I jämförelse med många andra länder har Sverige varit framgångsrikt i fråga om att minska antalet arbetsplats- och trafikolyckor. Det är resultatet av ett nära samarbete mellan organisationer, myndigheter, fack och arbetsgivare.
Nästa år fyller Nollvisionen 25 år, den om att ingen ska skadas allvarligt eller dödas i trafiken. 1997 avled 545 personer i trafiken, i fjol 190 och första halvåret i år 93 personer. Under samma tidsperiod minskade också antalet sjukhusinlagda på grund av trafikolyckor med ungefär hälften. Och i fjol uppnåddes etappmålet om högst 220 omkomna i trafiken.
Bakom dessa framgångar ligger ett långsiktigt och strategiskt arbete med tydligt uppsatta mål. Transportstyrelsen går vidare med nya etappmål som bland annat innebär ytterligare en halvering av antalet dödsfall i trafiken till år 2030. När det gäller fallolyckor finns inget motsvarande, inte heller någon som har det övergripande ansvaret. Och resultatet är nedslående. Antalet olyckor ökar, trots regeringens halvhjärtade löfte 2016 om att halvera antalet fallolyckor.
Fallskador drabbar fler kvinnor och leder till allvarliga konsekvenser som tenderar bli än värre med stigande ålder. Cirka 18 000 svenskar drabbas årligen av höftfrakturer som kräver en omfattande vård och ökad risk för förtidig död. Ett fåtal återfår helt sin tidigare förmåga att gå normalt efter en höftfraktur vilket förändrar livet för många både fysiskt och psykiskt. Det är ett högt pris.
Att ha ramlat och slagit sig illa innebär inte bara ett lidande för den som drabbas utan är också kännbart samhällsekonomiskt. Enligt tidigare beräkningar av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, kostar fallolyckor samhället cirka 25 miljarder per år vilket är mer än kostnaderna för trafikolyckor. Det är alltså ekonomiskt mycket lönsamt att förhindra fallolyckor.
Vinter, mörker och halka i kombination med kommuner som snålar med snöröjning och sandning ställer till det för 20 000-25 000 fotgängare så illa att de måste besöka akuten. Kostnaderna för detta beräknas vara 2-3 gånger så stora som vad vinterväghållningen kostar. Och enligt Väg- och Transportforskningsinstitutet är kostnaderna för personskador högre i kommuner där det läggs små resurser på vinterväghållning. Forskning från Chalmers visar också att fyra av fem halkolyckor kan undvikas med uppvärmda gator.
Fall- och halkolyckor är det kanske minst uppmärksammade folkhälso- och samhällsproblemet. Trots vetskapen om den demografiska utvecklingen och de stora vårdbehoven hos allt fler sköra och äldre de närmaste tio åren. Fram till år 2030 beräknas antalet personer som är 80 år och äldre öka från dagens 500 000 till 800 000. Om inget radikalt händer lär det bli mycket trångt på sjukhusen framöver.
2022 måste bli året då riksdagen inte bara formulerar utan också prioriterar en Nollvision för fallolyckor. För orsakssambanden för fallolyckor är inte mer komplexa än för andra olycksfall. Så det går att göra något och det måste göras någonting åt fallolyckorna. Vem blir den partiledare som först träder fram och lovar arbeta för en halvering av antalet fallolyckor fram till 2030?