Jag besökte Anders Sunnas utställning i Kulturens Hus i Luleå för några dagar sedan. Såsom kulturpolitiker (S) i Luleå kommun försöker jag hålla mig uppdaterad om viktiga kulturhändelser i kommunen. Jag fick se ett kraftfullt måleri som till formen påminner om 1970-talets affischinspirerade konst. Sunnas konst är agitatorisk och präglad av hans starka engagemang för samer och renskötsel. Uppenbarligen delar han många samers uppfattning att samer och rennäring förtrycks av det svenska samhället.
Men när jag läste Norrbottens-Kurirens reportage den 14 mars blev jag förvånad. Svenska tornedalingars riksförbund, STRF, polisanmäler utställningen såsom utgörande hets mot tornedalingar som folkgrupp! Dessutom anser sig en befattningshavare i STRF förtalad då hon i kanten av en målning är avbildad i anslutning till en blödande ren.
Såsom tornedaling hade jag alls inte känt mig hetsad mot när jag besökte utställningen. Jag var tvungen att gå tillbaks till Kulturens hus för att försöka se hetsen med väckta ögon. Och nog är Sunna skarp i sin kritik av det som under många år har drabbat samerna och rennäringen. Han målar tämligen elaka porträtt av många olika företrädare för det svenska ”storsamhället” och emellanåt har han ett bildspråk syftande till att associera svenska myndigheter med totalitära makthavare. Men jag kände mig fortfarande inte ett dugg hetsad emot i min egenskap av tornedaling. Och den tämligen diskreta karikatyren av STRF:s representant hade jag missat vid mitt första besök. Men inte heller nu när jag sett den tror jag för ett ögonblick Sunna menar att hon dödar samernas renar.
Svenska Tornedalingars Riksförbund har säkert en viktig uppgift att fylla men debatt om konst skall inte föras via polisanmälningar.