Det har skrivits mycket om sjuk- och undersköterskornas arbetssituation och jag håller fullständigt med om att de har ett ansvarsfullt, stressigt lågavlönat jobb.
Men den grupp arbetstagare inom landstinget som det aldrig skrivs om och det är de medicinska sekreterarna (före detta läkarsekreterare). En medicinsk sekreterare har två till tre års utbildning beroende på när den genomförts.
Efter 20-25 år i branschen tjänar de cirka 22.500 kronor i månaden!
Dessa sekreterare är spindeln i nätet - med många bollar i luften åtta timmar per dag!
Jag ska spalta upp några av alla de arbetsuppgifter som ligger på en medicinsk sekreterare.
Dessa arbetsuppgifter kan variera beroende på vårdinrättning och klinik.
- Journalskrivning efter diktat, remisser/remissvar, brev, intyg av olika slag, översättning och redigering av utländska läkare
- Diagnosregistreringar, åtgärdskoder och operationskoder
- Informera/påminna läkare om osignerade, felaktiga eller ohörbara diktat
- Kallelse av patienter, återbud till patienter, väntelistor på patienter
- Faxa krypterade handlingar till andra vårdinrättningar - kontroll av framkomst
- Ta emot, installera och utbilda ny personal inom journalsystemet
- Skriva dödsbevis/dödsorsaksintyg och skicka till ett flertal instanser
- Ta emot scanna/registrera post/e-post – skriva anteckning i berörda patienters journal
- Uppdatering av rutiner och kvalitetsregister
- Uppföljning och utredningar av anmälningar som Lex Maria med mera.
Detta är bara en liten del av vad en sekreterare utför varje dag.
Senaste åren ligger det också på sekreterarens ansvar att efter varje diktat (de ljudfiler som läkarna läser in) registrera diagnoser på patienten med hjälp av vad läkaren har läst in i diktatet.
Det gäller att sekreteraren är lyhörd, terminaliskt anatomisk- och medicinskt kunnig och insatt i patientens sjukdomsbild för att ju fler diagnoser patienten registreras för - desto mer pengar får vårdinrättningen! I och med detta har sekreteraren också ett indirekt ansvar för klinikens ekonomi.
Som sekreterare ”lär” man sig skriva de fasta läkarna men som det talats mycket om i media så har vi i Norrbotten ett stort antal så kallade stafettläkare. Dessa kan komma från Danmark, Polen med mera. Med andra ord kan det vara svårt att förstå deras uttal och därför blir det svårare som sekreterare att registrera rätt diagnoser och i förlängningen kan det innebära en stor risk för patientsäkerheten.
På de flesta kliniker och hälsocentraler i Norrbotten ligger sekreterarna efter med journalskrivandet. Enligt lag ska diktaten vara inskrivna i patientens journal inom ett visst antal timmar. Det antalet är beroende på om diktatet har en hög, medel eller låg prioritet.
Detta är en hög stressfaktor för arbetsgruppen sekreterare på landstinget!
Hög stressfaktor på jobbet innebär hög sjukfrånvaro, osämja i gruppen, höga kostnader för kliniken och ännu fler oskrivna diktat! Detta är inte bra för patientsäkerheten, åter igen!
I tidningen Vision nummer 6 kan man läsa om vårdpersonalens växande tidsbrist för patienten på grund av allt större krav på administration. Mycket av den administrationen kan sekreterarna ta över och därmed låta vårdpersonalen göra det de är bra på, det vill säga, att sköta om patienterna.
När det skrivs att sekreterarna kan ta över mycket av vårdpersonalens administrativa sysslor så måste sekreterarna bli fler och ha en bra arbetsmiljö för att kunna få lugn och ro.
Som det är nu, speciellt på Sunderby sjukhus, så är det sekreterarna man försöker ”bli av med” rent fysiskt. Och det är sant, de behöver inte sitta inne på kliniken som de tillhör men en eller ett par sekreterare måste fysiskt sitta på kliniken för inkommande post och för att kunna bistå övrig personal med VAS (journalsystemet) och i övrigt förekommande uppgifter.
Varför inte ha ett roterande schema där sekreterarna turas om att sitta utanför kliniken i större omfattning än vad som används i dag? De kan till och med sitta och jobba hemifrån. Tekniken finns ju i dag!
En gemensam önskan från sekreterarna är ett enskilt rum, ett skrivbord, en ordentlig stol, en telefon och en dator med uppkoppling till landstingets nätverk.
Att det ska vara så svårt för landstinget att tillgodose dessa önskemål?
Vi kostar minst, kräver mins ... (är det därför vi tjänar minst?) trots vårt ansvar för vad som skrivs i journalen. Ett enda skrivfel där kan innebära livsfara för patienten!
Som landstingsanställd söker jag andra jobb då jag inte längre kan se någon ljus framtid där.
Varken lönemässigt eller arbetsmiljömässigt.
Ser fram emot ett ärligt svar på mina frågor från ansvariga på NLL.
Tack för ordet!