För 30 år sedan var jag informationssekreterare åt energiministern. Det var alledeles efter folkomöstningen om kärnkraft, och det var mycket spännande saker på gång. Det visade sig vara mer realistiskt och lönsamt med biobränsleeldade värmekraftverk än vad någon tidigare hade trott. Värmepumpar introducerades i stor skala och gjorde eluppvärmningen betydligt mer ekonomisk.
Men när ministern började tala om att ersätta både kärnkraft och olja med alternativ energi så var det dags att göra något annat, för informera om en politik som inte var realistisk hade jag ingen lust med. Att riksdagen inte kan stifta naturlagar borde även den mest entusiastiska politiker inse.
Sedan dess har mycket vatten runnit genom vattenkraftverken, men någon annan form av strömmande energi som är användbar i Sverige har inte uppfunnits. Däremot har stolligheterna brett ut sig och gjorts till officiell politik.
Stolligheter finns på alla nivåer och hos alla aktörer. Alla tycks argumentera för att bevara den bit av politiken som kortsiktigt gynnar det egna intresset. Debatten bedrivs av människor som vill ha mer forskningsanslag, högre vinster i det egna företaget, bli utnämnda till ännu finare poster med ännu högre lön, vinna fler röster på människors okunnighet, eller vad det nu är. Det leder till att helheten blir fullständigt obegriplig för dem som lyssnar till så kallade experter.
Förvirringen har blivit så stor att inte ens högt ansedda ekonomer tycks kunna genomskåda dimridåerna. Och det blir inte enklare av att en del av debattörerna tycks ha ersatt sin tro på Gud med tro på saliggörande energislag som man tror kan lösa alla problem. Inte ens enkla fakta kan rubba deras tro.
Var och en kan själv konstatera att solen inte lyser på nätterna och att det uppstår ett behov av elektriskt ljus när solen inte lyser. Eftersom solen inte lyser när man behöver elektriskt ljus så kan solen inte producera den elektricitet som behövs för att lamporna ska lysa. Inte ens om solpanelerna är placerade i Sahara.
Men detta tycks inte minska entusiasmen för att installera solpaneler i den höga nord.
Var och en som bor i Sverige kan konstatera, att det när det är som kallast så lyser inte bara solen med sin frånvaro, utan då mojnar även vinden, så att vindkraftverken slutar snurra. När det är riktigt kallt så slutar de för övrigt snurra även om det blåser, för att inte växellådor och vingar ska haverera.
Eller med andra ord: När Sverige behöver energi som bäst så fungerar inte den energiproduktion som politikerna har bestämt ska ha stora subventioner för att ersätta kärnkraft och fossileldade kraftverk.
Det tycks vara alldeles omöjligt att få folk utanför elbranschen att förstå att man inte kan spara på el i stor skala – inte ens från dag till natt, än mindre från säsong till säsong - och att elproduktion och elkonsumtion alltid måste balansera varandra. Det tycks aldrig gå in i det allmänna medvetandet att Sveriges problem inte är att producera tillräckligt med energi under ett år, utan att producera tillräckligt med energi just när det behövs som bäst; när det är kallt och mörkt. Och det tycks vara omöjligt att förstå att om det svenska elsystemet klarar av försörjningen när det är som kallast och mörkast, så har det stor överkapacitet under andra tider på året, vilket gör att alla investeringar i sol- och vindkraftverk innebär en onödig utökning av produktionskapaciteten och därmed ren resursförstöring.
Dessutom: Eftersom sol och vind inte kan styrs av människan måste sol- och vindkraftproduktion alltid ha backup av kraftverk som kan startas snabbt när solen går i moln och vinden mojnar. I klartext betyder det att det måste finnas vattenkraftverk och/eller fossileldade kraftverk som kan ta över när det inte kommer någon el från solpaneler och väderkvarnar.
Kostnaden för denna nödvändiga reservkapacitet borde naturligtvis läggas på vind- och solenergi, men det sker inte, vilket får mycket märkliga effekter:
Sol- och vindkraftverk introduceras med hjälp av mycket stora subventioner. Utan subventioner skulle de överhuvudtaget inte byggas. Eftersom de här kraftslagen inte har några bränslekostnader, så är det naturligt att de kopplas in på nätet så fort de producerar el. Och de producerar faktiskt en hel del el när solen lyser och det blåser. Då tränger de ut kraftslag som inte har subventionerade investeringskostnader och som dessutom måste betala för bränsle. De fossileldade kraftverken får därmed allt färre drifttimmar att slå ut kostnaderna på.
När ekonomer sätter sig och räknar på detta, så konstaterar de att de fossileldade kraftverken är olönsamma och “trängs ut av den förnybara energin”. Mycket riktigt läggs också gaskraftverk ner på kontinenten på grund av bristande lönsamhet. Problemet är bara att när solen inte lyser och vinden inte blåser så måste dessa olönsamma kraftverk omedelbart tas i drift för att inte elsystemet ska braka samman. Hur nedlagda kraftverk ska kunna kompensera för bortfall av förnybar energi har ingen hittills lyckats förklara.
När man frågar vind- och solentusiaster hur de ska klara elproduktionen under kalla vinternätter så sprider sig antingen en pinsam tystnad, eller också börjar de prata om något annat.
Även branschen bidrar till allmänhetens förvirring genom att prata om elmarknaden som om den var en riktig marknad. Ibland misstänker jag att inte ens kraftbolagens ekonomer förstår hur deras företag fungerar. Även om el köps och säljs på en börs, så borde alla inse att de priser som sätts på börsen är resultatet av kraftig politisk manipulation av marknaden. De marginalkostnader för olika krafslag som bestämmer börspriset är inte verkliga kostnader, utan en soppa av subventioner, regelverk, skatter och avgifter, kokad av många kockar som alla haft sina egna recept. Helheten i detta har man för länge sedan förlorat kontrollen över. Att branschen försöker dra nytta av allmänhetens okunnighet och marknadsför “grön el”, som om det vore möjligt att specialdestinera elektroner från ett visst kraftverk till ett visst hushåll, bidrar naturligtvis också till den närmast totala förvirringen i energidebatten (och till att företagen kan ta litet mer betalt för sina elektroner).
Ska Sveriges miljö skyddas och landets industri överleva måste det klargöras hur landets energisystem fungerar och vad de verkliga kostnaderna (inklusive backup) är för de olika kraftslagen är.
De resurser som läggs på utbyggnad av “alternativ energi” borde i stället läggas på ett systematiskt arbete för energieffektivisering, så att behovet av energiproduktion minimeras.
Det är absurt att subventionera utbyggnaden av energiproduktion som bara fungerar då den inte behövs.
Är det verkligen svårt att förstå att solen inte lyser på natten?
Per Åhlström