Det ligger kanske i sakens natur att aldrig vara riktigt nöjd med en förbättring. Det kan ju nästan alltid bli ännu bättre.
Men nog finns det skäl att vara nöjd med de förändringar som har skett i svensk politik sedan regeringsskiftet 2014. Inte minst för oss i arbetarrörelsen.
Vi har fått:
• Högre a-kassa.
• Slopad bortre gräns i sjukförsäkringen.
• Stärkt arbetsmiljöarbete.
• Fler platser på yrkesutbildningar och vuxenutbildning.
• Missbruk av visstid ska förbjudas.
• Barnomsorg på obekväm arbetstid i alla kommuner är på väg.
• Arbetsförmedlingen reformeras.
• Fas 3 fasas ut.
Av alla de vallöften som regeringen har infriat eller är på väg att infria har 46 direkt påverkan på LO:s medlemmar och många fler har indirekt påverkan.
Det vi äntligen ser är resultaten av den politiska vilja som vill minska skillnaden mellan män och kvinnors möjligheter, som vill ge alla barn en bra start i livet med mindre klasser och fler specialpedagoger och där välfärden är för alla, inte bara för de som har råd med privata försäkringar.
Att ha lyckats med så mycket trots att regeringen tvingats styra med en borgerlig budget fram till 1 januari 2016 är faktiskt ganska imponerande.
Men nog finns det mer att göra. Allmän visstid är en anställningsform som cementerar otryggheten för hundratusentals löntagare. Vi vill se ett höjt tak i sjukförsäkringen så fort som möjligt. Höjt barnbidrag bör också prioriteras. Avvecklingen av Fas 3 måste skyndas på och kombineras med utbyggnad av Extratjänster men också en bättre individuell kartläggning på arbetsförmedlingen. Det går bra för Sverige men långtidsarbetslösheten är oförändrat väldigt hög.
Vi ser många LO-yrken där det snart kommer att råda stor brist på utbildad arbetskraft. Kompetensförsörjningen är snart ett akut problem för samhällets utveckling och måste mötas med ännu mer offensiva åtgärder. Att vi nu får ett stort tillskott på människor som söker sin tillflykt till Sverige måste bättre tas tillvara och tiden från ankomst till etablering på arbetsmarknaden måste kortas. Här finns mycket byråkrati att rensa i, många bostäder att bygga och många utbildningsplatser att fylla.
Globalisering och internationell konkurrens kräver ständig utveckling inom svensk exportindustri. Den går inte att åstadkomma med låglöneyrken inom servicenäringar. Det är att utveckla Sverige vidare i riktning mot det två-tredjedelssamhälle vi så länge fruktat. Vi behöver i stället ordning och reda på svensk arbetsmarknad så att förutsättningarna och villkoren för entreprenörer och arbetsgivare är solklara. Långsiktighet och utveckling lyfter ett land, inte en låglönesektor där människor behöver flera jobb för att kunna försörja sig och sin familj.
Vi vill se att den socialdemokratiskt ledda regeringen tydligt tar bladet från munnen och garanterar ännu mer investeringar i Sverige, större investeringar i människor, bostäder och klimatsmart infrastruktur för att höja utvecklingsnivån. Investeringar för jobben och för framtiden. Investeringar för ett Sverige som håller ihop.
Per-Erik Johansson,
ordförande LO-distriktet i Norra Sverige
Mats Eriksson,
ordförande LO-distriktet i Dalarna och Gävleborg
Karin Palmqvist,
ordförande LO-distriktet Gotland
Thomas Olsson,
ordförande LO-distriktet i Jönköpings län
Stiven Wiklund,
ordförande LO-distriktet i Mellersta Norrland
Majlene Ahlgren,
ordförande LO-distriktet i Mellan Sverige
Magnus Alm,
ordförande LO-distriktet i Skåne
Marie Jokio,
ordförande LO-distriktet i Stockholms län
Leif Stang,
ordförande LO-distriktet Sydost
Thomas Andersson,
ordförande LO-distriktet i Örebro och Värmland
Dan Gabrielsson,
ordförande i LO-distriktet i Västsverige