I Boverkets senaste enkät om bostadsmarknaden uppger sju kommuner i Norrbotten att det råder bostadsbrist i kommunen. Bostadsbristen är med andra ord inte bara ett storstadsproblem. Under 2015 räknar kommunerna i Norrbotten med att påbörja byggandet av 820 bostäder i flerbostadshus, men det är osäkert om det kommer att räcka.
Det kommer att krävas kraftfulla politiska åtgärder för att komma till rätta med problemen på bostadsmarknaden. Problemet är att blockpolitiken ofta sätter stopp för välbehövliga långsiktiga insatser. De politiska partierna gör gång på gång utspel och angrepp på varandra. Trots det ser väljarna inte någon större skillnad mellan partierna i bostadsfrågan.
En färsk undersökning från Novus som bygg- och bostadsutvecklaren Veidekke har låtit göra visar att tre av fyra svenskar svarade ”nej” eller ”vet ej” på frågan om de upplevde att det finns några större skillnader mellan de politiska blocken när det gäller bostadspolitik.
Undersökningen visar också att svenska folket vill se en blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Sju av tio svenskar svarar ja på frågan om man anser att bostadspolitiken är ett område som bör hanteras genom blocköverskridande överenskommelser.
Det ställer krav på att kommun- och rikspolitiken samverkar om två saker; planeringen och finansieringen där kommunerna och staten har ett tydligt ansvar för varsin planhalva.
Med det kommunala planmonopolet har kommunerna ett självklart ansvar för att kommunen bedriver en förutseende planering, att det finns gott om attraktiv mark för bostadsbyggande klar för utveckling och att infrastrukturen är förberedd.
Här brister det kraftigt idag i flertalet kommuner. Ofta får en bostadsutvecklare vänta månader på att ens få en handläggare. Genom bristande samordning mellan olika kommunala instanser kan ett projekt fördröjas flera år.
Nationellt är finansieringen A och O. Men genom bolånetaket stängs idag unga utanför. Den orimliga reavinstskatten på försäljning (”flyttskatten”) gör att äldre som vill flytta från sina stora bostäder avstår från att flytta. Och den nya Allbolagen kräver marknadsmässig avkastning på allt nybyggt och EU:s konkurrensregler tillåter inte heller subventioner genom lägre lönsamhetskrav på bolaget. Den ”billiga” hyresrätten är därmed historia.
Exemplen kan göras fler men vad allt handlar om är att politikerna, under total enighet, avskaffade bostadspolitiken under början av 1990-talet, utan att ersätta den med något annat. Nu är det hög tid för politiken att samlas över blockgränserna både i kommunerna och nationellt - för att göra om och göra rätt. Det är helt enkelt dags för ett Saltsjöbadsavtal för bostadspolitiken!