En egnahemsrörelse kan hjälpa bostadsdrömmen

Sju av tio svenskar vill bo i småhus. Ändå byggs det färre egna hem än på hundra år, skriver debattören.

Att få bo i ett eget hus av något slag är drömmen för de allra flesta. Det behövs en politik som gör detta möjligt, skriver debattören.

Att få bo i ett eget hus av något slag är drömmen för de allra flesta. Det behövs en politik som gör detta möjligt, skriver debattören.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER/TT

Debatt2025-06-25 02:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Samtidigt växer klyftorna mellan dem som äger ett boende och dem som aldrig får möjligheten. Den senaste tidens ekonomiska inbromsning riskerar att ytterligare öka klyftorna. 

Decennier av dysfunktionell bostadspolitik och omfattande regelkrångel och handläggningstider har lagt grunden för ett underskott av småhus. Senast Sverige stod inför samma ras i nyproduktionen av bostäder var i början på 90-talet. Då ledde det till att vårt land gick in i en ekonomisk depression med kraftigt fallande BNP. 

Dagens situation är likartad. Det senaste decenniets obalanserade byggande med fokus på kvantitet - många små lägenheter i höghus - har skapat omfattande problem. Många kommuner brottas med att barnfamiljer flyttar därifrån för att kunna finna en passande bostad, ofta en villa eller ett radhus. 

Sverige behöver en ny bostadspolitisk satsning som gör det möjligt för fler att köpa en tomt och låta bygga sitt drömhus. Genom att översikts- och detaljplanera fler stadsdelar med småhus skapar vi både hållbar samhällsplanering och förutsättningar för hushåll med olika bakgrund att äga sina hem. Precis som i den historiska egnahemsrörelsen kan staten, kommunerna och byggbranschen gemensamt bana vägen till en trygg framtid. 

För över 100 år sedan var målet att fler skulle få möjlighet att äga sitt boende. Över tid förbättrades boendestandarden när småhus med trädgårdar ersatte trånga hyreskaserner. När fler ägde sina boenden skapades även förutsättningar för långsiktig ekonomisk stabilitet och ett ansvar för sin egen bostad. 

Resultatet präglade den svenska stadsplaneringen under många år. Trädgårdsstadens ideal med blandad grönska och bebyggelse dominerade. Fram till 1970-talet var dessa ideal centrala för den svenska drömmen om villa, vovve och Volvo. Sedan gjorde miljonprogramssatsningen och dess storskaliga produktion småhus till undantag snarare än regel. 

Över tid har det inneburit en ökad boendesegregation, bostadsbrist i expansiva regioner och höga trösklar för förstagångsköpare. Vi har fått en regional obalans och avfolkning av mindre orter. 

Störst ansvar vilar på kommunerna som måste ta ett tydligare ledarskap. Vi ser tre nyckelåtgärder för att möjliggöra fler småhus: 

  • Ställ krav på blandad bebyggelse i den kommunala planeringen. Översiktsplaner, områdesprogram och detaljplaner bör alltid innehålla en andel småhus, radhus eller egnahemstomter så att nya stadsdelar får varierade upplåtelseformer, social blandning och lägre inträdeströsklar.
  • Halvera handläggningstid och kostnad i plan- och byggprocessen. Strama upp regelverket genom att stryka kommunala särkrav, införa automatiskt startbesked efter beviljat bygglov och samordna tekniska normer nationellt.
  • Inför ett statligt garanterat startlån för unga förstagångsköpare och barnfamiljer. Modellen – hämtad från de historiska egnahemslånen – sänker kontantinsatskravet och gör det möjligt att äga sin bostad tidigare. Lånet amorteras successivt och efter hand återstår en skuldfri husägare med eget kapital.

Det är dags för Sverige att göra om och göra rätt. Bygg nya trädgårdsstäder med modern teknik. Utgå från en bostadspolitik som tar hänsyn till hur människor faktiskt vill bo. Det är dags för en ny egnahemsrörelse.