Basinkomströrelsen växer då den gamla tidens slagord som ”full sysselsättning”, ”heltidsarbete åt alla” etcetera visar sig vara mer och mer världsfrånvända. ”Arbetslinjen” verkar ha spelat ut sin roll. Det är inte med fler arbetade timmar vi kan trygga jobben – utan med färre.
Den teknologiska utvecklingen leder till ständiga effektiviseringar. Utvecklingen har sedan länge bestått av datorisering och robotisering på en mängd arbetsplatser med övertalig personal som följd. Detta är en utveckling som är ofrånkomlig – och i längden något som är bra för oss - men de etablerade systemen och politikerna är inte i fas med denna verklighet. Konsekvensen blir därför att mängder av människor blir ställda utanför arbetsmarknaden och aldrig någonsin kommer att ges en chans att komma in. Frågan är hur länge vi anser att vi kan ha råd att fortsätta på denna linje. Med ett oerhört stressat livstempo för dem som har arbeten, skapas i längden utbrändhet och ohälsa, och som följd av detta enorma kostnader för samhället. I jakten på arbetstillfällen skapas en ökad produktion och överkonsumtion av sådant vi egentligen inte alls behöver, med stora och långtgående konsekvenser för miljö och natur. Naturligtvis är vi med full fart på väg in i en återvändsgränd – även om skygglapparna sitter hårt och vi vägrar att se verklighet som den faktiskt är.
Vårt välfärdssystem finansieras av intäkter från arbete - men eftersom antalet lönarbeten blir färre hela tiden så behövs andra inkomstkällor. Genom teknikutvecklingen kan vi inte längre ha lönearbete som en grund för samhället. Sverige har fördubblat sin BNP sedan 80-talet. Pengarna finns alltså - men vi behöver omfördela resurserna. Basinkomst innebär att en grundinkomst delas ut till alla medborgare, ovillkorligt och utan krav på motprestation. En stor del av basinkomstfinansieringen är tänkt att ske genom att skrota alla existerande bidrag inklusive kostnaden för administration. Det är produktion som skall beskattas - inte arbete. Basinkomst har också testats på olika håll i världen, samt i olika pilotprojekt med positiva effekter.
Ingen behöver sluta arbeta - om man inte vill. Basinkomsttanken innebär en reform för en ovillkorlig kravlös bastrygghet ekonomiskt, där det är upp till var och en hur mycket man väljer att arbeta utöver denna bastrygghet. Som läget är nu arbetar många under hård press med mängder av ohälsoproblem till följd, som kostar samhället mycket pengar. En stor del av befolkningen ställs också utanför arbetsgemenskapen med meningslösa och ofta förnedrande "åtgärder". Många tvingas dessutom söka arbete som inte finns - och aldrig kommer att finnas. Den tekniska revolution som har skett och sker i syfte att befria människan från tunga arbeten leder till frihet - men det mänskliga medvetandet har uppenbarligen långt ifrån hängt med på denna utveckling ännu.
Fortfarande höjs rop om "arbete åt alla", och arbetslinjen drivs av gammal vana, där förespråkarna verkar leva i en skyddad verkstad utan förmåga att uppfatta vad som sker i världen runtomkring. Synen på arbete måste ändras och följa med tiden. Basinkomst löser arbetslöshetsproblemet - lönearbete är inte det enda sättet att få inkomst. Dessutom skulle en sådan reform sätta press på företag och arbetsgivare som erbjuder dåliga människo- och miljöovärdiga arbeten - eftersom individen i mycket större grad då har möjlighet att tacka nej till sådant. Reformen skulle istället skapa efterfrågan på mer arbetskraft, och gynna kreativ företagsamhet och entreprenörsanda.
Personligen är jag övertygad om att en frisk och fungerande människa är kreativ och skapar det som är gott både för sig själv och sina medmänniskor. Att basinkomstidén likställs med "soffliggarmentalitet" är för mig uttryck för en skrämmande och mycket avslöjande människosyn, som egentligen kanske döljer andra, än mer skrämmande föreställningar.
Denna idé innebär nödvändigheten att tänka utifrån helt nya banor. Det utgör en möjlig framtid bestående av verklig jämlikhet, solidaritet och hållbarhet för oss alla – inklusive natur och miljö. Låt oss komma ur villfarelsen om att vi fortsättningsvis skall "skapa mer arbeten". Världen har inte råd med mer fattigdom och vettlös överkonsumtion.
Vi behöver verkligen inte fler arbeten - vi behöver liv värdiga att leva.