Nyligen krävde Sveriges främsta organisation för lobbying kraftigt ökade anslag till landets kommuner. Som motiv för kravet anfördes att den stora flyktingvågen och en åldrande befolkning ökar kommunernas kostnader. Om skatterna inte höjs och om staten inte tillför extra resurser, menade organisationen, så kommer välfärden att försämras.
Att organisationen var kommunernas helt egna lobbyingorganisation SKL fick få att höja på ögonbrynen. Att dess främsta uppgift är att genom lobbying och opinionsbildning förbättra villkoren för sina medlemmar glömdes bort. Att dess uppdrag kan påverka dess slutsatser var inget som fick någon framträdande roll i medias bevakning.
Det är olyckligt. Faktum är att mycket finns att göra för att sänka kostnaderna i landets kommuner, utan att varken förskola, skola, omsorg eller vård behöver försämras. I stället för att ropa på mer pengar borde SKL och landets kommunpolitiker därför flytta fokus mot vad kommunerna bör lägga resurser på och hur kommunal verksamheten kan bedrivas mer effektivt.
Att det finns mycket att göra är uppenbart.
Skattebetalarnas förening har nyligen granskat kostnaderna för kommunernas minsta verksamhetsområde - politisk verksamhet - som endast motsvarar 1,2 procent av de kommunala utgifterna. Detta för att identifiera besparingspotentialen inom utgiftsområden som politiska arvoden, partistöd, revision och övrig politisk verksamhet.
Resultatet av denna kartläggning visar att det går att spara över 800 miljoner kronor endast genom att slösaktiga kommuner anpassar sina kostnader för politisk verksamhet till den nivå som gäller för genomsnittet av storleksmässigt likvärdiga kommuner. Om kostnaderna anpassas till den bästa nivån kan 1,7 miljarder kronor lösgöras och användas till viktigare utgifter eller till lägre skatter.
En av de kommuner i Norrbotten som har störst besparingspotential är Kiruna, där exempelvis 48 nya lärartjänster eller 44 öres lägre kommunalskatt kan finansieras om kostnaderna för politisk verksamhet reduceras till den genomsnittliga nivån för kommuner med 20 000 till 30 000 invånare. Bara inom utgiftsområdet "nämnder och styrelser" (arvoden) lägger kommunen 418 kronor mer per invånare än genomsnittet av jämförbara kommuner.
Även Boden har en hemläxa att göra. Kommunen kan spara 399 kronor per invånare genom att anpassa sina kostnader för politisk verksamhet till genomsnittet för kommuner i samma storlek. Det skulle i så fall motsvara 24 nya lärartjänster eller 23 öres lägre kommunalskatt.
Faktum är att det i Norrbotten bara är i Älvsbyn, Luleå och Piteå som kostnaderna för politisk verksamhet inte ligger över 100 kronor per invånare över genomsnittet för jämförbara kommuner.
Demokrati måste få kosta, brukar politiker försvara sina arvoden och omfattande partistöd med. Och så är det till viss del. Men det är även viktigt att kostnader för politisk verksamhet granskas och vägs mot vad pengarna annars skulle ha kunnat användas till. Det är knappast så att Kiruna är mer demokratiskt än Mora eller att Boden har en bättre fungerande demokrati än Söderhamn, bara för att kostnaderna per invånare är högre.
Mer sannolikt är att det finns utrymme för prioriteringar. Kanske borde SKL lyfta den diskussionen i stället för att ropa på mer pengar från staten. Det är nämligen ganska enkelt: Om prioriteringar uteblir är det alltid någon annan som får betala.
Joacim Olsson,
vd Skattebetalarnas förening