste framtiden, då de ekonomiska hjulen rullar i långsammare takt. Samtidigt har vi i länet utmaningar i form av en åldrande befolkning och en folkhälsa hos norrbottningarna som inte är bra.
Bara tillsammans och med en helhetssyn på människan kan vi lösa våra utmaningar.
Vi måste prioritera de mest utsatta och se till att de beslut vi tar är långsiktiga och väl genomlysta. Det handlar om att säkra ett trygg vård och omsorg för framtiden.
Att se att en människa är så mycket mera en en enskild diagnos, en enda journalanteckning eller en statistisk kostnad. Vi har alla samma behov av trygghet, ekonomisk försörjning, meningsfull tillvaro, självkänsla och gemenskap.
Vi måste gemensamt lyfta blicken och se i ett djupare och vidare perspektiv på människors behov och höja medvetandet kring hur kropp och själ hör ihop. Vad är det att vara människa? Vad är ett gott liv för mig? Vad är ett verkligt gott liv för andra?
Klyftorna i vårt land och i vårt län har drastiskt ökat mellan de som har resurser och de som ingenting har, det vet vi alla. Det är en grogrund för utvecklingen av av vårt största folkhälsoproblem, psykisk ohälsa, ensamhet och missbruk.
Ändå pratar vi så lite om detta!
Vi ser på ohälsotalen och säger att vi måste få ner dem, det kostar för mycket.
Men vi pratar inte om varför det ser ut så här. Vilka är grundorsakerna?
Rapport efter rapport visar att den psykiska ohälsan ökar år efter år i Sverige, framför allt bland unga, kvinnor och gamla människor.
Försäkringskassan uppger att sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökat med 159 procent mellan 2011 och 2018, det är en enorm ökning.
Mer än en miljon svenskar äter antidepressiv medicin. Socialstyrelsens lägesrapport 2018 visar att den psykiska ohälsan ökat med 71 procent, sedan 2011.
Många människor, cirka 40 procent av Sveriges befolkning, lider av någon form av psykisk ohälsa. De som inte är direkt drabbade genom egen psykisk ohälsa är indirekt drabbade eftersom man har kanske en anhörig som lider av psykisk smärta.
Den själsliga smärtan och det psykiska lidandet är svårare att se för det blotta ögat, än den fysiska sjukdomen. Det är sannolikt en orsak till att psykisk smärta för vissa anses som mindre problematiskt än fysisk. Vi har 1500 självmord årligen i Sverige, det är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-44 år. Trots att den psykiska ohälsan, framförallt depression och affektiva sjukdomar som manodepressivitet - skördar så många liv per år är knappast den psykiatriska vården högprioriterad.
Ångest och depression är svåra att mäta, bevisa och påvisa. Inga enkla blodprover eller mätningar kan bevisa att en människa verkligen lider av psykisk smärta.
Många människor betraktar fortfarande ångestattacker och depressioner som ett tecken på svaghet och självömkan. Ofta bemöts människor som lider av utmattningsdepressioner och andra psykiatriska tillstånd med rädsla och förakt.
Stigmatiseringen, skuld och skam, kan vara svårast att bära.
Man vågar inte tala om på sin arbetsplats vad man lider av, utan det är många förtäckta sjukskrivningar som magproblem och ryggvärk som egentligen handlar om psykisk smärta. Människor mår allt sämre, och i all statistik, ökar den självskattade psykiska ohälsan.
Tyvärr så förminskar vi dessa sjukdomar och medicinerar ihjäl människor utan att angripa grundproblemet. Varför mår vi dåligt? Hur ska vi skapa ett samhälle där vi ser människor som hela människor med både, kroppliga, själsliga och andliga behov. Hur vi bygga ett människovänligt samhälle? Där alla har rätt till ett gott liv.
Hur tar vi hand om våra äldre, funktionshindrade och våra barn. När orken att vara en god dotter eller en bra mamma eller pappa tryter, då måste samhället finnas där.
Det handlar inte om individens ansvar utan det handlar om samhälleliga strukturer.
Vi är fast i en bubbla av för mycket arbete, för lite tid för återhämtning och vila. Vi kan inte simma fortare i vår bubbla utan vi måste rensa bort allt som tynger oss, dålig mat, för lite rörelse, omänskliga krav, prestationer i allt.
