Så har vi då kommit en bit på vägen med Framtidens skola. Det var 18 månader sedan Socialdemokraterna, tillsammans med Moderaterna och en lättövertalad landsbygdspolitiker, bestämde sig för att köra över folkviljan och beslutade att projektet Framtidens skola skulle genomföras.
Hur har det gått hittills? Det kanske inte är det bästa måttet på projektets framgång, men man kan i alla fall konstatera att Luleå, på ett år, har rasat från plats sju till plats 37 i Lärarförbundets årliga ranking av de bästa skolkommunerna. Stora tapp i kategorierna "Lön" och "Merit likvärde" kostar många placeringar. Man placerar sig även på en inte så hedrande 160:e plats (av 290) i kategorin "Avtalspart". Luleå kommun betalar alltså sina lärare dåliga löner och betraktas som en ganska usel arbetsgivare av lärarnas fackliga representanter.
Hur kommer det sig då att lärarna är så missnöjda med sin arbetsgivare? Räcker det inte med att kommunen lovat att bygga nya fina jättestora skolor åt dem och deras elever? Kan det vara så att de inte tror på strategin med storskolor? Kan det, hemska tanke, vara på det viset att några lärare hellre vill jobba på en lite mindre stadsnära skola eller en byskola? Kan det vara så att en del lärare snarare efterfrågar en arbetsgivare som lyssnar på dem, ger dem inflytande och betalar en rättvis lön?
Det får vi aldrig veta eftersom Framtidens skola är en socialdemokratiskt idé som beslutades och nu realiseras efter en undermålig och felaktig utredning. Som dessutom är ett beställningsjobb för att komma fram till ett visst resultat. En utredning som aldrig tittade på, än mindre utvärderade, några andra alternativ än att stänga stadsdels- och byskolorna för att satsa på storskolor. Eller som PWC säger i sin kritik av processen: "Kommunen har inte varit tillräckligt förberedd på att diskutera alternativa problemformuleringar eller alternativa lösningar på problemet som kommunen har framfört".
Tänk om det inte fungerar då? Tänk om de få socialdemokrater som kom upp med idén om att storskolor löser alla problem har tänkt fel? Utredningen om Framtidens skola ger inte på något sätt legitimitet åt tanken om att lärare hellre jobbar på storskolor.
Tänk om de sparprogram som nu avlöser varandra för att få råd med Framtidens skola inte lönar sig? Vad kommer efter minskad elevpeng, stängda dagar på fritids och minskade vikarieresurser? Tänk om Carina Sammeli och hennes kolleger har tänkt fel och de behöriga lärarna inte vallfärdar till de nya storskolorna? Då har vi några år med kaos framför oss där projektet Framtidens skola ska genomföras till varje pris, oavsett hur detta drabbar barn och personal inom skolan (det går inte precis på räls i till exempel Sunderbyn). Då kan vi se fram mot en betydligt dyrare skola i Luleå som fortfarande har problem med att rekrytera behöriga lärare.
En skola där barn med särskilda behov måste vistas i en skolmiljö som inte alls gynnar dem och där barn från åtta års ålder får åka lokalbuss i stället för att cykla till skolan. Bara för att nämna några saker. Mindre levande stadsdelar och byar får vi på köpet.
Det är höga insatser i ett spel med höga odds, men än finns det tid att göra om och göra rätt. Anledningen till att Framtidens skola kan genomföras, trots ett stort folkligt missnöje, är naturligtvis att socialdemokraterna har ensam majoritet i fullmäktige. De har mandat att hitta på och genomföra vilka tokigheter och felaktigheter de än känner för. Detta gynnar inte någon annan än några få socialdemokrater i maktställning. Vid nästa års val har vi dock möjlighet att ändra på det här förhållandet.
När det gäller skolan i Luleå så är en röst på Socialdemokraterna, Moderaterna eller Landsbygdspartiet en röst på en skolstruktur i Luleå där stadsdels- och byskolorna över tid kommer stängas när barnen flyttas till centrala storskolor. Tro inte för ett ögonblick att någon mindre skola är fredad. I en intervju i NSD den 15 oktober säger den nya skolchefen, Maarit Enbuske: "Det är en del områden som inte varit med i Framtidens skola så dem måste vi titta på." Hittills har vi alltså bara sett början på projektet som kommer ersätta stadsdels- och byskolorna med centrala storskolor, utan några som helst vetenskapliga garantier för att det kommer fungera.
Det är inte precis en garanti att Carina Sammeli och Yvonne Stålnacke, när utredningen kritiseras för att vara felaktig, ständigt upprepar att de verkligen tror på idén med storskolor. Deras ord väger lätt och saknar faktiskt värde. Jag hade i stället föredragit en opartisk utredning som bygger på någon slags vetenskaplig grund och korrekta fakta.
Än finns det dock tid att göra om och göra rätt. Nästa år är det val. Vi bestämmer.
Jon Hallström,
Samordningsgruppen hela kommunen ska leva och lära