Sambeskattningen avskaffades, barnomsorgen byggdes ut, föräldraförsäkringen infördes och kvinnors sysselsättningsgrad ökade. Nu skulle Sverige bli ett jämställt land. Men vad hände? Heltid, kvinnors arbetsmiljö och lika lön glömdes bort trots att vi pratade om heltid en rättighet och deltid en möjlighet och om lika lön för likvärdigt arbete.
I dag 20-30 år senare jobbar fortfarande fler kvinnor än män deltid och kvinnor har lägre lön än män för likvärdiga jobb, lägre ersättning vid arbetslöshet och lägre sjukpenning och som konsekvens av det lägre pension. Kvinnor tjänar i medellön 21.192 kronor per månad och män 28.967 kronor. Det innebär att på en livsinkomst blir skillnaden 3,6 miljoner. Kvinnan är ekonomiskt drabbad hela sitt vuxna liv.
Den rapport som Kommunal nyligen redovisade är ingen rolig läsning för oss som kämpar för jämställdhet. Den visar på stora orättvisor mellan kvinnor och män, majoriteten av Kommunals medlemmar kan inte leva på sin pension, kvinnorna får i genomsnitt 5 000 kronor mindre i pension än manliga medlemmar.
I dag pratar vi om livspusslet, att få vardagen att gå ihop för barnfamiljer. Vilket innebär att någon av föräldrarna måste jobba mindre än den andre när barnen är små och oftast blir det den av dem som tjänar minst, eftersom familjen totalt sett förlorar minst inkomst på det och det äroftast mamman. Hon tar ut föräldraförsäkringen, vabbar och jobbar deltid och på det sättet får hon ännu mindre inkomst.
Lönediskriminering fortsätter att vara det allvarligaste jämställdhetsproblemet på svensk arbetsmarknad. Kvinnodominerade arbeten är fortfarande starkt undervärderade. Den kompetens som kvinnor inom sådana yrkesområden besitter och det ansvar de har värderas på ett annorlunda sätt än motsvarande kompetens och ansvar i andra yrkesgrupper, till exempel inom industrin. Ett exempel är yrken inom vården med deltider, låga löner och dålig arbetsmiljö. Heltider, inga delade turer och bättre lön skulle gynna både arbetsgivare, vårdtagare och den anställde.
I juni 2006 antog den socialdemokratiska regeringen en handlingsplan för jämställda löner och det var tänkt att den skulle träda i kraft i december 2006. Men Alliansregeringen som tog makten efter valet 2006 meddelade strax före jul att den drar tillbaka planen. De ville i stället ha en jämställdhetsbonus, skattesubvention för hushållsnära tjänster och hopslagning av de fyra diskrimineringsombudsmännen. Och nu, 2015 ser vi resultatet - inte särskilt positivt. Vi hoppas på bättre förslag från den nya regeringen som nu trätt ikraft.
Birgitta Ahlqvist,
ordförande S-Kvinnor Norrbotten