Svar på Catharina Elmsäter-Svärds, Krister Hammarberghs och Jan-Evert Rådhströms debattinlägg den 4 januari På vilket sätt gynnas länet av lastbilsskatten?
Det behövs en hel och sammanhållen politik för transport- och infrastrukturområdet. Det behövs för jobben och tillväxten. Vi i Norrbotten behöver det för vår industri, små och stora företag och vi behöver fungerande transporter för den växande besöksnäringen. Norrbotten behöver en politik för våra transporter som är framtidsinriktad och som tar ansvar för klimat och miljö. Dessutom är det rimligt att försöka uppnå konkurrensneutralitet mellan både olika transportslag och inom respektive transportslag.
Inget av detta återfinns i Moderaternas politik för Norrbotten. Ännu mindre finns det några som helst beskrivning av den egna politiken när Catharina Elmsäter-Svärd, Jan-Evert Rådhström och Krister Hammarbergh, alla M, skriver i Norrbottens-Kuriren den 4 januari. Där de försöker reducera hela politiken kring transporter och infrastruktur till en fråga till oss. Ett annat sätt att uttrycka det varför vill regeringen fortsätta att subventionera vissa trafikslag och låta utländska åkare ha fribrev från miljökrav och slitagekostnader?
Beräkningar har visat att lastbilstrafiken stod för 62 procent av vägslitaget men bara för 25 procent av vägskatterna. En vägslitageavgift innebär att de lastbilar som idag inte betalar något för slitaget på våra vägar, det vill säga utländska åkare som dessutom ofta kör bilar med kraftiga utsläpp får vara med att betala för vägslitaget. Därmed ökar konkurrensneutraliteten och Sverige slipper bli avstjälpningsplats för lastbilar med hög miljöbelastning.
Vi ser den avståndsbaserade vägslitageavgiften som ett sätt att minska koldioxidutsläppen från lastbilstrafiken. Regeringen har femdubblat banavgifterna för järnvägen och att sjöfarten får ökade kostnader genom de nya svavelreglerna. Då bidrar vägslitageavgiften till ökad konkurrensneutralitet mellan godstransportslagen. Vägslitageavgiften ger även incitament till åkerier och transportköpare att optimera transportarbetet.
Vi vill att vägslitageavgiften differentieras efter lastbilens miljöegenskaper. Ju nyare lastbil med bättre avgasrening, energisparande teknik eller alternativa bränslen, desto lägre vägslitageavgift. Det finnas också anledning att utforma vägslitageavgiften med ett inslag av regional differentiering med inte minst skogsindustrin i åtanke.
Dessutom innebär vägslitageavgifterna välbehövliga pengar för satsningar på vägnätet.
Politiken behöver många inslag för att transporterna ska fungera. Några exempel är att öka punktlighet på järnvägen. Satsningar och inte nedskärningar på järnvägsunderhållet. En politik som inte minskar anslagen för bärigheten i Norra Sverige med 48 procent (under den borgerliga regeringens tid). En politik som värnar åkerinäring mot utländska och oseriösa åkare. Öka kapaciteten på järnvägen. Norrbotniabanan innebär att frakterna effektiviseras med en 30 procent när banan är färdigbyggd. De halverade restiderna för persontrafiken har självklart också många positiva effekter för både arbetspendling och nyrekrytering av arbetskraft
Norrbotten som är ett av Sveriges framstående industri- och tillväxt län får idag inte ens infrastruktur investeringar som motsvarar vår andel av befolkningen, trots att vi bidrar med mest per person till den svenska ekonomin.
Men det är kanske inte så konstigt när Krister Hammerbergh, moderaternas försteman i riksdagen från Norrbotten förklarade sig i Piteå-Tidningen den 4 november och sa att vi i Norrbotten ska vara nöjda med de skärvor som regeringen och trafikverket vill ge till oss. Till sist så undrar vi på vilket sätt minskade avdrag för resor, som Borg uttalade sig positivt till, är någon fördel för oss Norrbottningar?
Det behövs en framtidsinriktad transport- och infrastruktur politik för jobben i Sverige och Norrbotten men det kräver en Socialdemokratisk regering.