Debatt: Rusta musiklivet för att också rusta Sverige

Det finns ett samhällskontrakt som säger att vi ska ha professionell musik i hela Sverige. Och när orosmoln hopar sig, och världsordningen skakar i sina grundvalar får samhällets gemensamma åtaganden för kulturlivet plötsligt en helt ny klang.

Regional Musik i Sveriges, RMS, 22 medlemsorganisationer, med uppdrag att sprida musik i alla hörn av sina regioner, är Sveriges mest finmaskiga nät av musikinstitutioner. Många av dessa är sprungna ur en tid då 35 professionella militärmusikkårer utgjorde en viktig del av den musikaliska infrastrukturen i Sverige. Det var då en självklarhet att konstnärliga uttryck och samhällets funktioner hängde tätt samman.

Musiken är en bärande del i livets ritualer och ceremonier, och när vi nu ser mänsklighetens allra mest brutala ritual utspela sig genom väpnad konflikt i Europa behövs musiken mer än någonsin. Ukrainas 10 militära musikkårer i fredstid har ökat till över 60 sedan Rysslands invasion. Man satsar på ”cultural forces” med bland annat musiker och komiker. Ett samhälle i kris och krig behöver kultur där människor, om än för en liten stund, kan lämna eländet och vila i någon form av normalitet. Behovet av levande musik blir särskilt stort vid begravningar, på sjukhus, vid ceremonier och vid fronten.

I en tid då totalförsvaret rustas upp, och där åtskilliga miljarder satsas på kulor och krut ser vi behovet av att säkra personalförsörjningen till de kulturella institutionerna runt om i Sverige. De yrkeskategorier vi anlitar är viktiga i konflikttider, och det behövs aktiva insatser för att rätt kompetens utbildas och görs anställningsbar i den kulturella infrastrukturen. Det gäller allt från scen-, ljus- och ljudtekniker till musiker, dirigenter och producenter som håller hög internationell nivå. 

Budskapet är tydligt. Musik- och kulturlivet ingår i totalförsvaret och bör i upprustningens tider ses som en angelägen post i budgetarbetet. Minskad statlig kulturbudget bidrar till ett mindre resilient Sverige. Ett Sverige ingen av oss vill leva i. 

Våra regionala musikinstitutioner måste vara redo att växla upp och intensifiera vårt arbete vid kris eller krig för att kunna bibehålla en normalbild och uppfylla det grundläggande behovet av trygghet i samhället. För att klara det måste musiklivet förbereda sig. Vi behöver kompetensutvecklas för att stärka vår motståndskraft och uthållighet, för att uppfylla vår del av det Sverige vi alla vill leva i.