Förslaget om att införa ett vandelskrav för uppehållstillstånd innebär att personer kan nekas eller förlora sin rätt att stanna i Sverige på grund av ”brister i hederligt levnadssätt och skötsamhet”. Det är en vag och subjektiv princip som leder till rättsosäkerhet, ökad marginalisering och ett samhälle där människor tvingas leva i rädsla.
En av de mest skrämmande delarna av detta förslag är att det öppnar för att utvisa personer som kritiserar svenska myndigheter. Vad innebär detta i praktiken? Att en person som anmäler missförhållanden inom Migrationsverket, socialtjänsten, arbetsförmedlingen eller polisen riskerar att få sitt uppehållstillstånd indraget?
Denna del av förslaget luktar auktoritär politik på lång väg. En grundläggande princip i en demokrati är att alla, oavsett bakgrund, ska ha rätten att kritisera staten och dess institutioner. Om vi skapar en situation där vissa människor riskerar att förlora sin rätt att bo här för att de vågar säga ifrån, har vi öppnat dörren till ett farligt samhälle där makten inte längre kan granskas fritt.
Sverigedemokraterna har länge drivit en linje där invandrare ska behandlas som andra klassens medborgare. Vandelskravet är en del av deras större projekt: att skapa ett samhälle där invandrare aldrig kan känna sig trygga, där de alltid riskerar att sparkas ut, oavsett hur länge de har bott i Sverige.
Vi har redan ett rättssystem där brott bestraffas. Om en person begår ett brott, ska den personen dömas enligt svensk lag – precis som alla andra. Men regeringen vill införa ett parallellt straffsystem där vissa människor, enbart på grund av sin bakgrund, riskerar att förlora sin rätt att leva här. Utredningen föreslår även utökade möjligheter att avvisa en utlänning som inte är EES-medborgare (medborgare i EU:s medlemsstater samt Island, Liechtenstein och Norge) eller familjemedlem till en sådan utlänning på grund av bristande vandel. Detta är orättvist både mot personen i fråga och familjen, utlänningar får en egen straffskala, som dessutom dömer och drabbar hela familjen.
Den stora ironin är att de som driver denna politik ofta är de som samtidigt klagar på dålig integration. Hur ska människor kunna bli en del av samhället när de ständigt möts av nya murar? Det börjar med krav på svenskhet men var ska det sluta?