VĂ€ldigt trĂ„kigt men begripligt nĂ€r bara tvĂ„ behöriga hade sökt. ĂndĂ„ mĂ„ste jag hĂ€pna nĂ€r jag lĂ€ser att detta viktiga beslut fattats nĂ€r nĂ€mndens ledamöter fĂ„tt underlagen 20 timmar före mötet. Mer noggrannhet krĂ€vs för att bygga en bra framtid för vĂ„ra unga.
FrĂ„gan om varför söktrycket Ă€r sĂ„ lĂ„gt Ă€r enorm i sin förlĂ€ngning. Ăr det kultursektorns lĂ„ga löner som avskrĂ€cker? Ăr det vĂ„r osĂ€kra omvĂ€rld som gör att unga inte vĂ„gar följa sina ömsinta, hemliga drömmar? Handlar det om samhĂ€llets instĂ€llning till kulturens vĂ€rde? Jag kan förstĂ„ att unga tvekar att ge sig in i en bransch som sĂ„ ofta attackeras och dĂ€r finansieringen urholkas varje Ă„r. Men finns det fler förklaringar? Hur ser till exempel rĂ„dgivande vuxna pĂ„ att vĂ€lja teaterprogrammet?
Ett vanligt vittnesmÄl Àr att studiemotiverade elever i samtal med studie- och yrkesvÀgledare blivit avrÄdda frÄn att söka estetiska programmet till förmÄn för samhÀlls- eller naturprogram. Och de mindre studiemotiverade blir avrÄdda pÄ grund av att det inte leder till sÀkra jobb. Men elever som gÄtt estetiska Àr i hög utstrÀckning glada över sitt val, oavsett om de i dag Àr yrkesverksamma kulturarbetare eller ej, eftersom de utvecklades sÄ mycket och utbildningen gav en sÄ bred kunskapsbas. Att vÀlja inriktning pÄ gymnasiet Àr ett stort beslut. Det Àr första gÄngen man kan vÀlja vad man ska göra med sin tid och sitt liv. TÀnk om vuxenvÀrlden tÀnkte mer pÄ individens utveckling som samhÀllsmedborgare och mindre pÄ vilket yrke ett gymnasieprogram leder till!
Och hur ser samtalet ut i media? Daniel Persson pÄ Norrbottens Kuriren Àr i sin ledare 2/4 kritisk till nÀmndens beslut men tycks ha glömt att han sjÀlv i sin ledare 25/2 stÀller estetiska programmet mot yrkesförberedande program nÀr han jÀmför studenters etableringsgrad pÄ arbetsmarknaden. Han konstaterar dÀr att knappt var fjÀrde estet-elev har ett jobb efter tre Är. Men estetiska programmet Àr ett studieförberedande program. JÀmförelsen borde alltsÄ i stÀllet gÀllt natur- och samhÀllsprogrammen dÀr Ànnu fÀrre börjat jobba men desto fler pluggar vidare efter gymnasieexamen. 40 procent av eleverna frÄn teaterprogrammet lÀser pÄ universitetet efter tre Är. Dessutom har 23,5 procent pÄbörjat andra typer av studier. Att komma in pÄ teaterhögskolan krÀver för de flesta minst ett Är pÄ förberedande skola. PÄ teaterhögskolan i LuleÄ har samtliga 18 studenter gÄtt minst ett Är pÄ exempelvis folkhögskola och 10 av 18 minst tvÄ Är.
Vill vi ta del av professionell scenkonst? Ska nÄgra av dess utövare dÄ komma frÄn Norrbotten? Vi pÄ Lule stassteater driver ihop med Ung scen norr/Norrbottensteatern ett omfattande arbete med teaterkurser för barn. Detta som ett led i ett ambitiöst och lÄngsiktigt arbete med att bygga kulturell infrastruktur i Norrbotten och att frÀmja ÄtervÀxten av kulturarbetare frÄn regionen. Vi ser det som ett viktigt demokratiarbete. KultursfÀrens flesta arbetstillfÀllen finns i storstÀderna. DÀr blir kulturarbetares perspektiv urbant. Det Àr illa och bidrar till splittring och polarisering mellan land och stad, nÄgot vi vill vara med och motverka.
Teaterprogrammet i LuleÄ Àr det enda i hela Norrbotten. En hel Ärskull unga norrbottningar gÄr nu miste om möjligheten att lÀsa teater. Jag hoppas att skolledningen, ansvariga politiker och tjÀnstemÀn nu tar tag i den hÀr frÄgan och ser till att Ärets nollintag pÄ teaterlinjen bara blir ett gupp pÄ vÀgen och inte slutet för en viktig del av Norrbottens och LuleÄs utbildningsliv.