Det så kallade överskottet är en illusion. Verksamheten visar i själva verket ett underskott på 482 miljoner kronor. Kostnaderna har skenat, trots åtgärder som minskad hyrpersonal och ökad digitalisering. Divisionerna har överskridit sina budgetar med hela 692 miljoner kronor. För att rädda siffrorna har regionen tvingats ta 654 miljoner kronor ur sin reserv – resultatutjämningsreserven – samt lutat sig mot ett positivt finansnetto och statliga bidrag. Det är som att ta ett sms-lån för att betala elräkningen och kalla det för en stabil ekonomi.
Personalkostnaderna har rusat. År 2024 uppgick dessa till 7 025 miljoner kronor, inklusive pensionskostnader och hyrpersonal – en ökning med 24,8 procent på bara två år. Detta trots att man tagit hem hyrpersonal och istället anställt fler i egen regi. Samtidigt har regionen anställt 57 nya chefer och 93 nya administratörer. Resultatet är en växande administrativ koloss, medan resurserna för kärnverksamheten minskar.
2025 kommer reservkassan att vara tömd. Positiva resultat, som under rekordåret 2021 under en annan majoritet, är nu ett minne blott. Prognosen för 2025 pekar mot ett underskott på en miljard kronor.
Vad får vi norrbottningar för våra pengar? Fler chefer, fler administratörer, fler politiker och fler regionråd – men mindre vård. Enligt den senaste statistiken från ”Vården i siffror” är vi sämst i landet när det gäller tillgång till primärvård. Endast 45,8 procent får medicinsk bedömning av läkare inom tre dagar på hälsocentral – jämfört med rikssnittet på 86,9 procent. Vi ser en vård och ekonomi i fritt fall.
Nu krävs handlingskraft. De styrande måste sluta ducka. Regionen har skjutit upp besluten länge nog. Vi står inför en strukturell obalans där divisionerna år efter år tillåts överskrida sina budgetar, vilket urholkar både ansvarstagande och framtidstro. Åtgärdsplaner har hittills varit verkningslösa.
Vi kräver: skärpt budgetdisciplin, stärkt primärvård, effektiv ekonomistyrning och digital uppföljning i realtid.
Det är dags att ta ansvar – inte skylla ifrån sig. Norrbottningarna förtjänar vård i tid, av personal som orkar. Vi kan inte längre lappa och laga med pengar ur reservkassan. Om inget görs riskerar vi att förlora både personal och allmänhetens förtroende. Det handlar om vår gemensamma framtid – och vår gemensamma välfärd.