Det är med stor oro vi följer debatten om svenskt skogsbruk. I höga tonlägen anklagar miljörörelser skogsbruket för att inte ta tillräcklig naturvårdshänsyn, och att för lite skog skyddas. Denna helt felaktiga bild kablas många gånger ut som sanningar, och tycks nu okritiskt ha anammats av regeringen. I vart fall rapporterar Dagens Industri den 3 februari att regeringen i hemlighet förbereder en proposition där ytterligare 800.000 hektar skog ska skyddas. Miljöminister Lena Ek (C) har senare avvisat denna uppgift.
Som företrädare för de gröna näringarna vill vi i alla fall belysa konsekvenserna av ytterligare avsättningar i vår region. Vi befarar att en folkopinion byggd endast på andras uppgifter, utan att våra åsikter kommit fram, kan påverka nuvarande eller framtida regeringar i en riktning mot större avsättningar utan att konsekvenserna tydligt redovisats.
Skogsbruket är den ekonomiska motorn i den norrbottniska landsbygden, och den som gör att vi kan fortsätta att bo här uppe. Branschorganisationen Skogsindustriernas analys visar att för varje 100.000 hektar skog som tas ur produktion minskar Sveriges exportintäkter med 750 miljoner kronor per år, samtidigt som 1.200 arbetstillfällen försvinner. Basnäringarna är också avgörande för stora delar av arbetstillfällena inom tjänstesektorn.
Räknat på 800.000 hektar försvinner alltså 9.600 arbetstillfällen som direkt effekt och dessutom många arbetstillfällen som påverkas sekundärt. Förutom det förlorar vi i storleksordningen 4,8 TWh (terawattimmar) grön el och värmeenergi från den bark och flis som 800.000 hektar skog genererar varje år.
Att ta ut en sådan stor areal skog ur produktion skulle också minska upptaget av cirka 4,4 miljoner ton koldioxid, och minst lika mycket i minskad substitution. Stora avsättningar är alltså förödande ur klimatsynpunkt.
I Sverige, och speciellt i Norrbotten, har vi redan i dag mycket skyddad skog, både formellt och frivilligt skyddat. Innan ytterligare arealer skyddas med stora konsekvenser för ekonomi och miljö krävs en ordentlig analys. Helt klart är att hittills genomfört skydd är regionalt obalanserat, stora skyddade arealer och få hotade arter i norra Sverige och det motsatta i södra Sverige.
Vår uppmaning till regering och andra aktörer är att inte ge efter för populistisk påverkan inför kommande val, utan att förse medborgarna med en ordentlig konsekvensanalys. Vi glömmer sent den lösning som togs fram vid förra "avsättningshysterin" nämligen att man i första hand skulle lösa avsättningarna genom statens skogsinnehav i Sveaskog. Med denna lösning fortsätter de stora avsättningarna i vårt län eftersom det är här som Sveaskog har sitt stora skogsinnehav, och därmed är det våra arbetstillfällen som hotas.
Kom ihåg att ett aktivt skogsbruk kan förenas med bra naturhänsyn. Ett varierat skogsbruk under ansvar skapar betydligt bättre mångfald än statliga pekpinnar. Förutom att ytterligare stora avsättningar drabbar ekonomi och miljö, urholkar det äganderätten. Markägare som under generationer skött sin skog så bra att den ska belagtas av samhället är att ytterligare marginalisera markägarens rätt till sin egendom.