Den 21 november 2013, för två år sedan, förändrades vårt Europa. Människor samlades på Majdan, självständighetstorget i Ukrainas huvudstad Kiev, för att protestera mot att landets regering stoppat fördjupat samarbete med EU. Att de Europavänliga protesterna, kallade Euromajdan, bara månader senare skulle övergå i en protest som avsatte presidenten kunde ingen ana. Att studenter skulle skjutas ihjäl med EU-flaggan i famnen och att Kiev den 20 februari 2014 skulle bli den blodigaste dagen i det moderna Ukrainas historia med över hundra döda chockade oss alla. Att Ukraina senare skulle dras in i ett förödande krig, där Ryssland skulle invadera Krimhalvön och delar av östra Ukraina kunde ingen av oss förutspå den 21 november 2013. Det som hade startat med fredliga poesiuppläsningar, sång och dans slutade med blodbad och rysk ockupation.
Utvecklingen i Sveriges östra grannskap har de senaste åren fört oss decennier tillbaka till ett Europa, där Sovjetunionen skrämde grannländer till tystnad med sin militära makt och diktatoriska ideologi. På östfronten i Ukraina är det intet nytt. Vapnen har inte tystnat. Trots formellt vapenstillestånd sker sporadisk eldväxling mellan ryskstödda separatister och ukrainsk militär.
Det var inte många år sedan vi levde i ett delat Europa. Delat mellan de som levde i friheten, demokratin och den öppna ekonomin och de som tvingades leva under diktatur och förtryck. Minns att det är bara 26 år sedan Berlinmuren föll och den resa kunde påbörjas som befriade miljoner människor i Östeuropa, Centraleuropa och Baltikum från kommunismens ok.
Övergreppen från Putins regim i Ukraina angår oss alla. EU måste därför agera med enad röst, oavsett om det rör vapenembargon, sanktioner mot Ryssland eller indragna samarbetsavtal måste det vara en politik som ger stöd åt det ukrainska folket.
Det finns ett ukrainskt ordspråk som lyder: ”Be om råd, men besluta själv”. Det är det ukrainska folket som i fria och demokratiska val ska besluta om sin framtid - inte en maktfullkomlig Putin eller hans marionetter. EU:s dörr ska stå öppen för ett demokratiskt Ukraina som respekterar frihet och mänskliga rättigheter.
Ett sådant viktigt steg tog landet den 12 november, då de röstade för en ny antidiskrimineringslag, ett krav för att komma närmare EU-samarbetet. Lagen hade mötts av stort motstånd, då den inkluderar HBTQ-personers rättigheter. Men EU-drömmar förutsätter mänskliga rättigheter. Den ukrainske politikern Yuri Lutsenko sade i debatten:
”Det är bättre att ha en prideparad i centrala Kiev än ryska tanks på våra gator. Om vi vill satsa på att komma närmare Europa måste vi respektera Europas värderingar”.
Sverige ska stötta Ukrainas demokrati, hjälpa till att bekämpa allvarlig korruptionen, stärka mänskliga rättigheter och ta landets längtan till EU på största allvar. Och framförallt ska vi försvara Ukrainas rätt att avgöra sin egen framtid utan hot utifrån.
Birgitta Ohlsson,
utrikespolitisk talesperson och riksdagsledamot (FP)
Jens Sundström,
ledamot partistyrelsen (FP)