Kampanjen Me too sprids som en löpeld på sociala medier. Det handlar om makt, brist på jämställdhet och manlig överordning. Kvinnor världen över, i Sverige och i Norrbotten berättar om sina erfarenheter av sexuella trakasserier och övergrepp som de har varit med om. Det är bra att det kommer upp till ytan och kvinnor vågar tala om sina erfarenheter och att oket av skuld, skam och rädsla lyfts bort. Man sätter ljus på problemet. De flesta kvinnor har varit med om olika former av sexuella trakasserier och förminskande. Beteenden har normaliserats och en tysthetskultur råder, i många sociala sammanhang.
Många former av sexuella trakasserier betraktas inte som brott, men de är allvarliga därför att de är så vanliga, drabbar många, ofta många gånger, och formar många kvinnors vardag.
Under 2000-talet har andelen kvinnor som utsatts är brott ökat medan andelen män har minskat. De brott som kvinnor främst utsätts för är trakasserier och sexualbrott, dessa brott har ökat, enligt den senaste rapporten från brottsförebyggande rådet.
Sexuella trakasserier mot kvinnor förekommer ofta och framförallt på nätet och i nöjeslivet. Men även i motionsspåret, på cykelvägar på andra ställen där kvinnor rör sig. Enligt en undersökning som under våren gjordes av tidningen Runner's World, där mer än 1 200 svenska löpare deltog, så medger fler än hälften av kvinnorna att de har varit med om att en främling kommenterat deras utseende, blottat sig, visslat, gett sexuella förslag, antastat eller förföljt dem under en löprunda. Nästan 90 procent av kvinnorna i undersökningen hade vidtagit olika åtgärder för att känna sig tryggare.
Utsattheten för sexuella trakasserier är inte bara den vanligaste typen av utsatthet för brott, det är något som många kvinnor oroar sig för, oavsett om de varit med om sexuella trakasserier eller ej. Många kvinnor undviker att visas på vissa platser vid vissa tidpunkter, därför att de är rädda för att bl utsatta för sexuella trakasserier och andra sexualbrott. Omfattande attitydförändringar krävs och kontinuerliga utbildningsinsatser. Men det allra viktigaste är ett fortsatt intensivt fokus på jämställdhetsarbetet.
För i grunden handla detta om makt och överordning! Män har betydligt mera makt än kvinnor. Vi är i dag Europa mest jämställda land på alla mätpunkter utom en, trots detta så har män betydligt mera makt. Samhället är långt ifrån jämställt.
Utvecklingen mot ett jämställt samhälle går alldeles för långsamt och i vissa fall bakåt.Kvinnor och män ha inte samma tillgång till makt och inflytande. Även om en jämnare könsfördelning ha nåtts nom politiken och den samtliga förvaltningen råder fortfarande en fortsatt dominans av män inom centrala områden.
Andelen kvinnor bland riksdagsledamöterna har sjunkit i två val i rad. Inom näringsliv och akademin återstår mycket att göra. Glastaket består, även om det har krossats på vissa områden.
Den ekonomiska ojämställdheten är alltjämt intakt. Kvinnors arbetstid har förlängts, men fortfarande arbetar kvinnor deltid om stor omfattning.
Detta innebär lägre inkomst, vilket i sin tur påverkar såväl ersättning vid föräldraledighet, arbetslöshet, sjukdom och framtida pension. Kvinnors löner är fortfarande betydligt lägre än mäns. Kvinnor tar ut 75 procent av föräldrapenningen och utför merparten av det obetalda hemarbetet. Föräldraförsäkringens utformning bidrar till att ojämställdheten kvarstår.
Mäns våld mot kvinnor har inte minskat, kränkningar, hot och sexuella trakasserier har ökat. Tydliga skillnader mellan män och kvinnor finns inom hälsa, vård och omsorg.
För att skapa ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar är jämställda, så måste vi prioritera jämställdhetsarbetet i kommuner, landsting, regioner och organisationer. Särskilda insatser för att bekämpa mäns våld emot kvinnor, sexuella trakasserier och hot och kvinnoförakt måste alltid finnas först på agendan.
Jämställdhetsintegrering behövs i mycket högre grad i styrningen av kommuner, regioner, myndigheter och alla verksamheter. Checklista för jämställdhet är enda vägen för att säkerställa jämställdhetsintegrerade beslut, kraftsamling kring kontinuerliga utbildningsinsatser, och uppgradering av jämställdhetspolitiken. Jämställdhetsperspektivet måste finnas med i alla delar i det kommunala och regionala arbetet i högre utsträckning, i samhällsplanering, skola, hälso- och sjukvård, folkhälsoarbete och framförallt måste vi ha ett levande och kontinuerligt värdegrundsarbete i våra kommuner.
Politik, offentlig förvaltning och arbetsmarknadens parter, näringsliv och civilsamhället måste alla tar sitt ansvar.
I Norrbotten har vi mycket att jobba med och ingen tid att förlora!
Det är den absolut viktigaste frågan för våra kommuner och Norrbottens utveckling. Jämställdhet är tillväxt och utveckling!
Det är en frigörelseprocess för varje människa och för samhället.
Katarina Burman (V) Kalix
3:e vice ordförande KS, jämställdhetsansvar