Just nu pågår arbetet med en av EU:s viktigaste klimatpolitiska reformer under hela denna mandatperiod, nämligen reformen av EU:s system för handeln med utsläppsrätter. Ungefär hälften av alla EU:s utsläpp omfattas av utsläppshandeln och det beskrivs ofta som EU:s klimatpolitiska flaggskepp. Systemet har varit framgångsrikt och vi når nu flera år i förväg våra klimatmål, men det är inget vi kan ta för givet.
EU ska vara en förebild för andra i kampen mot klimatförändringarna. För att vara det måste vi fråga oss vad en verklig förebild faktiskt är. För mig är svaret solklart. Vi måste fortsätta sänka våra utsläpp samtidigt som vi stärker vår konkurrenskraft och skapar fler jobb och bättre levnadsvillkor. För att vi ska kunna göra det så måste vi komma ihåg att vi inte får straffa ut våra företag. För det är det här som är det svåra. Hur skruvar vi åt kraven så mycket som möjligt utan att skada Europas konkurrenskraft?
Att företagen flyttar leder ju förvisso till att de europeiska utsläppen minskar vilket på ytan förstås kan se bra ut. Men om man inte bara är intresserad av ögontjäneri så inser man snabbt att det faktiskt betyder det motsatta för de globala utsläppen av växthusgaser. För EU står idag för mindre än tio procent av de globala utsläppen och har världens tuffaste klimatlagstiftning och om industrierna flyttar härifrån så hamnar de garanterat i delar av världen med låga eller inga klimatkrav.
Dessutom kan man ju fråga sig hur många som vill följa efter en kontinent på dekis som företagen flyr ifrån? Därför måste vi lyfta blicken och släppa siffertrix och överbudspolitik och fokusera på vad som verkligen behövs. Och för att företagen och utsläppen inte ska flytta från Europa till mindre nogräknade delar av världen måste vi se till att de sektorer som är utsatta för global konkurrens också ges förutsättningar att stanna kvar. Och här kommer den fria tilldelningen in, för ska vi se till att de som är utsatta för global konkurrens inte straffas ut så måste de mest klimateffektiva företagen i dessa branscher också få full fri tilldelning av utsläppsrätter. Tyvärr är detta minst sagt en obekväm position att ta i den svenska klimatdebatten som under allt för lång tid har reducerats till politiskt poserande som gör lite för klimatet men desto mer i opinionsundersökningar.
Sverige och EU måste vara en förebild som resten av världen vill ta efter. EU kan inte rädda klimatet på egen hand och om inte Kina, Indien och USA följer efter oss så är allt vårt arbete förgäves.
Christofer Fjellner (M),
Europaparlamentariker