Under sensommaren har debatten gått het om utarmningen av norra Sverige och förslag har till och med lyfts att bryta loss Norrland från Sverige. Debatten har kommit igång efter att statliga bolaget Vattenfall meddelat att de funderar på att flytta 40 jobb från Jokkmokk utomlands för att spara pengar. Att Jokkmokk samtidigt är den kommun i Sverige som producerar mest vattenkraft och pengar till Vattenfall fick begripligt nog till slut bägaren att rinna över.
Jokkmokkupproret är både begripligt och rimligt. Här skapas enorma rikedomar i kommuner som Jokkmokk men huvudkontoren ligger i södra Sverige och nu vill man flytta ut de få jobb som Jokkmokk har fått. Många kommuner har betalat väldigt stora pris vad gäller miljön när man har dämt upp de här älvarna och det är upprörande och snålt av Vattenfall att flytta de här jobben. Det är en provokation.
Att Norrlands tillgångar har varit viktiga för Sveriges välstånd både i dag och historiskt är tydligt. Många gånger har riksdagen fattat beslut av en kolonial karaktär, som 1919 när Stora Sjöfallet i Jokkmokk fick ett vattenkraftverk trots att det låg i mitt i en nationalpark.
Det går verkligen att förstå frustrationen över att det fortfarande är så att mycket av Sveriges export och naturrikedomar kommer från norra Sverige samtidigt som regionen behandlas styvmoderligt, något man kan se på infrastrukturinvesteringar och mycket annat. När man diskuterar framtidens järnvägsnät slutar diskussionen oftast i höjd med Uppsala. Trots att norra Norrland är den mest eftersatta delen som finns när det gäller järnvägar.
Vi i Vänsterpartiet har tagit fram förslag med modeller som innebär att man får tillbaka pengar från gruvnäring, vattenkraft och vindkraft. Att pengarna går tillbaka till regionen och att man får styra över dem.
Samtidigt är det viktigt att Sverige håller ihop. Varken Norrland eller Sverige blir starkare av att brytas isär. I stället behövs en annan politik som ger justare förutsättning för Norrland att utvecklas. I dag kan gruvbolag bryta mineraler i Sverige med världens lägsta mineralavgift 0,02 procent. Mineralavgiften borde höjas och gärna anpassas till om förädlingen av brytningen leder till jobb i Sverige. Vindkraften breder också ut sig över Sverige, vilket är bra, men det borde vara lagligt för kommunerna att kräva att de bolag som sätter upp vindkraften betalar en del av vinsten inte bara till markägarna utan också till de bygder som berörs. Med vissa särskilda regler och villkor, precis som i Nordnorge, skulle Norrland få bättre kraft i utvecklingspotentialen. Ett sådant exempel är att se över möjligheten att erbjuda avskrivning av delar av studielånet.
Det behövs också en politik som gör att det går att leva och driva företag i hela Sverige. Det handlar om vägar som behöver underhållas, bredband till alla hushåll och en mobiltäckning som är värd namnet. Telebolagen ritar fina täckningskartor, men de beräknas utifrån att du står utomhus. Det är något som knappast rekommenderas en kall vinterdag.
Vi hade nyligen förmånen att besöka Västerbotten. Vi träffade bönder och fabriksägare, alla med fötterna väl fastankrade i den norrländska myllan. De gav starka intryck av den kraft som finns i det norrländska näringslivet om man bara ger det rätt förutsättningar för att växa och utvecklas.
Det är inte dags att göra Norrland självständigt, men det är dags att politiken bryr sig och skapar justa villkor för framtidens utveckling!
Birger Lahti,
norrbottning och riksdagsledamot för Vänsterpartiet
Håkan Svenneling,
riksdagsledamot för Vänsterpartiet och landsbygdspolitisk talesperson