Väldigt tråkigt men begripligt när bara två behöriga hade sökt. Ändå måste jag häpna när jag läser att detta viktiga beslut fattats när nämndens ledamöter fått underlagen 20 timmar före mötet. Mer noggrannhet krävs för att bygga en bra framtid för våra unga.
Frågan om varför söktrycket är så lågt är enorm i sin förlängning. Är det kultursektorns låga löner som avskräcker? Är det vår osäkra omvärld som gör att unga inte vågar följa sina ömsinta, hemliga drömmar? Handlar det om samhällets inställning till kulturens värde? Jag kan förstå att unga tvekar att ge sig in i en bransch som så ofta attackeras och där finansieringen urholkas varje år. Men finns det fler förklaringar? Hur ser till exempel rådgivande vuxna på att välja teaterprogrammet?
Ett vanligt vittnesmål är att studiemotiverade elever i samtal med studie- och yrkesvägledare blivit avrådda från att söka estetiska programmet till förmån för samhälls- eller naturprogram. Och de mindre studiemotiverade blir avrådda på grund av att det inte leder till säkra jobb. Men elever som gått estetiska är i hög utsträckning glada över sitt val, oavsett om de i dag är yrkesverksamma kulturarbetare eller ej, eftersom de utvecklades så mycket och utbildningen gav en så bred kunskapsbas. Att välja inriktning på gymnasiet är ett stort beslut. Det är första gången man kan välja vad man ska göra med sin tid och sitt liv. Tänk om vuxenvärlden tänkte mer på individens utveckling som samhällsmedborgare och mindre på vilket yrke ett gymnasieprogram leder till!
Och hur ser samtalet ut i media? Daniel Persson på Norrbottens Kuriren är i sin ledare 2/4 kritisk till nämndens beslut men tycks ha glömt att han själv i sin ledare 25/2 ställer estetiska programmet mot yrkesförberedande program när han jämför studenters etableringsgrad på arbetsmarknaden. Han konstaterar där att knappt var fjärde estet-elev har ett jobb efter tre år. Men estetiska programmet är ett studieförberedande program. Jämförelsen borde alltså i stället gällt natur- och samhällsprogrammen där ännu färre börjat jobba men desto fler pluggar vidare efter gymnasieexamen. 40 procent av eleverna från teaterprogrammet läser på universitetet efter tre år. Dessutom har 23,5 procent påbörjat andra typer av studier. Att komma in på teaterhögskolan kräver för de flesta minst ett år på förberedande skola. På teaterhögskolan i Luleå har samtliga 18 studenter gått minst ett år på exempelvis folkhögskola och 10 av 18 minst två år.
Vill vi ta del av professionell scenkonst? Ska några av dess utövare då komma från Norrbotten? Vi på Lule stassteater driver ihop med Ung scen norr/Norrbottensteatern ett omfattande arbete med teaterkurser för barn. Detta som ett led i ett ambitiöst och långsiktigt arbete med att bygga kulturell infrastruktur i Norrbotten och att främja återväxten av kulturarbetare från regionen. Vi ser det som ett viktigt demokratiarbete. Kultursfärens flesta arbetstillfällen finns i storstäderna. Där blir kulturarbetares perspektiv urbant. Det är illa och bidrar till splittring och polarisering mellan land och stad, något vi vill vara med och motverka.
Teaterprogrammet i Luleå är det enda i hela Norrbotten. En hel årskull unga norrbottningar går nu miste om möjligheten att läsa teater. Jag hoppas att skolledningen, ansvariga politiker och tjänstemän nu tar tag i den här frågan och ser till att årets nollintag på teaterlinjen bara blir ett gupp på vägen och inte slutet för en viktig del av Norrbottens och Luleås utbildningsliv.