När politiker börjar detaljstyra frågor som egentligen är tjänstepersoners expertområde, som gatubredd eller tekniska lösningar, är vi fel ute. Det är inte ett demokratiskt underskott att respektera yrkeskunskap – det är en förutsättning för att demokratin ska fungera.
Som förtroendevald politiker kan det ibland vara svårt att veta gränsdragningen mellan vad som är en fråga för politiken och vad som är en fråga för tjänstepersoner. En bra regel brukar vara att politiken bestämmer vad som ska utföras och tjänstepersoner ansvarar för hur det ska utföras. Tjänstepersoner besitter en helt annan sakkunskap i frågor än vad de folkvalda politikerna gör och våra uppdrag ser olika ut. Att bestämma hur bred en gata ska vara är inte en fråga för politiken att avgöra. Som förtroendevald politiker ska du inte behöva ha kunskap om vägar och gators utformning, eller om vilken dimension det ska vara på ett rör då vi bygger ut VA-nätet. Den typen av tekniska detaljfrågor är det tjänstepersoner som är bäst lämpade att avgöra.
Nämnden ger förvaltningen ett uppdrag att genomföra reinvesteringar i bostadsgator genom att avsätta en viss mängd pengar till det. Sen är det upp till förvaltningen att komma tillbaka med ett förslag om vilka gator som ska åtgärdas. I samband med att vi beslutade om att godkänna förslaget om reinvestering med en vägbanebredd på 5,5 meter, presenterades ett ekonomiskt underlag som visade på vad det skulle kosta att återställa gatorna till 12 meters bredd. Det visade att det blir 42% dyrare, och skillnaden i pengar för bara en enda gata på 420 meter är 3 miljoner kronor. Som en jämförelse lägger vi ca 6 miljoner 2025 för att åtgärda enskilda vägar på landsbygderna.
Skribenterna menar på fullaste allvar att en fråga som berör utformning av bostadsgator ska beslutas av fullmäktige, det högsta beslutande organet i kommunen. Med ett borgerligt styre som vill detaljstyra på den nivån skulle det bli långbänkar av vartenda beslut.
Det florerar också en falsk bild av att snöröjningen av gatorna skulle förändras då gatan är smalare. Vägområdet är fortfarande detsamma, och området på sidan om gatan är tänkt som ett snöupplag – oavsett om underlaget är asfalt eller gräs. Bredden på gatan kommer alltså inte att påverkas vintertid, förutom vid tillfällen då det kommer mycket snö och man inte hinner med att köra undan snö från gatorna. Så sker i alla bostadsområden, oavsett gatubredd.
Moderaterna anser sig också veta att risken för olyckor höjs genom att vägarna blir smalare. Det talar rakt emot den forskning som finns och som trafikingenjörerna utgår från vid gatuutformning. Att minska vägbanebredden ger en reduktion av personskadorna på 5-10% per meter vägbredd. Det är farten som är den stora faran och problemet. Vid påkörning av en oskyddad trafikant i 30 km/h dör en av tio. Vid påkörning av oskyddad trafikant i 50 km/h dör ca hälften.
I Moderaternas värld åker alla bil och bor i villa i Luleås tätort. Vi försöker se till att fördela resurser likvärdigt över hela kommunen och till samtliga medborgare. Vi ser att det behövs såväl gång- och cykelvägar som lekmiljöer. Funktionella bostadsgator och genomfartsvägar. Gröna parker och trevliga gångstråk. Levande mötesplatser och fungerande kollektivtrafik. Det tycker vi är viktigt och bra.