Kokboksförfattaren och näringslivshistorikern Edward Blom är en glädjespridare i allt som rör mat och dryck och vikten att njuta av livet. Men han deltar i fler angelägna samhällsdebatter än så. Nu senast genom ett par kärva satser (det är allt som får plats) på Twitter: ”Sverige är en omvänd nattväktarstat. Skyhöga skatter som går till allt en stat inte ska lägga sig i, men otillräckligt försvar & polisstyrka.”
Här har vi 2016 års viktigaste fråga i svensk politik. Ska de som styr äntligen börja ta sitt mest grundläggande uppdrag på allvar: försvaret, polisen, rättsväsendet, krisberedskapen, vem som får vara i riket på vilka villkor?
Det är uppgifter som bara staten har möjligheter och mandat att sköta, men som inte har upplevts stå i centrum av väljarnas snabbrörliga intresse och därför har kommit på undantag.
Försvaret är särskilt illa ute, eftersom det slöts en försvarsuppgörelse under 2015 som har fått många att tro att problemen är ur världen. Tyvärr är det ett fullständigt missförstånd. Försvarsuppgörelsen ger försvaret några smulor i nya resurser. Men pengarna räcker inte på långt när till att finansiera det erbarmliga försvarsbeslutet som fattades 2009, det så kallade enveckasförsvaret, och klarar förstås i ännu mindre grad att möta de verkliga behoven.
Sveriges främste försvars- och säkerhetsreporter, Dagens Nyheters Mikael Holmström, visade nyligen att de svenska försvarssatsningarna som andel av BNP är på väg ner till rekordlåga nivåer på under en procent av BNP: detta samtidigt Nato kräver försvarsutgifter på två (!) procent av BNP av sina medlemmar. Vi är inte med i några allianser; vi hjälper Frankrike så snålt vi kan när de ber om assistans efter terrordåd och vi ser inte till att ha egen försvarsförmåga. Detta är inte bara ansvarslöst, det är direkt farligt.
Försvarsfrågan får inte begravas under 2016. Tvärtom måste partierna samla sig till en ny bred överenskommelse som utgår från verklighetens säkerhetsbehov snarare än partipolitisk taktik.
Även polisen behöver stärkas och organiseras på ett mindre ensidigt sätt. Alliansen ökade antalet poliser till 20 000, vilket motsvarar två poliser per tusen invånare. Men EU-genomsnittet är betydligt högre (3,5) och med tanke på den kraftiga folkökningen är vi på väg in i ett läge med uttunnad i stället för stärkt poliskår. Moderaterna har föreslagit tusen nya poliser men långsiktigt bör man nog tänka i termer av 10 000. Alla dessa behöver dock inte vara högskoleutbildade.
Det bör också finnas utrymme för lokalpoliser med fokus på ordning och vardagstrygghet, och det bör ges högsta prioritet åt att återskapa den beredskapspolis som alliansregeringen av obegripliga skäl avvecklade så sent som för några år sedan. Ta vara på dem som engagerade sig där innan utbildningen har glömts bort och engagemanget för uppdraget försvunnit.
Det här är bara början av projektet ”Restaurera kärnstaten”. Men det är en rasande viktig början.
PJ Anders Linder,
chefredaktör och vd Axess Magasin