DEBATT
Bostadspolitiken är en av de viktigaste frågorna i Luleå. Vad betyder valresultatet för bostadspolitiken?
Under den förra mandatperioden kom Vänsterpartiet överens med regeringen om ett investeringsstöd för byggandet av nya lägenheter. Villkoret för stödet är att lägenheterna är energieffektiva, att de förmedlas via bostadsförmedling samt att hyrorna hålls nere. Stödet räcker till 15 000 lägenheter per år i hela Sverige. Det täcker inte behovet på långa vägar och skulle egentligen behöva minst tredubblas. Men det är en början.
Eller ska man säga att det var en början? För vad händer efter valet?
De borgerliga och Sverigedemokraterna har varit kritiska till att staten ska ge stöd till nytt bostadsbyggande. Men de har dock ingen samlad bostadspolitik som alternativ. Alliansen och SD vill i varierande grad att marknaden själv ska reglera tillgång och efterfrågan på bostäder. Det är just en sådan frånvaro av aktiv statlig bostadspolitik som skapat den bostadsbrist vi har idag.
Bostadsbyggandet var högt under 2017 men under 2018 har byggandet visat tendenser att minska. Bostadsbristen fortsätter att vara stor. De lägenheter som byggts fram tills nu är alldeles för dyra för att de bostadssökande ska ha råd att bo i dem.
De som framförallt behöver nya bostäder idag är flera hundra tusen ungdomar som antingen bor kvar hemma eller bor tillfälligt hos kompisar eller bor i andra hand. Även nyanlända är en stor grupp som behöver bostäder för att kunna etablera sig i samhället.
Ingen av de här grupperna är ekonomiskt stark. Få unga har idag exempelvis fast anställning och därmed fast inkomst.
Jag minns valrörelsen 1991 i Luleå. Det rådde högkonjunktur och byggboom i stan sedan flera år. Kommunen planerade för ett nytt stort bostadsområde i Hällbacken som skulle innehålla flera tusen nya bostäder. Bostäderna skulle byggas med statliga räntesubventioner.
Sedan kom valet. Carl Bildt (M) blev statsminister. Räntesubventionerna avvecklades. Samtidigt kom även lågkonjunkturen. Riksbanken höjde räntan till 500 procent. Bostadsbyggandet tvärdog och arbetslösheten rasade i höjden. Hällbacken förblev ett skogsområde i ytterligare 25 år innan det nu blivit ett mindre bostadsområde.
Risken finns att den här historien kommer att upprepa sig. När jag läser vad allianspartierna och SD vill göra (eller låta bli att göra) så ser jag stora risker de närmaste åren.
Bostadspolitiken är en central del av vår välfärd. Den är också en viktig del av samhällsekonomin och av skapandet av arbetstillfällen. Den behöver ett starkt statligt ekonomiskt stöd, framförallt till nya hyresrätter. Samtidigt måste kommunen använda de stöd som finns för att skapa nya bostäder som alla har råd att bo i, inte bara för dem med höga inkomster.
Bertil Bartholdson
Vänsterpartiet