"Lyssna till varningssignalen från Lund", skrev jag i en kommentar måndags, när det blev känt att Sony Mobile tänker minska personalen i lärdomsstaden med 50 procent. Nästa uppmaning blir att lyssna till varningsklockorna från Kista i norra Stockholm, där Ericsson har sitt huvudkontor. Företaget ska reducera sin personalstyrka med 2 200 tjänster.
Förhoppningsvis har de lomhörda beslutsfattarna i riksdag och regering lättare att uppfatta en ringning när den kommer från närmare håll.
Ericsson förutskickar nedbemanning inte bara i Stockholm (1 125 personer) utan också Katrineholm (400), Borås (200), Göteborg (140), Kumla (130), Linköping (120) och Karlskrona (85). I Katrineholm tänker man stänga helt och hållet. I en formulering som är avsedd att låta betryggande men snarast får motsatt effekt, skriver man: "Ericsson avser att fortsätta att ha en betydande del av sin FoU och alla huvudkontorsfunktioner i Sverige."
En betydande del ... Man frågar sig med katekesen: Vad är det?
En sak är säker. Ericssons satsningar på Forskning och utveckling (FOU) har hittills utgjort en betydande del av hela vårt lands FOU. Sverige har väldigt många ägg i väldigt få korgar.
En illasinnad själ skulle kunna göra sig rolig över att Ericsson uppenbarligen är så internationaliserat nuförtiden att pressmeddelandet på hemsidan inte klarade av Å, Ä och Ö, men jag har inte kunskap nog att veta om Ericsson fattar ett klokt eller oklokt beslut när de drar ned i Sverige. Företaget agerar på en internationell marknad under hård konkurrens och måste hela tiden anpassa sin kostym, inriktning och lokalisering till var kunderna finns och till var det går bäst att jobba.
Däremot är beskedet en andra stark påminnelse på tre dagar om att det svenska välståndet inte kan tas för givet. Vi lutar oss tungt mot en handfull välskötta men också gamla och alltmer internationaliserade storföretag. Allt oftare finns det avgörande ägandet och kontrollen utanför Sveriges gränser, och det har visat sig ha större betydelse för stora beslut än vad de mest stjärnögda marknadsekonomerna har påstått. Väljer vi att vila på gamla lagrar - om vi fortsätter att låta skolan förfalla, energipolitiken att vara ett frågetecken och skattesystemet extremt ogint mot företagsstartare och välutbildade medarbetare - kan det gå utför förr än vi anar.
Regeringens stora näringspolitiska projekt just nu är att jävlas med tjänsteföretag i välfärdssektorn, som annars skulle kunna bli en vital och expansiv svensk exportnäring. Industrin får höra en del vackra ord och ska begåvas med en egen kansler - men den får också vänta i åratal på grönt ljus när den vill bygga nytt och expandera. De borgerliga gjorde för dåligt i från sig i regeringsställning och nu är det etter värre.
Stefan Löfven, fråga inte för vem varningsklockorna i Kista ringer. De ringer för dig!
PJ Anders Linder,
chefredaktör i Axess magasin.