I fredags såg jag Thåström på Luleå energi arena. Han gjorde en spelning i Luleå för att sen turnera vidare. Hade inte spelat i Luleå på typ 18 år så det var väl en stor sak att han nu valde att vända kosan norrut. Under spelningen såg jag journalister från den lokala media som i dagarna har valt att stänga ner kultursidorna springa runt och fotografera och intervjua besökare om vad de tyckte om konserten. Dagen efter kan jag läsa vad nöjesredaktören tyckte om en konsert som redan utspelats och som inte kommer att gå att besöka igen, eftersom den redan varit. Ett one night stand.
Samtidigt har också Norrbottensteaterns senaste uppsättning ”Stulna juveler” haft premiär i veckan. En föreställning som kommer att spelas under flera månader, med stora möjligheter för alla som bor i länet att gå och se den. En föreställning av en teater som har varit verksam i Norrbotten sedan 1967 (landets första länsteater). Men ingen media på plats. Ingen journalist som fotar besökare och frågar vad de tycker om pjäsen. Ingen redaktör som dagen efter sammanfattar föreställningens innehåll såväl som skådespelarnas prestationer med kompetens och kunnighet. Den långsiktiga relationen offras för ett one night stand. Hur går det ihop med ambitionen att ge röst åt och för det lokala samhället?