Det är redan många som talar om 2014 som "supervalår", ställer ut löften och uttrycker förhoppningar inför det nya året.
Jag hoppas på - och vill arbeta för - att det ska bli ett år för solidaritet. På många håll i landet, närmare bestämt i 28 städer från Lund till Luleå, avslutades 2013 med manifestationer för mångfald och tolerans. Som en reaktion mot vad som hände i Stockholmsförorten Husby och som en protest mot främlingsfientlighet och rasism. Sociala orättvisor skapar spänningar och frustration.
Här finns en stark kraft med folklig förankring och frågan är hur den kanaliseras nu?
Ett stort ansvar vilar på alla förtroendevalda som utför viktiga och svåra uppdrag i kommuner och landsting - ofta med begränsade budgetar och otacksam respons. Uppdraget att vinna väljarstöd i valet till EU-parlamentet i maj och riksdagsvalet i september handlar till syvende och sist om ansvaret att driva det demokratiska maskineriet vidare. Att oförtrutet jobba mot enfald, för större öppenhet och ökad medmänsklighet. För vad är alternativet?
Vi vill gärna tro att vi lever i en civiliserad tidsålder. Men det senaste årets oroligheter har gjort oss påminda om demokratiarbetets brännande betydelse. Uppdraget avslutades inte 1921 när Sveriges kvinnor fick rösträtt eller i samband med slutet på uppslitande historiska konflikter.
Lönediskriminering och brist på inflytande är fortfarande en realitet förmånga kvinnor. Många ungdomar får inget jobb och känner sig utanför, ja, rentav värdelösa. Unga tjejer som jag träffade i Stadsmissionens projekt ”Enter” i Malmö blev exempel på social utsatthet. Att stärka deras självförtroende, erbjuda en trygg miljö eller kanske fixa en vinterjacka räcker långt.
Alla vill bli lyssnade på, respekterade för den kunskap och erfarenhet dehar och bli tagna i anspråk. Det gäller såväl politiker som flyktingar. Det gäller också till exempel 560.000 personer i Sverige med funktionsnedsättning och de som uppger att de lider av psykisk ohälsa – mellan 20 och 40 procent av befolkningen.
Till alla de som varje dag jobbar i demokratins tjänst vill jag sända både uppmuntran och en uppmaning. Kampen för mångfald och tolerans behöver ta ett stort kliv framåt nu.
2014 är ett utmärkt tillfälle att :
- sätta ambitiösa och mätbara mål för mångfaldsarbetet ( och förstås se till att genomföra planerna)
- ordna tillfällen och lokaler för oväntade möten så att vi får möjlighet att utmana våra förutfattade meningar eller fördomar om varandra. Skapa platser för ny vänskap.
- synliggöra de goda exemplen och förebilderna (än en gång om ni redan gjort det!) för vi behöver inspiration och uppmuntran. Visa att förändring är möjlig.
- rekrytera nya medarbetare på ett sätt som bryter mot regeln "att göra som vi alltid har gjort".
- fortsätta mobilisera de goda krafterna i Sverige - de som vill leva i ett land präglat av generositet och medmänsklighet.
Arbete för ökad solidaritet och medmänsklighet innebär inte några lättköpta segrar. Varken på det politiska planet eller på organisationsnivå. Seriöst arbete för ökad mångfald kräver självrannsakan och i många fall nya arbetssätt och tankebanor.
Med din röst kan du skriva in 2014 som en historisk vändpunkt för ett mer tolerant Sverige.