Snusets framtid kommer inom kort att avgöras av Sveriges riksdag. Trots att över en miljon svenskar använder snus som ett vardagligt njutningsmedel, så har inga tydliga besked getts från regeringen i frågan om vad som faktiskt kommer att hända.
Kommer vi att få ”fulsnus” i Sverige? Ska konsumenterna kunna vara säkra på innehållet? Ska nikotinhalten få anges? Det vet vi faktiskt inte. Vad vi vet är att EU har beslutat om ett tobaksdirektiv och i de delar som inte gäller snus måste Sverige följa det som ett beslutat. Vi vet också att regeringen lagt en proposition. Vi vet också att ansvarige minister Gabriel Wikström meddelat att snus inte berörs av förslaget. Det sista är möjligen enbart sant när det gäller förbudet mot att ange smak på snusdosor och att tillsätta smaktillsatser.
Eftersom snus idag är världens tydligast reglerade produkt som innehåller tobak, och är den produkt med överlägset lägst nivå av potentiellt skadliga ämnen, så innebär varje förändring av denna reglering en risk för att sämre produkter kommer ut på marknaden.
I brist på tydliga besked från regeringen, utöver en otydligt skriven och snårig proposition, så borde oppositionen se till att kräva besked. Det är orimligt att riksdagen ska stifta ny lag och inte känna till vilka konsekvenser det får.
I dag vet Sveriges snusare (och Norges) att de köper en produkt som är tillverkad enligt de krav som svensk livsmedelslagstiftning ställer, att halterna av potentiellt skadliga ämnen är på den låga nivå som WHO rekommenderar och att det går att läsa på dosan vad produkten innehåller och vilken nikotinstyrka som finns i. Vad finns det för anledning att ändra på detta?
Möjligen är det så att den som inte tycker om att andra snusar, gärna lägger sig i andras vanor eller ovanor. Det må vara en begriplig instinktiv reaktion. Men det utgör faktiskt inte grund för att ändra i lagen. Men EU då? De har ju bråkat om snuset förr. Nej, inte det heller. I EU:s tobaksproduktdirektiv upprepas det faktum att Sverige har ett permanent undantag för snus och har en skyldighet att reglera denna produkt. Att å ena sidan hävda Sveriges självständighet för att smakmärkning inte ska behöva förbjudas, och å andra sidan reglera snus utifrån att det är som vilken tobaksprodukt som helst, är en inkonsekvens som riskerar att undergräva det svenska självbestämmandet över snuset. Dessutom är det ett faktum att svenska män röker minst i hela EU, tack vare snuset.
För att sammanfatta: Antingen vet inte regeringen vad den gör eller också vill den medvetet försämra för Sveriges en miljon snusare. Om snuset bara får vara i fred så kommer det att finnas en framtid för rökfria produkter.
Patrik Strömer,
generalsekreterare Svenska snustillverkarföreningen