Psykisk smärta måste i vården jämställas med fysisk smärta. Och vården måste få möjlighet och resurser att ge adekvat vård till dessa personer. Antalet psykiatriska vårdplatser har minskat sedan 1996 från 7300 till 4500. En stor minskning av vårdplatser samtidigt som larmrapporterna om ökad psykisk ohälsa ökar.
Stora brister finns i samordningen mellan slutna och öppna psykiatriska vården. Uppföljning måste ske direkt.
BRIS årsrapport beskriver en ständig ökning av den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Den grupp där självmorden ökar snabbast, liksom en ökad förskrivningen av psykofarmaka till mycket unga människor.
Bristen på pengar, forskning och resurser är akut.
Men det enskilt största problemet handlar om attityder, om värderingar om bristande respekt för människan som lider av psykisk smärta eller missbruk.
Också psykiskt sjuka eller människor som lider av missbruk är människor med rätt till god vård. Rätt till en bostad, respekt och rätt till ett värdigt liv. Alla människor oavsett vem man är om man är duktig eller skötsam eller sliter med ett missbruk har rätt en bostad. Utan ett hem kan man inte helas och komma på fötter.
Vi behöver bygga fler bostäder som människor har råd att bo i. Vi måste lära oss att se på en människa med nya ögon, utan stigmatisering, nedlåtande värderingar och attityder. Det handlar om allas ansvar.
Vi har alla skrapat grogrunden för ett samhälle där många hamnar i psykisk sjukdom och livslång ohälsa. En del av ökningen bygger sannolikt på sociala problem. Nedmontering av sjukförsäkringen och omänskliga krav på återgång till arbete, ekonomiska problem och segregation. Ökade klyftor i hälsa, ekonomiskt och socialt.
Vi lever i en bubbla fylld av skräp, dålig mat, brist på rörelse, prestation och individualiserat samhälle, och sen ska vi simma fortare och fortare.
Vi kan inte simma fortare. Vi måste istället städa ordentligt i vår bubbla. Vi har alla ett ansvar du, jag eliten, politiken, etablissemanget, facket, arbetsgivarna och hela samhällsbygget.
Vi har blivit ett mer slutet samhälle där klyftorna mellan människor i hälsa, ekonomi, utbildning och livsutrymme har ökat.
Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden har ökat och omfattar numera bredare grupper. Om man inte har en bostad så kan man inte helas och komma vidare i sitt liv. Våld, stress och utsatthet blir än mer tydligt. Man blir fastlåst i sin situation.
Hälsoklyftorna och utbildningsklyftorna har ökat dramatiskt. De ekonomiska klyftorna har ökat och fortsätter att öka.
De mest utsatta har blivit ännu mera utsatta. Samhället har blivit mer segregerat med stora socialt utsatta grupper. Glesbygden har halkat efter i utveckling, social service och möjlighet till ett bra liv för människor.
Vi måste överbrygga alla klyftor för framtiden.
Vi måste som politiker våga ha visioner om vilket samhälle som vi vill skapa.
Vi måste se hela människans behov och lyfta samhällsfrågorna till en högre medvetandenivå. Försöka förstå vad det verkligen innebär att vara människa och se att vi alla hör ihop. Ingen tjänar på att några blir mer mer utsatta.
Hälso- och sjukvården samt kommuner och landsting måste få ökade resurser och psykiatrin och missbruksvården ska prioriteras mycket mer än idag. Vi måste satsa på fler vårdformer för psykisk ohälsa och ökat stöd till eget boende och ökade möjligheter till psykoterapi.
Satsningar på bredare föräldrarstöd och äldrestöd i olika former.
Se människan bakom missbruk, psykisk ohälsa och funktionshinder.
Men så mycket mer måste göras! Vi måste fortsätta och intensifiera arbetet med att skapa en jämlik hälsa. Fortsätta det förebyggande hälsobefrämjande arbetet i kommuner och i regionen. Underlätta och öka samverkan mellan kommuner och landsting och andra aktörer. Prioritera jämställdhetsarbetet i kommuner och förebygga mäns våld emot kvinnor.
Vi måste överbrygga alla klyftor för framtiden! Se hela människans behov och lyfta samhällsfrågorna och politiken till en högre medvetandenivå.
Katarina Burman (V) Kalix
kommunstyrelsen 2:a vice ordförande
socialnämndens ordförande