Öppet brev till kommunstyrelse och kommunfullmäktige i Luleå
Runt om i Sverige är oron stor hos ensamkommande asylsökande som under året fyller 18 år. Inte bara för risken att bli utvisad utan även av rädsla för att bli flyttad till någon av Migrationsverkets anläggningsboenden för vuxna någon annanstans än i den kommun de har bott de senaste året/ åren. Vi har de senaste månaderna sett förskräckliga exempel på hur dessa vuxenboenden kan se ut. 18 åringarna placeras i någon lägenhet med 4-5 andra äldre asylsökande av olika nationaliteter, med olika språk och med olika problem. De har ingen som helst möjlighet att i lugn och ro läsa läxor och koppla av. Nattsömnen blir bristfällig då det helt saknas möjlighet att stänga en dörr om sig. För de som placeras på en sal i en förläggning med bara tygskynken som gränsar av mellan sängarna är rädslan påtaglig. Någon i sängen intill mår dåligt, är uppe och vandrar, konflikter uppstår osv.
Med ambitiösa skolprogram och många andra generösa åtgärder har Luleå kommun gjort stora ansträngningar i att hjälpa ensamkommande asylsökande att fungera i det svenska samhället. Engagerade tjänstemän, gode män, boendepersonal, rektorer, lärare och inte minst civilsamhället har gjort stora insatser och ungdomarna har svarat upp med imponerande ambition och vilja att studera och göra sitt bästa.
För de många ensamkommande som nu närmar sig 18 årsdagen och utan att ha fått ett beslut från Migrationsverket tillkommer en stark oro för att förlora den trygghet de fått i kommunen. Var och en av dem vet att när de fyllt 18 år måste de lämna Luleå. Många kommunpolitiker tror att kommunen enligt lag måste överlämna ansvaret till Migrationsverket när den unge fyller 18 år. Men ett antal kommuner i Sverige har faktiskt beslutat sig för att även i fortsättningen erbjuda boende, skolgång och god man.
Kommunen är inte tvingad att skicka de unga till Migrationsverkets anläggningsboende. Varje kommun har frihet att självständigt utforma sitt ansvar för de ensamkommande efter 18 års dagen, vilket också sker i flera kommuner. Det ansvaret är inte enbart juridiskt och ekonomiskt utan också moraliskt och humanitärt.
I Luleå erbjuder man fortsatt skolgång men det är i praktiken näst intill ogenomförbart för den som inte får bo kvar. Även för den som flyttats till Boden och har möjlighet att åka emellan blir det för tungt när boendesituationen är som den är. Skoldagen förlängs med restid om ca en och en halv till två timmar/dag. Lägg till oro för vad som skall hända i asylärendet och svårigheter att få ro att studera och välbehövlig nattsömn så förstår var och en att detta i praktiken är ganska så ogenomförbart.
Vi som träffar ungdomarna regelbundet märker också att många av dem blir alltmer påverkade av oro och ångest. Allt fler rapporter från olika håll i Sverige om självmordsförsök, och i några fall av fullbordade självmord, har samband med denna oro. Se Socialstyrelsen Nyheter 15 februari 2017.
Vi anser att det enda riktiga är att en ungdom som fyllt 18 år och som väntar på beslut från Migrationsverket får:
- bo kvar i sitt boende i Luleå och fortsätta sina studier här
- ha kvar sin gode man
Styrelsen för Rädda Barnens lokalförening Luleå-Gammelstad
Lokalföreningens Volontärer som möter ensamkommande i studiestöd/läxhjälp