Under helgen hålls Riksidrottsmötet i soliga Karlstad. Men fortfarande finns några orosmoln på himlen, inte minst för de 6 000 medlemmarna i Svenska Cheerleadingförbundet. När Cheerleadingförbundets ansökan om medlemskap prövas under lördagen hoppas vi att vi äntligen ska få bli medlemmar i Riksidrottsförbundet och att cheerleading anses vara en riktig sport - även i Sverige.
Svenska Cheerleadingförbundet har haft verksamhet i över tjugo år, men ändå har ansökan om att bli medlem i Riksidrottsförbundet flera gånger nekats. Att cheerleading liknar gymnastik är ett argument som används för att neka medlemskapet. Det är som att jämföra handboll och basket. Ursprung, utförande, regler och fokus är olika för de olika sporterna. Internationellt sett har man dessutom bedömt cheerleading och gymnastik vara olika sporter.
Ett annat argument som presenterats för att Riksidrottsmötet inte ska behöva fatta beslut i frågan i år är att Riksidrottsförbundet ska se över kriterierna för medlemskap. Vi har dock svårt att se vilka kriterier som kan tänkas införas som skulle göra att Cheerleadingförbundet inte får vara medlemmar. De svaga argumenten som presenterats mot att vi ska få bli medlemmar i Riksidrottsförbundet lämnar oss att tro att det egentligen handlar om okunskap om sporten.
Som många vet kommer cheerleading från USA och spontana hejarklackar på universitetens matcher i amerikansk fotboll. Sedan dess har idrotten utvecklats i över hundra år. Sporten har blivit mer avancerad och mer fokus läggs numera på både bredd och spets. Från att ha varit en mansdominerad sport är de flesta utövare numera kvinnor. Vi är särskilt starka i gruppen tjejer i övre tonåren, vilket vi är stolta över. Det är en grupp som idrottsrörelsen i övrigt har svårt att fånga upp.
Tävlingsverksamhet har funnits sedan 1990-talet i Sverige och vi har varit representerade på flera internationella tävlingar. Så sent som för en månad sedan tog svenska lag brons i klubb-VM och i Junior-VM. Allt detta trots att verksamheten sker ideellt. Hundratals unga tjejer arbetar gratis för att verksamheten ska fungera utan statligt stöd, till skillnad från medlemsförbund i Riksidrottsförbundet. Enda sättet att få stöd på är att ge upp identiteten som cheerleader och låtsas tillhöra något annat förbund. Vad sänder det för signaler till unga tjejer om deras insatser? Vi anser att det är dags att en gång för alla uppvärdera cheerleading.
Cheerleading har till och med fått ett erkännande som sport från den internationella olympiska kommittén, en organisation som inte arbetar allt för snabbt. Vi hoppas att cheerleading ska kunna få samma status i Sverige som sporten har internationellt och att Riksidrottsmötet en gång för alla visar att andras okunskap inte ska stå i vägen för flickors eller pojkars idrottande. Det är dags att bevilja Cheerleadingförbundets ansökan.
Katrin Chieux,
Svenska Cheerleadingförbundet
Anna Sandström,
Svenska Cheerleadingförbundet