Jag är en gammal kvinna, 92 år till hösten. Huvudet fungerar perfekt men kroppen är slut. Inte konstigt efter 48 år som frisör med 48 timmars arbetsvecka och två veckors semester som det var när jag började.
Först i slutet av 50-talet började arbetstiden kortas, det är konstigt att man över huvud taget hänger ihop. Jag är opererad två gånger i båda höfterna och en gång i höger knä och har artros i hela kroppen. Kan inte gå längre sträckor och asfalt är rena döden.
Jag gick för långt en dag och fick så ont att jag hamnade i Sunderbyn och fick tillbringa tre veckor i rullstol. Sen lider jag av den stora folksjukdomen för nästan alla gamla – ENSAMHETEN. Jag har inte en enda människa som står mig nära förutom en son i Hedemora och en sonson i Jönköping. Jag trodde i min enfald att riksfärdtjänst var för sådana som jag, för sjuka för att resa ensamma men inte tillräckligt sjuka för sjuktransport, så att vi kunde besöka våra anhöriga en gång per år. Jag går med krycka och kan inte bära med mig resväska. Långa gångavstånd och trappor är svårt, därför sökte jag riksfärdtjänst från min adress i Älvsbyn till sonens adress i Hedemora men fick avslag med motiveringen att jag borde klara mig med resebolagens service.
Vilka alternativ finns då?
1. Buss till Piteå, sedan långfärdsbuss i tolv timmar till Stockholm, när och var hittar jag nästa buss till Hedemora och finns bra väntrum med tillgång till mat och toalett?
2. Taxi till Luleå Airport, då får jag säkert hjälp av taxichauffören, flyg till Stockholm med hjälp av flygpersonal och rullstol. Bara tanken att sitta i väntrum och köras ut till planet ger mig panik. Jag åker inte flyg ensam, då stannar jag hellre hemma. Framme på Arlanda vet jag inte var och när jag hittar buss eller tåg till Hedemora.
3. Då har vi kvar det dyraste alternativet – tåget. Jag kan stiga på i Älvsbyn, stanna i Gävle och ta tåg eller buss till Hedemora. Jag kan också åka till Stockholm C och vidare därifrån med tåg eller buss. Vem kan jag lita på för att få hjälp på stationerna? Jag tror att även en 50-åring skulle tycka att detta är en jobbig resa.
Kan någon förklara för mig vad som gäller för att få riksfärdtjänst?
En vän till mig fick resa beviljad från sin bostad i Västerbotten till Boden, hon är tio år yngre än jag.
En annan vän fick vissa resor från Älvsbyn till Piteå för att besöka barnen trots att avståndet inte är längre än att barnen kunnat hämta sin mamma här. En tredje vän boende i Vallentuna fick resa och följeslagare med taxi till Värnamo och Vetlanda för att hälsa på släkten, hon var bara 75 år.
En dam fick taxiresa Stockholm – Luleå för att hon var rädd för att åka tåg.Är det så enkelt kan också jag påstå att jag är tågrädd.
Hur kan det vara så olika? Jag konstaterar att jag inte är någon resenär idag.
Det är svårt att bli gammal. Om man hamnar i situationen att man inte klarar sig själv kan man få hemtjänst och då förlorar man allt människovärde och all rätt att bestämma över sig själv, Hemtjänsten bestämmer när du ska stiga upp, duscha, äta, få städat, gå till sängs.
Jag är inte rädd för döden, jag är rädd för vägen dit.
Gunnel Nilsson
snart 92 år