De många (många!) kulturintresserade som bor i Norrbotten har med all önskvärd tydlighet fått sig till livs att Piteå-Tidningen, Norrbottens-Kuriren och NSD inte har för avsikt att spegla, bevaka eller recensera scenkonst. Ledsen, men mingelreportage vare sig förhöjer, problematiserar eller analyser kärnan av det som är vårt – arrangörernas och publikens – intresse. Vi förväntar oss mer!
Riksteaterns lokala föreningar i Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Pajala, Överkalix, Haparanda, Kalix, Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn, Övertorneå, Arvidsjaur och Arjeplog arrangerar lokalt producerad scenkonst levererad av fria grupper från hela Norrland. Vi arrangerar även Norrbottensteaterns turnerande föreställningar – och tillför mångfald i utbudet via Riksteaterns nationella utbud. Under vårsäsongen har Grynet Molvig och Krister Henriksson gästat länet med Eugene O’Neills klassiker ”Lång dags färd mot natt”. Om detta återfanns inte en rad i någon av lokaltidningarna. Kulturen tigs ihjäl. Hur man dessutom har mage att förbise Norrbottensteaterns premiärer är inget annat än oförskämt. Tänk er motsvarande nonchalans visavi säsongspremiären i närliggande hockeylada. Länets ishockey har för övrigt ett gemensamt med vårt scenkonstutbud: vi tillhör Sverigeeliten, spelar i högsta ligan. Men som vanligt när pengarna tryter är det kulturen som får stryka på foten. Tröttsamt återupprepande.
Producerande teatrar och konserthus, regissörer och dirigenter, skådespelare, musiker, dansare, scenografer och ljussättare – hänger alla samman i ett ekosystem där även länets ideella arrangörsföreningar spelar en viktig roll som länk gentemot publiken. Här utgör lokaltidningens förhandsreportage och recensioner en väsentlig pusselbit, som ett komplement eller en opponent till marknadsförings- och pressmaterial. Det är det fördjupade samtalet om scenkonst vi vill åt – bortom ”bra” eller ”dåligt”. Till syvende och sist går vi på teater, ser dans- eller cirkusföreställning, lyssnar på musik eller läser en bok för att bättre förstå världen och vad det är att vara människa. Allt detta viktiga kan även kultursidor i en lokaltidning spegla. Frånvaron gör tidningen fattigare och ytligare. Mången tidningsredaktör i andra delar av landet har förstått att kultursidorna tillhör tidningens DNA. Tyvärr inte i Norrbotten.
Vad blir då konsekvenserna för oss som arrangörer på ort och ställe? Gästande föreställningar blir inte omskrivna och därmed inte omtalade. Det påverkar i allra högsta grad våra möjligheter att locka publik, oavsett om det är Norrbottensteatern som turnerar i Malmfälten eller Krister Henriksson som ska äntra scenen i Kalix. Vi behöver den draghjälp som ett förhandsreportage eller en vass recension genererar. Syns man inte så finns man inte – en devis som i allra högsta grad gäller kulturbevakningen.
Riksteatern Norrbotten anser att det saknas en djupare förståelse för kulturens funktion och värde vid länets tidningsredaktioner. Det får sina konsekvenser för känslan av sammanhållning i ett geografiskt stort län som Norrbotten. Vi är inte fler som bor här än att kulturintressenter (utövare, förmedlare såväl som publik) också har rätt att få sin verklighet speglad och värderad. Kultur och scenkonst är en brygga till ökad förståelse av vår historia och vår nutid – även för norrbottningar.
Riksteatern Norrbotten
Svar direkt från Kurirens chefredaktör Anton Olofsson:
Hej teaterföreningar!
Jag har i tidigare insändarsvar och krönikor förklarat den förändring vi genomgick för ett par månader sedan och bakgrunden till den, som kortfattat bottnar i läsarintresset. Tvärtemot vad ni skriver så är det här en utveckling som sker på flera håll i landet, inte bara i Norrbotten.
Jag reflekterar dock över att ni argumenterar att tidningen har en skyldighet att rapportera – för arrangörens skull – och beskriver oss som en väsentlig pusselbit i kulturens ekosystem. Här vill jag återigen poängtera att vi rapporterar för våra läsares skull, inte för att glädja en arrangör. Arrangemang som vi bedömer kommer ha ett större läsarintresse bevakar vi, annat väljer vi bort. Syftet med vår redaktionella verksamhet är inte att ge draghjälp – sådan kan man finna i kontakt med vår annonsavdelning.
Däremot kommer vi skriva om kultur när vi bedömer det befogat utifrån vad som kommer intressera våra läsare. Och vi kommer bevaka det på ett sådant sätt som vi ser att läsarna vill ta del av journalistiken.
Anton Olofsson, chefredaktör Kuriren