Veckan före midsommar kom Energimyndigheten tillsammans med Naturvårdsverket med sin utredning "Kommunal tillstyrkan av vindkraft", på beställning av tidigare energiminister Romson. Redan i samband med lagstiftningsprocessen 2009 var Energimyndigheten motståndare till det så kallade kommunala vindkraftvetot, det vill säga kommunens rätt att säga nej tack till vindkraft.
Alltsedan dess har myndigheten – med energiskt stöd av vindkraftbolagen och anlitade advokater – argumenterat för att vetorätten bör avskaffas. Och som väntat gör man detsamma nu. Branschorganisationen Svensk vindenergi lobbar nu friskt för att utredningens förslag ska genomföras.
Detta innebär att alla de kommuner som tidigare tackat nej till vindkraft har anledning att börja oroa sig igen – ändringen föreslås börja gälla redan 2018. De vindkraftbolag som tidigare avvisats kan åter plocka fram kartorna och börja om på nytt. De många hotade närboende som trodde att de var räddade från att köras över av vindkraftbolag, får åter börja oroa sig. Sammanlagt har i landet omkring 350 vindkraftverk i ett tjugotal kommuner stoppats de senaste tre åren.
För uranbrytning och slutförvar av kärnavfall råder också kommunal vetorätt.
Vetomöjligheten ger kommunens demokratiskt valda företrädare ett starkt inflytande över vindkraftsetableringar i den egna kommunen, vilket också var meningen med bestämmelsen. Förra året beslutade Filipstad om veto mot utbyggnad av det omtyckta naturområdet Grävlingkullarna. Kommunalrådet som från början varit för utbyggnad motiverade: “Den folkliga opinionen var för stark.“ Så gör en god demokrat – lyssnar. Den här frågan handlar just om demokratisyn.
I norra Norrland, i Norsjö, ansökte Brinken Vind AB om tillstånd att bygga sju vindkraftverk i anslutning till byn Brinken. Kommunen befarade att besöksnäringen i området skulle lida skada, liksom kommunens vattentäkt inom vindkraftsområdet, och avstyrkte ansökan. I Arvidsjaur ansökte bolaget Kraftö AB om tillstånd för att bygga sjutton vindkraftverk på Brattberget. Planerade verk skulle enligt kommunens utredning komma alltför nära spelplatser för tjäder och boplats för duvhök, liksom områden för lavskrika, tretåig hackspett och fjällvråk. Sökanden drog tillbaka ansökan, med motiveringen att kommunen visat stort ointresse.
Avsikten med lagstiftningen 2009 var explicit att inte minska kommunernas inflytande. Centerns energipolitiske talesman Rickard Nordin skrev hösten 2015 i Göteborgs-Posten debattartikeln "Det kommunala vetot utmärkt exempel på Närodlad Politik" (GP 15-08-18, finns på Google), där han försvarade vindkraftsvetot. Enligt Centerns program betyder närodlad politik att man ifrågasätter övertron till de centralistiska storskaliga lösningarna, och att decentralisering av makt och inflytande är det bästa.
Centern förefaller hålla fast vid lokalt självstyre vad avser vindkraft, till skillnad från de rödgröna partierna. Det är ett klokt ställningstagande. Motsatt synsätt skulle vittna om ett bekymmersamt storstadsperspektiv.
Mandatfördelningen i frågan är enligt 2014 års valutslag (M+C+L+KD+SD) 190 mandat för vetots bevarande, och (S+MP+V) 159 mandat mot vetot. Men om Centern hade valt ny väg med sina 22 mandat, så hade balansen skiftat. Vi får hoppas att allianspartierna står vid sin överenskommelse, och håller fast vid vetot. Då finns det idag inte parlamentariskt stöd för att ta bort detta.
Jan Hedman,
Föreningen Svenskt Landskapsskydd