Genom att sänka statsbidragen till regioner och kommuner för insatser till stöd för de nationella minoritetsspråken sätter regeringen minoritetspolitiken och det gemensamma kulturarvet på spel.
Vad innebär detta konkret för Sveriges nationella minoriteter och de kommuner som ska arbeta för deras rättigheter? Följderna är allvarliga:
- Försämrade kulturarrangemang: Kommunerna tvingas dra ner på aktiviteter som lyfter fram minoritetsspråken och deras kultur. Detta leder till minskad gemenskap och ökad ensamhet bland minoriteterna.
- Psykisk ohälsa: Nationella minoriteter har generellt en sämre psykisk hälsa än majoritetsbefolkningen. Att minska tillfällena då deras språk och kultur lyfts fram riskerar att förstärka detta.
- Risk för språkdöd: För hotade språk är risken överhängande att de försvinner om de inte får tillräckligt stöd och synlighet i samhället.
- Nedskärningar inom utbildning och äldreomsorg: Barn och unga förlorar viktiga språk- och kulturupplevelser, vilket påverkar deras möjlighet att ta till sig sina förfäders språk. Äldre får sämre tillgång till språk- och kulturaktiviteter, vilket försämrar livskvaliteten på ålderns höst.
- Försämrad demokratisk delaktighet: Mindre information på minoritetsspråk och färre böcker och tidningar på minoritetsspråk på biblioteken drabbar språkens synlighet och kommunernas möjlighet att nå ut till sina invånare.
Centerpartiet vill stärka de nationella minoritetsspråkens status. Sverige har sedan 25 år tillbaka förbundit sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Trots detta har landet vid upprepade tillfällen kritiserats av Europarådet för att inte leva upp till sina åtaganden. Vi accepterar inte att Tidöpartierna missgynnar och ignorerar det regelverk som ska skydda minoriteter och minoritetsspråk.
Att arbeta för minoriteternas rättigheter handlar inte bara om att följa lagen – det är en moralisk skyldighet. Regioner och kommuner måste få de resurser som krävs för att bedriva ett framgångsrikt arbete med minoritetsfrågor. Att förbise detta är att svika både minoriteterna och det gemensamma kulturarvet.
Regeringen måste ta sitt ansvar. Sveriges nationella minoriteter förtjänar mer – inte mindre.