Henrik Wachtmeister och Jan Hedman skriver på debattsidan den 23 januari att en fortsatt satsning på vindkraft i Sverige är samhällsekonomiskt oförsvarbart eftersom vi i dagsläget har ett elöverskott och mer el därför måste exporteras. Wachtmeister och Hedman har fel. De studier som finns inom området visar tvärtom att en fortsatt satsning på både förnybar energi och fler utlandsförbindelser till våra grannländer är det bästa för både svensk ekonomi och för klimatet.
Till att börja med påstår Wachtmeister och Hedman att vindkraften skulle vara särskilt gynnad av subventioner och att dessa nu ska öka ytterligare. Vindkraften får precis samma stöd som andra förnybara kraftslag, såsom vatten- och biokraft, inom det så kallade elcertifikatsystemet. Sedan elcertifikatsystemet infördes 2003 har cirka 25 procent av stödet gått till vindkraft. Att stödet ska utökas med 60 procent är också felaktigt. Det är en så kallad teknisk justering av kvotplikten som Energimyndigheten har föreslagit eftersom man tidigare har missbedömt både elanvändning och utbyggnad av förnybart. Det förväntas inte leda till några stora förändringar i nivån på stödet som betalas av elkunderna. Det är till och med så att elkunderna, tack vare det ökade utbudet av el, sannolikt har fått lägre totala elkostnader jämfört med om vindkraften inte hade byggts ut.
Wachtmeister och Hedman skriver vidare att Sverige i stället för att fortsätta integrationen mot en gemensam europeisk elmarknad ska isolera sig mot omvärlden och endast se till vårt eget behov. Detta är ett protektionistiskt resonemang som har funnits länge. Det bygger på en rädsla att vi tvingas importera högre kontinentala elpriser eller att vi måste sälja svensk el med förlust.
Dessbättre visar både verkligheten och de studier som finns inom området att både en fortsatt satsning på förnybart och en fortsatt integrering med våra grannländers elnät är både samhällsekonomiskt och miljömässigt önskvärt.
Teknikkonsultbolaget Sweco visade nyligen i en rapport att en fortsatt satsning på förnybart och fler utlandsförbindelser ger ett årligt samhällsekonomiskt överskott på över en miljard kronor jämfört med referensscenariot. Samtidigt visar de scenarion med en lägre andel förnybart eller med färre utlandsförbindelser tydliga samhällsekonomiska förluster.
EU-kommissionen visade förra året i en rapport att EU som helhet kan spara uppemot 70 miljarder euro per år genom att bättre integrera de europeiska elnäten och samtidigt bygga ut det förnybara där bäst förutsättningar råder. I Sverige har vi mycket goda förutsättningar för att bygga vindkraft till en låg kostnad jämfört med andra europeiska länder. Det är en fördel vi ska värna om, inte motarbeta.
Det är dessutom så att Svenska Kraftnät, som ansvarar för stamnätet och bygger nya utlandsförbindelser, självfallet gör noggranna lönsamhetsberäkningar inför beslut om nya förbindelser. Samhällsekonomiskt olönsamma ledningar vill ingen ha.
Wachtmeister och Hedman oroar sig till sist för att vindkraften kan komma att tränga undan kärnkraften och att det skulle leda till stigande elpriser och utslagen industri. Tvärtom är det så att det som bäst skyddar svensk elintensiv industri är en stark kraftbalans, där vindkraften och andra förnybara kraftslag kan fortsätta att byggas ut. Den elintensiva industrin vet detta mycket väl och är också en av de aktörer som investerar mest i ny vindkraft. Skogsbolaget SCA har de senaste åren investerat flera miljarder i vindkraft med syftet att säkerställa tillgången till miljövänlig el till konkurrenskraftiga priser. Tack vare att vi i dag bygger ut det förnybara står vi också rustade för den dag då våra allt äldre kärnkraftverk faller för åldersstrecket.
Charlotte Unger,
vd Svensk vindenergi