Under slutet av 1800 talet köpte bolag upp skog från bönder i norra Sverige. Detta fick stora konsekvenser ute i bygderna, bland annat en omfattande emigration till USA av de många som gjordes jordlösa. Genom 1906 års så kallade ”bolagasförbudslag” stoppade riksdagen detta så kallat ”baggböleri”. 1975 strejkade skogsarbetarna i syfte att byta ut ackordslönen mot månadslön. Månadslön infördes, men svaret från bolagen blev att mekanisera skogsbruket så att man kunde avskeda många skogsarbetare. Då minskade befolkningarna i de norrländska byarna drastiskt. De nya avverkningsmaskinerna kom sedan att omforma det nordsvenska skogslandskapet till hyggen - tallplantager. Under 1970-talet sprayade bolagen giftet hormoslyr från flygplan över tallplantagerna för att döda de naturligt insådda lövträden. Inom cancerforskningen påvisades dock sambandet mellan hormoslyr och vissa former av mjukdelscancer hos de som arbetade med preparaten. Detta medförde förbud mot besprutningarna.
Detta är historia, har då skogsbolagen bättrat sig i dag? Nej knappast. De är anslutna till miljömärkningsorganisationen FSC-Sverige som sysslar med falsk marknadsföring. Tidigare var även Svenska naturskyddsföreningen med i FSC, men lämnade organisationen i protest mot att skogsbolagen påstod sig ta miljöhänsyn trots att verkligheten är en annan. Skyddsvärda skogar avverkas, de lövträd som tidigare röjdes bort med gifter röjs nu istället bort med röjsåg, utarmningen fortsätter. I dagsläget försöker skogsbolagen även få bort älgen eftersom de betar på tallplantorna. Ett nyligen infört så kallat ”pottsystem” har gett skogsbolagen bestämmanderätt över älgjakten. Pottsystemet innebär att jägarna i som jagar i bolagsägda skogar får skjuta de älgar som de som jagar på intilliggande privatmarker försöker spara för att klara älgstammens framtid. Tidigare baserades antalet älgar som fick fällas på storlek på jaktområdet, markens produktionsförmåga etc., inte på om jaktområdets ordförande var en bolagsföreträdare eller inte.
Skogen utgör en viktig del i Sveriges ekonomi, samtidigt innebär plantageskogsbruket det största nationella miljöproblemet, det förorsakar den största omvandlingen av naturen, det hotar flest djur och växtarter. De som äger skogsbolagen, aktieägarna, använder skogsinnehavet som vilken annan penningplacering som helst. De tar enbart ut vinster ur skogen utan att se vilka effekter detta får, något som brukar benämnas ”allmänningarnas tragedi”. Där det tidigare fanns skog finns nu artfattiga tallplantager.
Förutom den biologiska mångfalden har även andra så kallade ekologiska tjänster fått stryka på foten, exempelvis renskötsel, turism och friluftsliv. Ingreppen riskerar även den framtida produktionen av timmer, massaved och biobränslen. Monokulturer är nämligen känsliga för angrepp av svampar och insekter. I början av 2000- talet dödades till exempel en del av bolagens tallplantager av Greminiellasvamp, medan privatägda närliggande skogar klarade sig bättre. Där hade man genom en annan skogsskötsel, mer satsning på blandskog, byggt in en viss naturligt skydd mot angreppen. Eftersom skadesvamparna trivs i varmt och fuktigt väder kan ett varmare klimat komma att öka angreppen i framtiden. Det rimliga skulle därför vara att etablera mindre känsliga blandskogar även i de bolagsägda områdena. Här skulle miljölagar kunna rätta till destörsta bristerna. Miljöbalkens artskyddförordning anknyter nämligen till EU lagstiftningen. Den står över den den nationella skogsvårdslagens formulering om att miljöhänsyn inte behöver tas i den utsträckningen att det begränsar pågående skogsbruk. Om länsstyrelsernas tjänstemän använde lagen skulle således skogsbolagens framfart kunna stoppas. Men länsstyrelserna tenderar att se
mellan fingrarna.
Eftersom naturvårdsmyndigheterna inte agerar skulle en annan möjlig lösning på problematiken vara att dela upp ägandet av bolagsmarkerna i mindre områden. Därmed skulle man uppnå ökad riskspridning inför en okänd framtid. Även enskilda mindre skogsägare begår visserligen misstag, men dessa får inte så omfattande konsekvenser som när ett bolag gör fel. Man bör undvika att ”lägga alla ägg i en korg”. Förslagsvis bör liksom år 1906 jordförvärvslagstiftningen revideras. Riksdagen bör besluta att införa juridiska styrmedel som underlättar uppstyckning och försäljning av aktiebolagens skogsmarksinnehav till enskilda. Reglerna mot bulvanuppköp bör samtidigt ses över. Anställda inom skogsbolagen bör ges förtur till förvärven av de nya skogsskiftena. Redan i dagsläget är skogsbolagen delvis beroende av virkesinköp från privata markägare för råvaruförsörjningen av sina fabriker. I en situation där bolagsmarkerna sålts ut skulle en större andel av skogsråvaran till fabrikerna komma från enskilda markägare.