Sverige är ett av de länder i världen som har allra lägst andel koldioxidutsläpp sett per person. Räknar man i förhållande till ekonomins storlek så blir siffrorna ännu bättre. De låga utsläppen beror till stor del på att Sverige har satsat på alla de energislag, kärnkraft, vattenkraft och förnyelsebart, som har väldigt små effekter på klimatet. Från Alliansregeringens sida har man varit tydlig med att detta är en politik som ska fortsätta verka. Genom att förnya och modernisera kärnkraft och vattenkraft samtidigt som man bygger ut det förnyelsebara så kan Sverige fortsatt vara i topp när det gäller klimatarbetet samtidigt som man inte chockhöjer energipriserna för hushåll och företag. Från oppositionen, och kanske framförallt från S, så är det fortsatt otydligt vad man vill göra med svensk energiproduktion. Tydligast är MP som har vind i seglen och kräver en snabbavveckling av svensk kärnkraft redan under nästa mandatperiod. Då S vid ett regeringsskifte skulle vara helt beroende av MP så riskerar detta att bli verklighet. I ett läge av hård internationell konkurrens för våra svenska företag så kommer Sverige under en rödgrön regering att avveckla en energikälla som både bidrar till rimliga energipriser och lägre koldioxidutsläpp. Det är inte att ta ansvar. Alliansen har satsat mer än någon tidigare regering på att bygga ut den förnyelsebara energiproduktionen och då inte minst vindkraften. Sedan 2006 så har svensk vindkraftsproduktion vuxit under varje år och i en betydligt snabbare hastighet än när Socialdemokraterna satt vid makten. Detta är bra då vindkraften behövs som reglerkraft och gör att det svenska energisystemet bättre kan möta toppar och dalar i efterfrågan på el. Däremot så går det inte att ersätta svensk kärnkraft med vindkraft. Oavsett hur mycket vindkraft man bygger ut så kommer man alltid behöva någon form av baskraft att använda när det inte blåser. I Tyskland, som flera företrädare förde rödgröna lyft fram som exempel, har den avvecklade kärnkraften bidragit till en kraftig utbyggnad av nya kolkraftverk. Detta kan knappast vara något som en miljövän borde förespråka för svensk del. Inte heller borde det vara något alternativ att börja importera el vare sig den är producerad av smutsig kolkraft söderifrån eller via rysk gas. När det är knappt en månad kvar till valet så förtjänar medborgarna och industrin i Norrbotten ett svar från Socialdemokraterna. Hur ställer ni Er till Era tilltänkta samarbetspartners energipolitik? Vad säger industrifacken om ett S som sätter samarbetet med de hårda kärnkraftsmotståndarna i V, MP och FI framför att värna svensk basindustri?
Johan Johansson (M), Riksdagsledamot för Norrbotten