Denna vecka träder en reform i kraft som syftar till att bättre säkerställa nämndemännens lämplighet och kompetens för uppdraget samt tydliggöra att uppdraget som sådant inte är politiskt. Det är en välkommen reform men i praktiken blir ändringarna små. Den mest bekymmersamma aspekten av systemet – att det är politiska partier som tillsätter nämndemännen – omfattades inte alls av reformdirektiven. Det är därför högst tveksamt om veckans reform kommer att leda till någon märkbar förbättring av rättssäkerheten i Sverige.
Trots att det sannolikt finns en politisk enighet för att reformera nämndemannasystemet i grunden, har den politiska viljan hittills saknats – kanske för att det handlar just om att ta bort en makt som idag tillhör politikerna.
Sverigedemokraternas och Nationaldemokraternas valframgångar har dock fått många att inse behovet av att nu ompröva systemet. Från demokratisk synpunkt kan inte vissa partiers demokratiskt valda företrädare på förhand sorteras bort, utan då måste den politiska tillsättningen avvecklas helt och hållet. Jag gör dessutom gällande att lekmannadomare, politiskt tillsatta eller ej, inte har i en modern svensk domstol att göra. Här vill jag vara tydlig. Med ditt stöd hoppas jag få förtroendet att gå i bräschen för en omprövning av om nämndemannasystemet överhuvudtaget ska finnas kvar. Jag anser att den dömande verksamheten helt bör överlåtas till personer som är utbildade för uppgiften och som inte har tillsatts på politiska vägar.
Det finns många argument för att nämndemannasystemet bör avskaffas. Ett är att nämndemännen är politiskt utsedda domare, vars röst väger lika tungt som en juristdomares. Men rent rättsligt sett är de inkompetenta. För att bli nämndeman förutsätts att man inte är lika kunnig som en juristdomare. Särskilt vad gäller bevisvärdering och praxistolkning, som ställer höga krav på skicklighet även för en erfaren jurist, har lekmän en omöjlig uppgift framför sig. Förespråkarna brukar hävda att nämndemännen tillför medborgerliga värderingar och lokala kunskaper.
Enligt rättegångsbalken får dock inte domstolen förlita sig på uppgifter som inte är transparenta och offentliga. Inte heller får rätten bedöma ett mål på andra omständigheter än de som presenterats i rättssalen av parterna. Något annat skulle riskera likvärdigheten i våra domstolar, där samma mål måste bedömas lika oberoende av om talan väcks i Gällivare, Norrköping eller Malmö. Den statliga juristutbildningen syftar till att säkerställa detta men nämndemännens stora inflytande riskerar att lika fall ändå bedöms olika.
Systemets förespråkare brukar hävda att nämndemännen tillför demokratisk legitimitet. Detta argument bygger på tanken att politiken ska stå över juridiken, en gammal idé som känns igen från sovjetiska rättsteorier. Även om det till exempel låter bra att nämndemännen ska förbättra medborgarnas insyn i rättsprocesserna, är det i praktiken oklart på vilket sätt insynen blir bättre. Nämndemännen är nämligen, i likhet med juristdomarna, förbjudna att yppa vad som har sagts under överläggningarna.
Därför måste politikerna en gång för alla ta bort fingrarna från syltburken när det kommer till den dömande verksamheten. För rättssäkerhetens och likvärdighetens skull bör nämndemannasystemet omprövas så fort som möjligt, så att grunden till ett modernt domstolsväsende kan läggas.
Anna Alriksson (M),
kandidat till riksdagen, plats 3
Jur.kand (Uppsala Universitet), LLM (Harvard Law School)