I början av mars skickade regeringen en begäran till EU-kommissionen om att förlänga en av EU:s stomnätskorridorer från Stockholm till Haparanda och Narvik. Det är ett efterlängtat besked som visar på förståelsen för tågtrafikens betydelse för näringslivets utveckling i norr och som bör leda till att bygget av Norrbotniabanan kommer igång i år.
Scandinavian Mediterranean Corridor är en av EU:s nio stomnätskorridorer. Den sträcker sig från Palermo i södra Italien och upp till norden där den förgrenar sig till Oslo, Stockholm och Helsingfors. Genom att bygga Norrbotniabanan förlängs den aktuella stomnätskorridoren från Medelhavet till Stockholm hela vägen upp till Haparanda och Narvik. Regeringens begäran öppnar för miljardstöd från EU till järnvägsbyggena längs Norrlandskusten och visar på vikten av att Norrbotniabanan byggs.
Vi ser två starka skäl, bland många andra, till att Norrbotniabanan bör byggas och stomnätskorridoren förlängas.
1. Norrbotniabanan öppnar dörren mellan Europa och det europeiska Arktis. Just nu pågår en högintressant utveckling i Arktis, en utveckling som drar världens blickar till sig. Området är av stor strategisk betydelse och en viktig nyckel till världens förmåga att förstå och hantera klimatförändringarna. Interregionalt samarbete är en viktig drivkraft för utvecklingen i Arktis och norra Sverige, norra Norge, norra Finland och nordvästra Ryssland ses som en strategisk och viktig samarbetsregion av EU.
Övre Norrland kan alltså med utgångspunkt i platsbundna resurser som mineraler, skog, natur, turism, energi, och rymd, utveckla nya hållbara industriella lösningar till en global marknad. Men för att Sverige ska kunna ta tillvara möjligheterna krävs en kustjärnväg som kan avlasta den överbokade och underdimensionerade stambanan.
2. Norrbotniabanan är avgörande för att minska klimatutsläppen till 2030.
Norrbotniabanan är också en avgörande faktor för att Sverige ska nå målet om att minska koldioxidutsläppen från vägtrafiken med 70 procent fram till år 2030.
Vägtransportsektorn står i dag för hela 30 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp, varav järnvägstrafiken faktiskt står för mindre än en procent. Beräkningar från Trafikverket visar dessutom att Norrbotniabanan minskar Sveriges utsläpp av koldioxid med 80 000 ton per år när gods och människor överflyttas till järnvägen.
Även basindustrin i norra Sverige, som med sina mineraler och metaller spelar en viktig roll för Sveriges välstånd, arbetar för att minska sin klimatpåverkan. Stålindustrin, som står för tio procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp, är ett exempel där ett intensivt utvecklingsarbete bedrivs för att byta ut kolet mot vätgas i tillverkningen
Men för att lyckas nå målet om minskade koldioxidutsläpp, både för basindustrin och vägtrafiken, måste alltså hela värdekedjan sikta på att bli klimatneutral - från utvinning och produktion till transporter. Med Norrbotniabanan kommer vi en bra bit på väg samtidigt som vi åtgärdar norra Sveriges stora brister i transportinfrastrukturen.
Norrbotniabanan är av största vikt för en hållbar utveckling av övre Norrland, för de svenska möjligheterna i det europeiska Arktis och för Sveriges möjligheter att nå klimatmålen. Därför kan vi inte vänta längre.
-