Vi får i våra bygder ständiga frågor som rör möjligheten till boende på både kort och lång sikt. Enskilda, unga par, barnfamiljer, företagare och besökare söker möjligheter till bostad/boende i våra byar. Utbudet är tyvärr ganska magert, nybyggnation är näst intill obefintligt och det lilla som byggs måste försöka rymmas i närheten av redan befintliga bestånd - det vill säga de bostäder som uppfördes när människor hade möjlighet att bygga i våra lands- och glesbygder.
I debatten har också begreppet "ödehus" förekommit, men det är nog en försvinnande liten andel i sammanhanget. Den potential som däremot finns är bostäder som används under en ganska begränsad period under året - sport- och påsklov, några semesterdagar, en jaktvecka. Dessa bostäder fyller sin funktion vid dessa tillfällen men i många fall så finns inte incitament att underhålla eller utveckla bostaden. Snöröjning, gräsklippning, enklare underhåll och tillsyn blir eftersatt och bidrar till ett gradvis förfall. Däremot är kostnaden för själva ägandet ofta mycket begränsat - låg fastighetsavgift, sällan några större låne- och amorteringskostnader och investeringar skjuts på framtiden om det alls finns någon plan.
Finns det då något som kan ändra på denna utveckling? En tanke går till hur bostäder kan användas i våra större skidorter men framförallt på turistorter i övriga världen. Där finns ofta organisationer/företag som sköter om din bostad och hyr ut den vid tider du inte själv nyttjar den. Skulle denna form kunna anpassas till våra olika bygder och förutsättningar?
Säg att en driftig entreprenör via avtal får ansvar för marknadsföring, uthyrning, visst underhåll och försäkring. Det skulle kunna innebära att vi får större rörlighet av turism och korttidsboenden samtidigt som gräsmattorna blir klippta, husen målade och underhållet förbättras genom mera frekvent tillsyn. Lanthandeln får fler kunder, lokala hantverkare kan få flera uppgifter, den ökade omsättningen och upprustningen innebär att fastighetspriserna stiger men framförallt skulle bostaden kunna generera intäkter både som hyra för ägaren och inkomst till företagaren.
Ett räkneexempel: Hyr ut din bostad till en familj på fyra-fem personer en vecka för 7 000 kronor, varav 2 500 kronor av dessa går till företagaren. Om uthyrning kunde ske 20 veckor under året så innebär det en hyresintäkt för ägaren med 90 000 kronor per år samt 50 000 kronor till den driftige företagaren.
Här finns plötsligt utrymme för att betala för upprustning och underhåll med ytterligare intäkt för företagaren. Kanske ägarna till husen en bit bort ser att grannen rustar sitt hus och tjänar pengar på uthyrning och vill göra samma sak. Och helt plötsligt med 15 hus i fem byar med rimlig radie skapas intäkter i storleksordningen två miljoner kronor, vilket även räcker till en årslön till företagaren. I en ytterligare förlängning av utvecklingen, skulle det ökade intresset för respektive bygder kunna innebära att det blir dags för nybyggnation? Eller försäljning av en bostad som nu fått ett betydligt högre marknadsvärde?
Ett argument är att dessa typer av bostäder inte är anpassade för kortare uthyrningar, det skulle kännas konstigt att hyra ut bostaden till okända, slitaget skulle öka liksom risken för stölder. Visst kan det vara så, men detta går att lösa och de positiva effekterna borde överväga. Vi gör ju ofta likadant när vi själva åker iväg på semester till exempel via AirBnB, även om det är lite mindre strukturerat då det där oftast är den private ägaren som hyr ut bostaden.
Utveckling eller fortsatt avveckling; det är dags att börja förstå vilka enorma förutsättningar vi har med att välkomna fler till våra olika bygder för att uppleva det vi har som vår vardag. Bara att kunna erbjuda tystnad!
Om vi lägger till de mervärden som skulle komma fiskevårdsområden, turistföretag, hantverkare, guider med flera näringsidkare till gagn så finns ingen begränsning för hur positiv utvecklingen skulle kunna bli.
Försäkringar, avtal och juridiska texter och aspekter måste till, men en fördel borde vara att den enskilde inte behöver ha det övergripande ansvaret för uthyrningen. En ytterligare positiv aspekt är att denna möjlighet inte behöver starta med stora investeringar utan kan påbörjas med stöd från till exempel mikrofonderna.
Magnus Strömberg,
Hela Sverige ska leva
Lars Bergström,
Hela Sverige, Norrbotten
Lars Westerlund,
Hela Sverige, Västerbotten
Hans-Erik Näslund,
Hela Sverige, Västernorrland