Den återkommande debatten kring skolavslutningar i kyrkan brukar blossa upp såhär års. Vi vill poängtera att det är skolan som bestämmer över hur de vill arrangera sina avslutningar, något som också statsminister Fredrik Reinfeldt var mycket tydlig med och bekräftade när han fick frågan i riksdagens kammare.
Beslutar skolledning att terminens avslutning ska hållas i idrottshallen eller i en utsmyckad aula är det beslut som helt och fullt är rektorns privilegium att bestämma. Dessa beslut kringgärdas dock stundtals utav en märklig principiell argumentation. Och det är just den principiella diskussionen som vi gärna vill belysa och kritisera. En rektor som säger att det här året firar vi avslutning i aulan, nästa i gymnastiksalen för att år tre återkomma till kyrkan hade nog inte väckt något större engagemang. Men när skolledning känner sig tvungna att förlägga skolavslutning i någon annan lokal eller på någon annan plats än i kyrkan krävs av någon anledning en tillspetsad motivtext till själva beslutet. Det i sig signalerar viss nervositet och vankelmodighet. Stundtals ska frågan kring skolavslutningar ta en rejäl ansats i grundläggande demokratiska bedömanden skollagen högtidligen tolkade av Skolverket. Likaså citeras regeringsformens stadga.
Avslutningar i kyrkan kan inte erbjudas eleverna i demokratins namn hävdar vissa. Men självfallet finns det inga demokratiska hinder för ett besök i närmsta kyrka för traditionsenligt avslut av en skoltermin.
Enligt Skolverkets tolkning är det inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap.
Advent är en kristen tradition, en adventssamling i en kyrka utan kristet budskap är en motsägelse, en omöjlighet. Traditionella högtider i skolan, såsom luciafirande, skolavslutningar, adventssamlingar, bör inte betraktas som undervisning i daglig mening. De ger en möjlighet till högtidlighet, elever, lärare och föräldrar tillsammans. De speglar traditioner som skapar samhörighet och gemenskap, som sitter djupt rotade i den svenska kulturhistorien och erbjuder något annat än det som ges till vardags.
En lagändring i skulle i ett slag återföra makten dit den hör hemma – till de enskilda skolorna – och samtidigt ge de elever (sannolikt en mycket begränsad skara) som absolut inte vill delta i avslutningarna rätten att slippa. Den skulle låta oss respektera både våra traditioner och det fåtal som verkligen inte vill exponeras för dem. Den skulle, till skillnad från Skolverket, ge skolledarna klara och tydliga besked om vad som gäller.
Kristdemokraterna föreslår därför att lagen kompletteras - det bör införas ett tillägg till skollagens sjätte paragraf: ”Undantag från §6 får i offentliga skolor förekomma vid vissa tillfällen under ett skolår i samband med firande av traditionella högtider. Deltagande vid sådana högtider ska vara frivilligt för eleverna”.